Ska vi bowla ensamma?

Det finns en del böcker som man lägger ifrån sig och glömmer. Andra minns man med glädje och de återkommer vid många tillfällen och skapar angenäma upplevelser. Andra böcker ligger liksom och gnager och vill inte lämna en, även om de inte varit särskilt positiva. Robert Putnams analyser i "Den ensamme bowlaren" är en sådan, säkert korrekt men obehaglig upplevelse. Den har dröjt sig kvar hos mig en längre tid. Putnam skildrar ett samhälle där vi förlorat kontakten med varandra och istället blir vi ensamma individer. Genom massor med fakta påvisar han hur det ideella engagemanget sjunker, medlemsbaserade organisationer förlorar engagerade medlemmar och vi upplever inte längre känslan av att vara tillsammans. Det är ett skrämmande samhälle som väntar oss. Det västerländska samhället bygger på att vi tar ett kollektivt ansvar och "bryr oss om vår nästa". Det är dags för en renässans av medlemsmänsklighet. Politiskt sett vill jag vara med och bygga ett medmänskligare samhälle. I Putnams termer så föredrar jag att vi bowlar tillsammans, snarare att vi bowlar var och en för sig själv.
 
Källa: 
 

Den ensamme bowlaren : den amerikanska medborgarandans upplösning och förnyelse / Robert D. Putnam ; översättning: Margareta Eklöf

Putnam, Robert D. (författare)
Eklöf, Margareta, 1930- (översättare)
ISBN 91-7150-827-9
1. uppl.
Stockholm : SNS förl., 2001
Svenska 591 s.