Emil i Lönneberga-syndromet håller i sig

Det är oro hos många. Det sliter och gnager i själen. Man kanske inte ens riktigt vet vad det hela handlar om, men det är en känsla av otrygghet inombords. Eller också är det något väldigt konkret, men man vet inte vem man ska vända sig till.

Väldigt många använder vårdcentralen eller sjukhusets akutmottagning utan att det egentligen är motiverat. Man kanske inte ens behöver medicinsk vård, men man vet att "doktorn är tillgänglig" och att det ligger i uppdraget att vara tillhands.

Vad är då kopplingen till Emil i Lönnerberga? När Emil hade försökt att slicka i sig den sista soppdroppen så fastnade han med huvudet i soppskålen. Vad gör då Emils pappa? Jo, han tar grabben till doktorn i Marieannelund. Det fanns ingen som helst anledning att be doktorn om hjälp. Emils pappa hade enkelt kunnat lösa problemet genom att slå sönder soppskålen.

Istället ser han till att hästen blir fastspänd framför vägen och så ger de sig ut på en resa till stan och "doktorn som kan allt".

Astrid Lindgrens berömda berättelse handlar till stor del om vår egen samtid och dagens doktorer. Att vara läkare är att vara en auktoritet och medicinens förespråkare har stort anseende och högt förtroende. Därför är det många som vänder sig till doktorn för hjälp.

Detta är ett fattigdomsbevis i vårt land. Inte att vi har ont om doktorer. Men vi har ont om problemlösare. Vi har ont om människor som tar saken i egna händer och åstadkommer lösningar. Ensamheten gör att då det blir slitningar i själen så behöver man medmänsklighet och den finns inte tillgänglig. Man har helt enkelt ingen att vända sig till och då blir det ett samtal till hälso- och sjukvården.

Vårt samhälle behöver medmänniskor. Människor som är beredda att dela livet med sina grannar, som bryr sig om medmänniskan, och stöttar varandra.

Den sociala ekonomin, dvs föreningar och organisationer, gör en stor insats idag och berikar vardagen för många.
Vi behöver deras resurser och insatser för att skapa ett medmänskligare samhälle. Men det finns många Alfred idag som inte vet vem man ska vända sig till. Här kan du och jag göra en insats direkt. Se till att vara medmänniska och bry dig. Det kan förändra livet för en medmänniska och ge doktorn en ökad chans att få jobba med det som denne är anställd för.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0