Att göra avtryck
Under en tid kommer jag att medverka i vår församling som förrättningspastor. Det innebär bland annat ansvar för begravningar. I samband med sorg och saknad efter en person som dött så uppstår det många samtal. Som officiant får man en möjlighet att möta familj, släkt och vänner, både innan, under och efter begravningen, där många beskriver sin relation till den avlidne.Ibland har vi uppfattningen att det är de som står på scenen, de som syns i TV-rutan, de som har bilder i tidningen, ja överhuvudtaget de som syns i media som påverkar andra. Det gör de säkert, men just i samband med denna roll som officiant har jag mött många berättelser om vardagspåverkan. Man blir berörd av de samtalen som visar på hur mycket det betyder att någon hört av sig, stöttat eller förmedlat kunskap eller livsglädje vid vissa perioder i ens liv. Även den som aldrig har stått på scen eller varit omskriven i tidningen kan ha gjort stora avtryck under sitt liv. Jag har under de senaste månaderna lyssnat till så starka berättelser om vad vissa personer betytt för andra.
Det får mig att reflektera hur vi lever idag? Har vi tid för varandra? Har vi tid för att lyssna till den som har behov av att tala? Hur möts en äldre och en yngre generation? Så huvudfrågan blir egentligen: Vad gör vi egentligen?