Håller med Gudrun Schyman - lite grann

Med anledning av boken "Happy, Happy" har en debatt dragits igång i tidningen Dagen. Den 9 sep skrev Alf B Svensson och Cilla Stjernkvist ett inlägg som fått Gudrun Schyman att reagera. Hon menar att vi inte ska ha äktenskapet i fokus utan kärleken. Det är inte institutionerna som är det viktiga enligt henne, utan kärleken som drivkraft. Hon vill inte förbjuda äktenskap, men ser att "en civilrättslig lagstiftning som passar alla former av samboende vore väl lämpligast. Statens roll är att se till att ingen råkar ekonomiskt illa ut." Där håller jag med henne. Det hade varit lämpligast att infört ett helt nytt sätt att ingå äktenskap eller partnerskap, nämligen via en civil registrering.
Det jag däremot inte håller med om är hennes syn på äktenskapet. Hon menar att vi ska överge , vad hon kallar, "livets snuttefiltar". Begrepp som "den ende" och "den rätte" och "äktenskaplig trohet till dess döden skiljer oss åt". Hon skriver vidare: "Ju mer vi fastnar i den typen av orealistiska flrväntningar tvingas vi använda vår energi till att leva upp till förväntningar och nomer istället för att uppleva utveckling, både personlig och i relation till andra, inte minst till barnen".
Samhällets individualisering och tendensen till själviskhet har lett till att ensamheten har hyllats. Jag tror att det är en myt och att det på sikt kommer att orsaka stort personligt lidande. Jag förstår att socialister tror att samhället kommer att ställa upp för gamla som inte har anhöriga. De räknar med att det mänskliga behov som vi alla har kan tillredsställas genom de instititioner som politiken ansvarar för, i första hand våra äldreboenden. Jag har en helt annan syn. Jag tror att det främst är utifrån perspektivet familj och släkt som vi har de verkliga sociala relationerna, inte från det som skapas via skattsedel. Därför är för mig äktenskap en institution som ska skyddas och bevaras. Den har en stark förmåga att knyta samman människor och skapa ett socialt skydd som inte liknar andra institutioner.
Shcyman slår ett slag för kärleken. Det låter bra. Men hon skriver också att vi måste befria kärleken från "alla typer av ägande och maktanspråk". Detta visar tydligt att hon inte förstår den syn som vi kristna har på äktenskapet. Det är inte fråga om makt, utan om stöd. Det är inte en fråga om att kräva, utom om att ge. Det är inte en fråga om att äga, utan att tjäna. Den som ser äktenskapet som en gudomlig institution har en helt annan syn än Schymans. Samtidigt håller jag med henne om att det inte är samhället som ska bestämma valet av livslånga eller kortare relationer. Det ska individerna själva. "Val av ceremoni - om det ska vara kyrkan eller å stranden eller skogen eller köket, det måste rimligen vara en privatsak".


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0