Ibland tar man saker för självklart. Som vår allemansrätt till exempel. Att fritt få gå i skogen, vandra på fjällen eller paddla kanot i våra vattensystem är sådant som vi tar för givet. På midsommarafton plockade jag årets första kantareler och kunde njuta av den första svampstuvningen (hoppas det blir många i sommar). I går kväll samtalade jag med några forskare från Asien som bor i miljonstäder. Att komma ut i naturen var en dröm för dem. Något de ville göra, men hade få tillfällen att förverkliga. Kanske är det så att vi har enorma tillgångar alldeles framför oss, men vi har liksom blivit hemmablind och inser inte de värden som finns i vår natur. Att fritt få ströva i en tyst skog - självklarheter för oss svenskar, men drömmar för många stressade storstadsbor som aldrig gått själva i en skog. Den svenska tystnaden är nog en reseanledning i sig.