En regering måste kunna regera

Det råder regeringskris i Sverige. Senare i dag kommer en av de viktigaste omröstningarna att hållas i riksdagen. Eller kanske blir det inte någon omröstning alls. Kanske vill Löfvén försöka någon annan lösning? Den svenska konstitutionen ger några olika möjligheter, men ställt utom allt tvivel är att en svag regering är inte bra för ett land. Själva vitsen med en regering är att kunna styra skutan, att tydligt ta ut en kurs och segla dit. Som det nu är finns det måhända en tänkt kurs, men vinden som ska föra skutan dit verkar inte blåsa i rätt riktning.
Jag är egentligen ingen vän av låsta blockpositioner. Samtidigt har jag i dag stor förståelse för att alliansen inte kan stötta regeringens vänstersväng. Skulle alliansen lägga ned sina röster bidrar man aktivt till att försämra väldigt mycket för Sverige. Löfvén har helt enkelt lyssnat för mycket på vänsterpartiet och höjning av skatter kommer att slå hårt mot flera grupper, inte minst mot landsbygden. Parollen "Hela Sverige ska leva" verkar bortblåst och MP som alltmer blivit ett parti för unga storstadsbor, med nära till allting, har en stark miljöprofil, men den leder till en uppdelning av Sverige. Det går inte att motverka bilismen ännu. Först måste det fram alternativ innan man drastiskt förändrar förutsättningarna för de som bor utanför städerna.
Några månader efter valet framstår det som en gåta hur det svenska folket kunde rösta bort en duglig regering där Reinfeldt och Borg lett landet på ett, ur europeisk synvinkel, föredömligt sätt. Resultatet visar sig nu; ett S-parti som inte har förmåga att ta på sig ledartröjan och ett starkt SD som anser att invandrarna bär skulden för det mesta av problemen.
Att det finns problem i Sverige är uppenbart. Allt är inte frid och fröjd. Jag har stor förståelse för de stora grupper som känner att de inte fått vara med och dela på kakan som vuxit under alliansens år. Många av pensionärerna har det tufft, ensamstående mammor kämpar dagligen med ekonomin och arbetslösa har en oerhört ansträngd situation.
Som kristdemokrat anser jag att vi ska dela på resurserna på ett helt annat sätt än vad som gäller idag. Att ta eget ansvar är grunden men i samma stund ska vi ta ett solidariskt ansvar för varandra. Den socialdemokratiska idén om ett solidariskt samhälle är en god tanke, men den har så kraftigt poängterats att det personliga och föreningsmässiga engagemanget har nedvärderats. Det är därför som vi menar att det är genom familjen och den nära gemenskapen som grunden för det goda samhället läggs. Den s k sociala ekonomin har stor betydelse och vi kan konstatera att samhället är större än staten.
För att lösa de svenska problemen måste vi kroka arm. Gemensamt måste staten, regionerna, kommunerna, näringslivet, föreningar och organisationer, enskilda och kyrkor, satsa för att arbeta i "hängrennnor" snarare än "stuprännor".
Det är en sådan regering som Sverige behöver. En ledning som samlar aktörerna, pekar ut kursen och utnyttjar vindarna som blåser. En seglare vet hur man använder sig av motvinden. Därför behöver Sverges regering en ny kapten på bryggan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0