Knota inte!
Vår pastor gav oss en hemläxa i samband med predikan i söndags. Han utmanade alla att leva en vecka utan att "knota". Att klaga är vanligt men inte alltid uppbyggande. Att framföra kritik då något är fel är ju en förutsättning för att vi ska kunna åstadkomma förändringar, men det finns en typ av klagan som inte leder någonstans. Klagan för också med sig en massa negativ energi som bara drar ned och förstör.
Idén om att leva en vecka utan att klaga är intressant och ska bli spännande att få höra om någon som brukar klaga upplevt en förändring.
Gränslandet mellan att knorra/klaga och framföra kritik kan ibland vara hårfint, men kanske det är attutyden bakom som avgör hur vi uppfattar detta?