Vem ska välja skola?

Valfrihet är bra. Rätten att kunna göra egna val är viktigt. Det stärker individen. Men samtidigt så är det ofta svårt. När jag var liten så var individens val färre. Staten hade hand om tågen och telefonerna. El och vatten skötte kommunen. När jag fyllde sju år damp ett meddelande ned i brevlådan. Det handlade om att jag tilldelats en plats i skolan. Jag minns inte att någon då funderade på att man kunde välja skola. Det valet var självklart att politikerna i stadshuset bestämde över. De ritade kartor och såg till att man hamnade i den skola som de ansåg vara bästa skolan för mig. Åtminstone hoppas jag att någon tänkte att det var en bra skola för mig.
Men numera så har valfrihet införts. Jag får själv välja vilken vårdcentral jag ska gå till, utbuden bland elbolag är stort, olika tågoperatörer kör under konkurrens, och jag får även välja förvaltare för min pension. För dagens sjuårongar är det självklart att de tillsammans med sina föräldrar väljer skola. Valfriheten har kommit för att stanna. Detta innebär att individen får själv bestämma mer och mer och politiken lägger sig inte i de beslut som kan fattas runt köksbordet. Samtidigt finns det politiska partier som helst skulle vilja att invånarnas valfrihet begränsas, dvs antagligen tycker de att politikerna ska fatta mer och fler beslut för invånarna. För valet av skola måste alltid göras av någon. Jag föredrar att invånarna får göra val då de är bäst lämpade att göra dessa. Ibland kan det faktiskt vara så att det är bäst att politiken fattar besluten. Men då det gäller valet av skola är jag övertygad om att det bästa är att klåfingrika politiker håller sig borta från dessa val och lämnar det till familjerna att själva besluta om.