Åter har jag mött ett "ömmande fall" av kristna irakier som ska avvisas. En familj som varit i Sverige i nio år ska nu inställa sig hos polisen. De vet att detta är detsamma som att de kommer att förvaras hos polisen tills de tvingas på ett plan till Irak. Vad är deras alternativ? De har gjort allt de kan för att bevisa för svenska myndigheter att de är hotade och de inte har någon framtid i sitt forna hemland. Avslag på avslag. Det enda beskedet som Sverige ger är att de inte är önskvärda här. De har rotat sig socialt, skaffat vänner och försökt att bygga upp en ny tillvaro trots all osäkerhet om framtiden. Nu är de kallade till polisen. De fruktar för sina liv om de tvingas att återvända. Ska de fly på nytt till ett annat land, gå under jorden eller vad är alternativen? Man känner sig så liten som människa när man träffar dessa plågade människor som flytt och bara längtar efter att bli välkomnade till Sverige. Varför får de inte stanna kvar?