Kristdemokraterna formar kulturpolitiken

Göran Hägglund inledde årets riksting i Västerås med att tala om kulturens betydelse. Han klargjorde på ett mycket tydligt sätt vikten av att värna kulturen och särskilt kulturarvets ställning i samhället. Han tog också tydlig ställning när det gäller kulturarbetarnas rättigheter till ekonomisk ersättning och menade också att en del av den s k kulturen måste ifrågasättas.

Kristdemokraterna talar om värden, om det etiska samtalet och den goda moralen. Det finns ibland en tendens bland kulturliberaler att mena att "all kultur är bra kultur". Hägglund lyfte fram några exempel och menade att bara provokation inte är tillräckligt, det måste finnas en mening med budskapet.

Jag har varit engagerad som kulturpolitiker i snart 20 år, både i kommunala och regionala sammanhang. Jag tillhör den grupp som hårt håller på kulturens egenvärde. Samtidigt kan jag konstatera att det finns också en hel del nyttoaspekter av kulturen. Men det är egenvärdet som är det viktigaste.

Politiker ska självfallet inte lägga sig i det konstnärliga uttrycket. Men samtidigt måste man markera då man tycker att det har gått för långt. Det finns alltid någon gräns för det tillåtna och gränsvakterna eller gränsmarkörerna har en viktig uppgift. Kulturella uttryck som kränker eler förtalar någon måste ifrågasättas. I England talas om armlängdsavstånd mellan politiker och kulturutövarna; det är ett bra uttryck. Politikens uppgift är att skapa förutsättningarna, inte att vara kreatören.

I fråga om fildelningsdebatten har många ifrågasatt kulturarbetarnas rätt att få betalt för sina verk. Det råder nu ingen tvekan om att kristdemokraternas ledare Göran Hägglund anser att "arbetaren är värd sin lön".

Kultursverige kan vara glad för att Göran Hägglund finns med i regeringen även om han inte är kulturminister. Men som socialminister har han nu tydligt kungjort att kultur har stor betydelse för såväl den enskilda människan som samhället i stort.

Kultur, politik, Kristdemokraterna, Göran Hägglund, riksting