Inte lätt att vara kollektivresenär
Jag föredrar att åka kollektivt. Ofta fungerar det bra, men i dag var en rejäl struldag. Tåget som jag hade räknat med att komma med på var inställt. Då gäller det att snabbt få reda på alternativ och jag loggade in mig på både Västtrafiks och SJs sajter. Tyvärr kunde jag inte få fram information varför jag ringde till Västtrafik. Jag blev trevligt bemött men enda beskedet var att jag behövde ringa till SJ eftersom tåget inte var ett Västtrafiktåg. Men om jag väntade 40 minuter kunde jag ta en buss till en angränsande station och vänta en halv timma för att sedan ta nästa tåg. Då tittar jag mig omkring och ser att bussen som skulle anlända om 40 minuter stod vid busshållplatsen. Chauffören meddelar att vi skulle nog hinna till nästa station för att där kunna åka med ett tåg. Mycket riktigt så kommer ett tåg som gör att mina förhoppningar att hinna hem ökar. Ombord försöker jag att boka en biljett till ett annat tåg som jag skulle försöka byta till. Då fungerar varken mobilen eller datorn. Vid en station lyckas jag få nätkontakt och kan beställa en biljett. Tyvärr blir det växelfel och tåget som jag sitter på är 20 minuter försenat. Det innebär att jag helt enkelt missat tågen som jag beställt en biljett till.
Nu sitter jag ombord på ett annat tåg och skriver detta. Nu har jag i alla fall en uppkoppling men är rejält försenad och missar ett viktigt möte.
Kanske ska man resonera att man ska vara glad att man överhuvudtaget kommer hem, men faktum är att jag övervägde i morse att ta bilen. Men eftersom jag föredrar att åka tåg så står bilen kvar hemma på parkeringen.
Några timmars strul, ett missat möte och frustration att inte de olika tågoperatörna kan ha gemensam kundtjänst eller lämna information om varandra, att inte kunna få uppkoppling med mobilen, och dessutom så var jag nog inte den enda som råkat ut för missöden utan trängseln var rejäl, så konstaterar jag nu att jag borde nog ha tagit bilen.