Brännbergs Blandningar

Vid Kristdemokraternas riksting lyfte Göran Hägglund frågan om vem som ska ansvara för sjukvården. I dag är det ett ansvar för landsting/regioner men han menade att det finns skäl för att samtala vidare om en ökad nationell samordning av sjukvården. Något han fått starkt bifall till, men många av oss kristdemokrater har höjt förvånat på ögonbryningen. Vår reaktion beror på att partiets medlemmar inte samtalat om frågan och att partiet därmed inte har någon ställning i detta. Samtidigt måste en partiledare ha frihet att driva frågor

Nu finns det flera poänger med Hägglunds resonemang. Vården i Sverige är inte jämlik och resurserna är ojämt ofördelade. Till folkmängden är vi ett litet land men arean är förhållandevis stor, dvs landet är glest befolkat. Därmed är det så oerhört svårt att alla sjukvård ska finnas nära invånarna. Viss nationell samordning, s k rikssjukvård, finns redan i dag.

Samtidigt som landstingen har ansvaret så ser vi också en ökad kommunal sjukvård, ofta kopplat till hemmen. Detta ställer också stora krav på att ansvarsfrågan, dvs vem ansvarar för vad, är tydlig.

Jag har i media uttalat mig både positivt och negativt till Hägglunds tankar. Positivt därför att samordning är nödvändig och att jag dessutom anser att Ansvarskommitténs förslag om att dela in Sverige i 6-7 regioner är ett bra förslag. Ett mindre landsting har redan i dag svårt att bära kostnaderna för allt mer dyrbar vård och därför är en sammanslagning av huvudmän ett sätt att ta sig an utmaningarna. Negativ är jag för att staten har redan nog med att sköta åtaganden i form av Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Polisen etc. Där behövs stora insatser och kanske ska man avvakta med mer statligt åtagande.

Men hur man än vrider på frågan så finns det plus och minus med att staten tar ett större åtagande. Frågan behöver diskuteras och kanske en statlig utredning bör tillsättas.

Som valfråga tror jag inte att den platsar, men man vet aldrig. Skolans tillhörighet verkar ju vara en ren organisationsfråga som intresserar alltmer.

Oavsett vad man tycker om detta så har Hägglund klivit fram och fler har börjat att lyssna på honom. Det är värt mycket för ett parti som gör oerhört mycket insatser via sin statsråd, men får oerhört litet uppmärksamhet kring detta.

I min tidningshög finns artiklar kring denna fråga både i Skövde Nyheter, Inblick och Hemmets vän