Scenens sexuella trakasserier upprör
En omfattande debatt om sexuella tragedier inom scenkonsten pågår sedan Ekot avslöjat att detta är vanligen förekommande. Av de tillfrågade kvinnliga skådespelarna var det 45,5 % som uppger att de blivit sexuellt trakasserade.
Kulturminister, Lena Adelsohn Liljeroth, anser förhållandet vara "ytterst graverande". Maria Scottenius, DNs kulturchef, beskriver det hela som "genant maktmissbruk". DNs kritiker, Ingegärd Waaranperä, ställer frågan "Varför ska kvinnorna behöva vara nakna på de stora scenerna?" Hon skriver vidare:
"Allt detta utgör ett demokratiskt problem, en fråga om ljusskygga maktförhållanden, underförstådda hot och nedärvd strukturell ojämlikhet, samt, generellt sett, ett ständigt manligt suddande på gränserna och en manlig gemenskap som förutsätter och uppmuntrar denna attityd mot kvinnorna."
Ronnie Hallgren, VD på Göteborgs Stadsteater och som i många år arbetat med jämställdhetsfrågor inom teatern tillhör också de upprörda, och anser att "det är förfärligt. Det är verkligen deppigt att år 2010 få de här siffrorna."
En av veteranerna inom scenkonsten, Erland Josephson, uttlar sig också i DN.
– Sådant här förekommer så klart. Vi arbetar i lokaler som är laddade med erotik av teater, film och tv. Teatern är en erotisk konstart. Men de överträdelser som finns ska naturligtvis inte tillåtas.
Under den senaste veckan har jag träffat flera av scenkonstens företrädare som uttryckt stor oro inför det som undersökningen speglar. Samtidigt är det lätt att tro "Not In My Backyard", dvs att man är medveten om att det sker, men inte här och hos oss. Detta är en fråga som omedelbart behöver diskuteras på landets scenskolor och arbetsplatsträffar vid alla våra institutioner. Medierna har dragit igång debatten, men nu måst den föras mellan berörda parter.
Det är skönt att många av de ledande företrädarna för scenkonsten uttalar sitt avståndstagande mot alla former av övergrepp. Ingen ska behöva utsättas för sexuella trakasserier, i någon form och vid något tillfälle. Därför är det av största vikt att alla inblandade parter medverkar till att respektera jämställdheten och alla människors lika och unika värde. Ingen ska behöva kränkas.