Barnperspektivet måste stärkas

När man tar del av rapporteringen från media i enskilda flyktingfall så blir man lätt upprörd. Ibland finns det en annan sida av myntet än vad media uppger, men det är klart att det finns stora brister i vår hantering av migrationspolitiken. Särskilt begreppet "synnerligen ömmande omständigheter" verkar vara en term som rent juridiskt verkar vara en s k gummiparagraf och är öppen för tolkningar.
Ett av höstens mest uppmärksammade fall handlade om en familj som avvisades tillsammans till Azerbajdzjan. Barnen var tvångsomhändertagna och fosterhemsplacerade men blev vid avvisningen sammanförda med sina föräldrar och sattes på ett plan utan någon framtid eller kanske ens förutsättningar för att fungera som familj. Deras juridiska ombud har följt upp ärendet och konstaterar att familjen har stora problem. Inget jobb, ingen bostad och en mamma som behöver vård.
Nu har Barnombudsmannen tagit tag i frågan och mött företrädare för de statliga myndigheten för att samtala om barnperspektivet. Det är bra och förhoppningsvis leder bristerna till åtgärder. Men i grund och botten handlar det om att värna barnens rätt. Det behövs ett barnperspektiv i migrationspolitiken.

GP
Politik - mina tankar