Kultursamverkansutredningen - ett erkännande av regional politik och regionala politiker

Vi har sagt det många gånger: Vi vill och vi kan! Kulturens politiska företrädare i kommuner och landsting kan i betydligt större utsträckning vara delaktiga i utvecklingen av den lokala och regionala kulturen. Den centralmakt som byggts upp i Sverige, dvs att medel bestäms och fördelas utifrån nationalstatens perspektiv är inte tidsenlig och behöver reformeras. Därför är det glädjande att Chris Heister, utredare för kultursamverkan nu lämnar förslag som stärker den lokala och regionala nivån.
"Spela samman - en ny modell för statens stöd till regional kulturverksamhet" (SOU 2010:11) föreslår att regionala kulturplaner utvecklas. Detta ska ske i samarbete med landsting/regioner, kommuner, institutioner och "kulturskapare och civila samhället". De sistnämnda ska också ingå i planeringsarbetet. Besluten ska sedan, formellt, fattas av Statens Kulturråd.

Utredarens förslag stärker på många sätt det arbete som skett i Västra Götalandsregionen. Vi har varit överens om några viktiga principer och nu verkar det som att utredaren lyssnat på oss.

Den nya modellen vilar på några grundvärden för det statliga stödet:

"Det statliga stödet bör därför bl.a. syfta till:
- utveckla den kulturella infrastrukturen
- främja en regional mångfald genom att de skilda förutsättningarna som kulturlivet har runt om i landet tas tillvara på bästa sätt och
- ge möjligheter för kulturskapare i hela landet att arbeta och utveckla sitt konstnärskap"

Nu föreslår utredaren en snabb marsch. De regionala planerna ska fram redan 2010 och det nya bidragssystemet ska träda i kraft 2011.

Utredningen är ett tecken på att det strategiska kulturutvecklingsarbetet som pågått i Västra Götaland varit en riktig satsning. Nu står vi som modell för hela landet. Det känns som en uppmuntran!

Principen om "armlängds avstånd" är också helt rätt. De konstnärliga processerna ska inte vi politiker lägga oss i. Att värna yttrandefriheten framstår som en av de viktigaste områdena för politiken. Däremot måste vi kunna säga "STOPP" när yttjandefriheten nått en gräns där lagar ifrågasätts. Till exempel ska ingen människa behöva kränkas i "den konstnärliga frihetens namn"

SvD

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0