Varför detta tal om falanger inom KD?

Det som nu följer är egentligen något som jag är emot, men det verkar som att jag fallit offer för detta, trots allt. Under en tid har media skrivit om falanger inom kristdemokraterna. Att det pågår intriger och splittringar och att dessa falanger driver vissa linjer. Jag är en aktiv kristdemokrat och möter massor med andra partikamrater. Jag har aldrig hört någon tala för en falang eller säga sig vara representant för en viss falang. Däremot har jag mött massor av debattglada människor, massor av åsikter, men framför allt en vilja att vara med och utforma den kristdemokratiska politiken.
Jag tror inte att det finns någon som ställer upp på allting som ett parti står för. Det är fråga om ett givande och ett tagande. När vi möts har vi olika ideér, vi diskuterar och vrider och vänder på argumenten. Sedan röstar vi och det som majoriteten står för är vårt partis ställningstagande.

Sedan en tid pågår diskussionerna om falanger. Att det ska finnas både vänster- och högerfalanger och de får olika epitet. Det märkliga är att jag aldrig mött dem. Under våra kommun- och landstingsdagar i Norrköping i helgen så var vi över 1000 kristdemokrater samlade. En härlig gemenskap och en uttrycklig vilja att föra vår politik framåt. Självklart har vi olika idéer men vi har också ett respektfullt samtal.

Nu skriver en av partiets kändisar på sin blogg: "Partiet slits nu isär av olika falanger som slåss för att inta partiet" (Désirée Pethrus Engström)

Jag förstår inte inlägget. Att media skriver om splittringar har jag förståelse för, men varför en ledande kristdemokrat uttrycker sig på detta sätt är för mig obegripligt. Jag har verkligen inte upplevt att någon försökt att slita isär partiet. Vi försöker snarare enas och utforma en gemensam linje.

Nu har till och med jag skrivit om detta...