Kristdemokraternas riksting i Umeå blev lyckat

Kristdemokraterna genomförde i år sitt riksting i Umeå. Det blev tre intensiva dagar med massor av beslut. Det är framför allt två beslut som jag tror är av särskild vikt. Det första är att partiet tog ställning till ett nytt fokusområde: barn och ungas uppväxtvillkor. Partiledningen fick ett uppdrag att utforma ett nytt politiskt program som sätter barn och unga i första rummet. Vår familjepolitik ska vässas och ska bli det som lyfter partiet framöver. Det andra viktiga beslutet (egentligen var det massor av viktiga beslut) var att Göran Hägglund blev enhälligt vald.
När jag ledde valsessionen under rikstinget var jag särskild noga med att fråga om någon var emot beslutet att välja Göran Hägglund som ordförande. Ingen sa det och därmed fastställde jag att Göran Hägglund blev enhälligt vald. När man sedan får läsa i medierna att en del ombud hade pratat med journalister om att de inte var nöjda med beslutet så blir jag lite bestört. I vårt parti är det högt i tak och alla får framföra sina åsikter. Om man då inte tar tillfället i akt och deklararer sin ståndpunkt, till och med sitter tyst när man får en fråga som man direkt kan besvara, och sedan anser sig vara kritisk till valet så tycker jag att det är dålig stil. Man måste inte ställa sig bakom valet av ordförande. Det är upp till var och en att ha en åsikt och vi har ett tillåtande klimat. Men om man inte säger ifrån när man har tillfället, och stunden för att framföra sin åsikt finns, så ska man inte prata med utomstående om att man inte är nöjd. Jag gillar inte att man pratar om en person med andra personer om man först inte pratat med personen själv. Jag var både glad och stolt över att Göran blev enhälligt vald. Han är den absolut bäste att leda vårt parti nu.
Under flera år har jag haft förmånen att få vara med och leda rikstinget. Det är ett rätt svettigt uppdrag, kanske det svåraste ordförandeuppdrag man kan ha. Inte mindre än 371 motioner, två propositioner och ett stort antal val skulle genomföras under tre dagar.

I år var vi tre i ordförandepresidiet som arbetade mycket bra tillsammans. Monica Selin och jag är vana vid att leda tillsammans och i år var Sakarias Winberg med också. Av alla positiva omdömen efteråt så lyckades vi klara ut ledningen av rikstinget.

Det går åt tre ordförande, fyra sekreterare och en mängd olika funktionärer för att ha koll på alla yttranden och yrkanden.



Jag är van att leda formella sammanträden men ett riksting är lite speciellt. Allt sker väldigt snabbt. Det är mängder av yrkanden att hålla reda på. Många personer har åsikter om det vi gör, och tycker att vi borde göra på annat sätt, särskilt ofta tycker de att vi ska släppfa före dem på talarlistan.

Man sitter ju liksom i blickfånget på ett särskilt sätt och det är en rätt stor press. Samtidigt så är det oerhört kul.

Det stora problemet under rikstinget var ett helt personligt, jag fick en skål med godis fram till podiet och jag glufsade raskt i mig en skumnallebjörn. Trots den mjuka godisen så bet jag av en tand mitt under förhandlingarna. Så nu blir det att uppsöka tandläkaren.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0