Ska politiker bry sig om valet av sexpartner?

Har politiker något med valet av sexpartner att göra? Eller är det en fråga som hör hemma hos medborgarna själva? Svaren är inte självklara. Riksdagens ansvar och uppgift är att stifta lagar. Dessa har som uppgift att värna om och skydda medborgarna. Att det är förbjudit enligt lag att stjäla är ju just tanken om skydd av annans egendom.

Hur förhåller det sig då med kärlekslivet? Det är knappast en fråga för politiker överhuvudtaget. Men ändå är det en viktig fråga.

Ingen människa ska kränkas eller utnyttjas. Vi anser att det är självklart att sexualitet utövas frivilligt mellan vuxna. Då en vuxen har sex med ett barn så träder lagstiftningen in och skyddar barnet. Inget barn ska utnyttjas sexuellt. Lagstiftningen är tydlig, normbildande och fungerar som ett viktigt signalsystem.

Men även vuxnas kärleksliv kan behöva lagregleras. Inte på så sätt att kärleken regleras, men de juridiska levnadsförhållandena behöver värnas så att ingen av parterna utnyttjas. Vår tradition att ha en lagstiftning som tydligt anger äktenskap som en juridisk institution har under lång tid varit en bärande princip. Då alltfler valde att inte ingå äktenskap uppstod ett annat behov av att reglera kring t ex ägande och arv och "sambo-lag" blev ett parallellt system. Den som inte ville gifta sig och ingå äktenskap kunde genom juridiska avtal få samma skydd som finns mellan makar i ett äktenskap.

Det som nu alltmer kommit i fokus är vilket ansvar som samhället ska ta för att ge samma skydd för samkönade förhållanden som finns för de som lever i enlighet med äktenskapsbalkens regelverk.

Olika partier förordar olika lösningar. Det tycks finnas en majoritet i riksdagen att införa könsneutrala äktenskap. Kristdemokraterna avvisar den tanken. I enlighet med nuvarande lagstiftning och med artikel 16 i FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter så är äktenskap baserad på en frivillig överenskommelse mellan en man och en kvinna. Det uttrycks tydligt att det är vuxna individer som frivilligt ingår äktenskap. Kontraktsäktenskap där föräldrarna utser partner eller uppgörelser där barn är inblandade är helt oacceptabla. Äktenskap är också mellan en man och en kvinna, dvs monogama förhållanden framhålls.

För religiösa samfund har äktenskapet en annan innebörd än statens. Lagstiftningen har sitt syfte, samfundens välsignelse och att det enligt kristen tradition innebär att "äktenskapet är av Gud instiftat" är också något som måste värnas. Äktenskapet har således också betydelse för religionsfriheten och dess utövande.

Kristdemokraterna är måna om att även samkönade par har ett gott juridiskt skydd. Det anser vi finns genom lagstiftningen om registrerade partnerskap som infördes 1995. Här kan de som väljer att leva i enkönade förhållanden erhålla ett liknande skydd som makar i ett äktenskap.

Detta är kristdemokraternas grundhållning. För att kunna åstadkomma en gemensam lösning i regeringen har kristdemokraterna istället förordnat en annan lösning. Den har handlat om en civilrättslig lösning för samlevnad mellan både homo- och heterosexuella par. Äktenskap som begrepp skulle därmed inte användas juridiskt utan återlämnas till kyrkor och samfund. Detta skulle då framstå som en konsekvens också av att kyrkan skilts från staten. Staten tar ansvar för det juridiska och kyrkan för den andliga aspekten av äktenskap. Nu verkar det som att denna kompromiss har fått nej av de andra partierna och att riksdagen eventuellt kommer att rösta igenom en ny lag om könsneutrala äktenskap.

Kristdemokraterna kommer att verka för att äktenskapet även i framtiden är en förening mellan en vuxen man och en vuxen kvinna som frivilligt överenskommer om detta. För samkönade relationer som vill ha ett juridiskt skydd anser vi att nuvarande lagstiftning om registrerade partnerskap fungerar väl.

Vi upplever att vi har ett starkt stöd av svenska folket i vårt ställningstagande.


Det som finns ovan är några av mina kommentarer kring den nu aktuella debatten om könsneutrala äktenskap, Expressen (5/11) anser att övriga partier bör ta emot Kristdemokraternas utsträckta hand. Den lär få stöd av många.

Kommentarer
Postat av: elin linnea

religionsfrihet går inte att använda som argument, då äktenskap inte längre är något religöst. i såfall borde väl borgeliga vigslar också förbjudas?

2008-11-19 @ 21:18:04
URL: http://loveeachday.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0