Vem tar ansvar för vad? (Snus-frågans filosofiska grund)

En intressant fråga har blossat upp kring individens ansvar kontra samhällets omsorg om den enskilda människans beslut och handlingar. Ella Bohlin har genom att lyfta snusfrågan också startat en filosofisk debatt om några av Kristdemokraternas ideologiska utgångspunkter.


(Detta har föranlett mig att ge en längre förklaring till hur jag ser på denna typ av frågor. Är du intresserad av att veta hur jag som politiker resonerar så uppmuntras du att läsa vidare, fast då bör du vara rätt så rejält intresserad... Alltså lite varningstext inför resonemangen...)

Personalismen som är den filosofiska strömning där kristdemokratin hämtar sin inspiration har rötter både bland dåtida "större" tänkare och samtida uttydare.


Idéströmningen ger uttryck för att varje människa har och utövar ett socialt ansvar. I första hand är det individen som tar ansvar för sina egna handlingar. Samhället har ett andrahandsansvar och då lagstiftning ska användas ska det vara för det gemensammas bästa. Många idéströmningar utgår ifrån ett dikotomiskt ställningstagande och om man inte delar denna uppfattning blir det svårare att följa resonemangen. Att individen skulle stå i kontrast till kollektivet är en grov förenkling och en syn som få kristdemokrater delar. Det handlar om en annan dimension. Därför är det många av oss som är aktiva kristdemokrater som också har svårt att falla in i vänster-höger-skalan då vi inte kan definiera vår identitet i den typen av förenklingar.


Lagstiftning ska ske restriktivt då man utgår från att människan som en social individ alltid handlar utifrån sociala överväganden, vad får handlingen för konsekvener för mig personligen och för min omgivning.  Då personen är ansvarsfull anser samhället att besluten ska tas på den mest effektiva nivån, ofta uttryckt som subsidiaritetsprincipen. Men ibland måste samhället ta över denna beslutsrätt på grund av ansvarets omfattning och konsekvenser. Alkoholpolitik är ett område där detta förekommer. Staten, dvs de folkvalda, anser att de har rätt att begränsa individens frihet kring produktion och konsumtion av alkoholen utifrån ett perspektiv där man tar ansvar för helheten. Att det blir en konflikt mellan individen och samhället i sådana fall är uppenbart. Den representativa demokratin och synen på det allmännas bästa ger stöd för att t ex lagstiftning kan förekomma.


Utifrån ett ontologiskt betraktande av människan kan hon identifieras som egen och skild från andra. Hon har ett värde som är unikt och absolut. Hon är något annat än de andra och just ordet individ belyser detta då latinets indivisum betyder just odelbar. Samtidigt, som en social varelse, lever hon i en gemenskap med andra. Kommunikation kommer från communicare som betyder ungefär att man gör något tillsammans. Vi har mängder av ord från detta som kommun, kommunion, kommunitet och de sociala medierna kallas för "communities". Det finns en inre drivkraft hos människan att ta ett socialt ansvar. Ska man fundera kring detta epistomologiskt blir det svårare då de flesta positivistiska förklaringsmodeller inte räcker till för att beskriva människans komplexitet. Då blir det lättare att anföra t ex rationalistiska referenser och reducera människan till en materiell varelse. Det finns tjogvis av vetenskapsteorier som kan uttrycka detta. Människans värde blir då utifrån ett produktionsvärde (vad man kan uträtta), apoteksvärde (om man skulle sälja substanserna som om de vore preparat på apoteket), skönhetsvärde (betraktat utifrån de yttre fysiska egenskaperna) och många andra liknande resonemang, men ingen av dem uttrycker människans egenvärde, just detta att hon är unik.


Vem har då rätt att inskränka individens frihet? Den klassiska liberalismen försöker hävda att ingen kan detta och därför är "arm-längds-avstånd" ofta ett förhållningssätt mellan individ och stat. Det finns alltså en gnutta liberalism hos kristdemokraterna, men idémodellen som sådan har man lämnat. Konservatismen däremot har ett antal ingredienser som kristdemokrater ofta identifierar sig med, som t ex en universell etisk ordning som är opåverkbar och finns nedlagd i människan. Dygderna är ett exempel på detta och ur detta kommer folkrätten. Att människan är ofullkomlig har t o m blivit en av partiets bärande principer. Alltså att det finns värden som är och gäller. Samtidigt så finns det alltför mycket av bevarande och t o m bakåtsträvande i konservatismen för att kristdemokrater kan anamma denna ide´strömning fullt ut.

Vad finns det då inom socialismen som attraherar? Det är då främst betoningen av de andra och den solidaritet som uttrycks, nämligen att individen ibland får avstå från sitt eget ställningstagande och handlande för det gemensammas bästa. Detta har stor påverkan på en kristdemokrat, men ofta blir idéströmningen elitistisk och att ett centralt gäng sitter och bestämmer "uppifrån" och ovanför massorna. Faran med socialismen och "alla ska med" är att man då får ge avkall på det individuella ansvaret.


Konsekvensen av detta är att personalismen är en helt egen idérörelse, om än inte opåverkad av de stora strömningarna.


Så efter denna långa bakgrundsbeskrivning - hur ska man hantera snuset?


Ska samhället ta över individens möjlighet att själv få välja? Om man lagstiftar så blir det ju med automatik ett brott att bruka snus. De som ändå kommer att göra detta blir då brottslingar och betraktas som att de begått en kriminell handling.


Aristoteles som en av inspiratörerna kring personalismens utformning använde ordet fronesis och menade då ett allmänt klokskap. I sammanhang avseende kunskap menade han att detta stod för människornas allmänna bildning och insikt att lösa problem utan att man fått en medveten teoretisk träning för detta. Man "känner liksom på sig" att man ska hantera en fråga på ett visst sätt. Kristdemokrater brukar ofta uttrycka att man har en inre etisk kompass, alltså något i människan nedlagd som skiljer på rätt och fel, gott och ont. Människan har också en förmåga att göra aktiva val och varje handling är ett medvetet val. Då detta är gjort bär hon också själv ansvaret för dess konsekvenser.


Den som anser att riksdagen ska avgöra en fråga menar då att lagstiftning ska tillämpas. Allt som sker i riksdagen har med lagstiftning att göra. Den som anser att individen själv ska avgöra frågan menar då att andra verktyg än lagstiftning ska användas. Kunskap om för- och nackdelar med snusets vara eller inte avgör om individen ska använda det.


Är då kristdemokratin på väg att bli ett förbuds- och förmyndarparti? Inom de egna leden höjs ofta ropen på lagstiftning. Traditionellt sett har lag också handlar om brott. I sin tur har brott som ertappats bemötts med straff. Den som avviker från den norm som lagen föreskriver får då ta ansvar för sin handling. Att frihetsberövas anses vara ett av de värsta straffen som någon kan utsättas för. Samtidigt så kommer det lagar som mer beskrivs som "tandlösa knivar utan skaft". Bibliotekslagen är ett bra exempel på detta. Det ekonomiska balanskravet för kommuner och landsting är ett annat exempel och ropen om en civilkuragelag är ett nytt uttryck för detta.


Några av oss som anser att lagstiftning ska ske restriktivt ifrågasätter denna typ av uddlösa lagar, då de bryter mot idén om att straff kan utdömas.


Vad har då Ella Bohlin åstadkommit? Jo en intensiv debatt har dragits igång och ett antal "förbudsmänniskor" gillar hennes idé och "rör-inte-snuset" anhängarna planerar att gå samman och försvara rätten till sitt snus.


Är detta en viktig fråga? Om du har läst detta långa inlägg så har du i alla fall fått anledning, liksom jag, att reflektera över frågan.


Jag har valt att inte snusa. Det är ett beslut som jag baserar på ett antal rationella argument och således berörs jag inte som individ av debatten. Men som förtroendevald kan jag komma att tvingas göra ett ställningstagande i frågan och måste frågan få ett svar. Även av mig. Nu hoppas jag att det aldrig blir en fråga. Jag skulle önska att ingen ville snusa, men jag kan ändå konstatera att ett antal individer väljer att stoppa in en prilla. Av vilken anledning ska jag försöka stoppa dem från att göra detta?


Har då Ella rätt eller fel? Tjaa, en dikotomist måste ju besvara frågan och eftersom jag har svårt att se världen i denna typ av förenklingar så måste jag personligen passa. Mitt svar skulle bli "det beror på"... Fegt eller helt enkelt så att detta inte är en fråga för politiker att avgöra! Ella har i alla fall lyckats att få igång en debatt. Det är få politiker förunnat.


Expressen, Kristdemokraterna, personalismen