Varför går drevet mot Elisabeth Svantesson?

Jag tycker att medias hantering av nytillsatta ministern Elisabeth Svantesson är ovärdig ett demokratiskt samhälle där just journalisterna anser sig stå för objektivitet och opartiskhet. SvD skriver idag att det hela liknar mer en "häxjakt".
Yttrande- och åsiktsfrihet är några av våra främsta ideal och utgör grundpelare i ett öppet samhälle vär vi har respekt för varandra och tar del av varandras åsikter.
Eli Göndör (AB) beskriver den svenska religionsdebatten som "aggressiv" och menar att " Ett upplyst samhälle kan inte avfärda religion som förknippat enbart med outbildade eller svagsinta människor". Han skriver vidare: "I samma stund som sekulära röster avfärdar eller försöker förhindra människors utveckling eller karriär på grund av deras religiösa övertygelse, går en central demokratisk tanke förlorad. Idén om att varje individ ska ha rätt till att få göra sin röst hörd och förverkliga sig själv utifrån sina personliga idéer och värderingar. Därtill är det orimligt att betrakta religiösa människor som ett kollektiv med en homogen uppfattning och föreställningsvärld.

Vad som bör avgöra Elisabeth Svantessons lämplighet är hennes tidigare meriter och hur hon sköter jobbet framöver. Hur hon ber eller vad hon ber till i glädje eller sorg borde vara hennes ensak."

När media hade upplyst om Svantessons bakgrund inom frikyrkan verkade sociala medier koka av upprördhet och knappt hade budskapet om en ny minister spritts förrän det hördes krav på både avgång och förnekelser av tidigare uppfattningar. Nu tycker jag att Svantesson skötte sig bra.

För oss som är troende och vill ta ansvar för samhällsutvecklingen är detta både sporrande och oroande. Det inspirerar därför att det visar att kristna är engagerade i ansvarstagande på högsta politiska nivå (nu är inte Elisabeth Svantesson den enda troende i regeringen), men det aggressiva mottagandet påminner om en slags förföljelse. Att vara kristen är att sticka ut och att inte alltid vara politisk korrekt, samtidigt som religionsutövandet inte har någon plats i politiken.

Samtidigt måste man fråga sig om inte Sverige har drabbats av religionsfobi? Var finns respekten för individens egna åsikter? Rätten att få yttra sig fritt? Rätten att få tro på det man vill?

Demokratin bygger på respekten för medmänniskan och varje individs förmåga att fatta de bästa besluten. Det har sagts många gånger att "demokratin måste återerövras varje dag" och det är uppenbart att rätten till fritt utövande av religion är en het fråga i Sverige.

Förhoppningsvis kommer det ändå något gott ur denna besynnerliga introduktion av en ny minister. Men tyvärr kommer nog hon att ha ljuset på sig på ett alldeles speciellt sätt framöver. Samtidigt som landets kristna kommer att bry sig om henne på ett speciellt sätt.