Vilken frihets- och kvinnosyn har EU-ministern?

Att läsa tidningen till frukost har ibland sina sidor. Det kan vara en skön avkoppling och berikande men ibland är det nästan så att man missar njutningen av maten för man blir så upprörd. I morse tände det till då jag läste EU-minister Birgitta Olsson uttalande om kvinnor.
"Det har länge varnats för begåvningsflykt, "brain drain". Men ett ännu större problem är "brain in vain" – att kvinnor skaffar sig högre utbildning utan att kompetensen tas till vara."(DN Debatt)
Birgitta Olsson vill säkert driva någon slags kamp för kvinnans fri- och rättigheter. Det är lovvärt och ingår väl i en liberal ministers agenda. Det har jag inget emot, men jag reagerar på hur och vad hon säger.
 
Vem ska avgöra om en kvinna (eller man) ska vara hemma och leva nära sina barn? Jag säger självklart att det är föräldern själv som ska avgöra detta. Friheten att få bestämma ska föräldrarna själva äga. Det är frihet för mig.
Men EU-ministern gör ett generalangrepp på alla välutbildade kvinnor som är hemma (Hon säger inget om män, så hädanefter skriver jag bara kvinnor, eftersom det är så ministern argumenterar)
 
Vad är det då för människosyn som ligger bakom detta? Det måste handla om att en människas värde i första hand mäts i förhållande till den produktion som hon kan tillföra samhället. Produktionsvärdet är alltså avgörande. Det innebär att om man inte tillför samhället ekonomiska värden, tillför man ingen nytta. och därför är det negativt att vara hemma. Alla välutbildade kvinnor som är hemma ska tydligen känna en skam att man valt detta. Ministern menar väl att samhället har satsat stora pengar på kvinnan och nu måste hon "betala" tillbaka genom att tillföra ett produktivt värde som är ekonomiskt mätbart.
 
Detta är fjärran från min ideologiska syn. Jag anser dels att friheten att själv välja, måste vara upp till kvinnan, och en minister ska inte ge sig på de som valt att prioritera sina barn och satsa på sitt hem. De värden som kvinnan tillför sitt hem är inte sådana som man lär sig på handelshögskolan, men som samhället borde värdera högt. Att satsa på sina barn och skapa ett hem där människor kan mötas och utvecklas är sådana värden som jag anser är mycket värda.
 
Ordet "vain" handlar om att det är fåfängt eller jag antar att hon menar bortkastad. Ett oerhört olyckligt ordval.
Jag tycker att det är ett förakt att skriva och uttala sig på detta sätt. Den välutbildade kvinnan måste vi kunna lita på har gjort ett rationellt val. Hon har helt enkelt bestämt sig för att välja hemmet före karriären och då är det inte av ekonomiska bevekelseskäl, utan ett eget val. Individen har själv valt och sådant kallar jag frihet.
 
Nu finns det situationer där kvinnor "tvingas" att vara hemma och sådant ska självfallet inte ske. Individen måste naturligtvis själv göra valet. Här kan det finnas traditioner och kulturer som behöver en ändring av förlegade könsroller. Men om det just är välutbildade kvinnor som är problemet, vilket ministern menar, tror jag knappast stämmer.
 
Det är synd att vi 2014 fortfarande ser människovärdet utifrån ett rent produktionsvärde. Det tyder på att vi måste få nya sätt att möta värden. Kanske lyckoforskningen är inne på en sådan väg. Säkert har den kvinna som valt, trots att hon är välutbildad, att vara hemma och därmed berika samhället, investera i sina barns framtid, använda hemmet som en mötesplats för andra människor, ett högre lyckoindex än den som tvingas ut i produktion därför att lagstiftarna inte skapar en reell valmöjlighet.
 
Efter att ha läst Birgitta Olssons artikel är jag styrkt i min människosyn och känner att jag valt rätt parti då jag valt Kristdemokraterna.
 

Kommentarer
Postat av: elina

Hon kränker (detta modeord) ju kvinnorna när hon påstår att de inte har förmåga att välja själv.

2014-01-24 @ 22:37:08
URL: http://blogg.inikogen.se
Postat av: Effie

Problemet är inte att föräldrar väljer att stanna hemma eller arbeta deltid när barnen är små, ej heller att barn hjälper sina åldrande föräldrar. Problemet är att det finns så få vägar in på arbetsmarknaden och detta drabbar inte enbart de som varit hemmaföräldrar utan många andra.
Först måste jag börja med att påpeka att jag känner flera kvinnor, utan barn och utan föräldrar att ta hand om, som valt att arbeta deltid för att de "behöver mera fritid". Varför nämns aldrig dessa i debatten? De har ju valt att avstå från arbete trots att de haft möjlighet till fulltidsarbete. Det är inte bara hemmafruar och deltidsarbetande småbarnsmammor som inte arbetar fulltid!
Birgitta Ohlsson talar för ett omänskligt samhälle där vi lämnar barn och gamla åt andras godtycke, bara för att kvinnor skall tvingas ut på arbetsmarknaden. Vore det inte bättre att sträva efter ett samhälle där det finns plats för både heltidsarbetande, deltidsarbetende och hemmavarande medborgare? Vi är alla olika, vi har olika uppfattning om hur vi vill leva våra liv och vi röstar på olika partier. Varför skall då en extrem feminism diktera hur vi bör leva? Vi borde kanske se mera på valfrihet och mindre på åsiktsdrottningars tvång.
Jag tror att lösningen finns i att se till att arbetsmarknaden öppnas upp så att hemmaföräldrar som vill tillbaka till arbetsmarknaden, de som arbetat deltid, de som blivit arbetslösa och de som riskerar bli arbetslösa, alla får chanser att komma in.
För att detta skall vara möjligt måste vi se till att vidareutbildning, utbildning som syftar till aktualisering av tidigare utbildning och omskolning så att folk blir anställningsbara blir tillgängligt för de 30plussare som vill in på arbetsmarknaden. Samhället blir inte bättre för att småbarnsföräldrar sliter ut sig och förbrukas i unga år och därefter inte får nya chanser. Det är ett samhälle som ger nya chanser för alla som behövs. Inte en feministisk diktatur som straffar alla de som som inte följer feminismens dogmer.
Sedan talas det om att sambeskattning är något fult. Tvärt om, jag tycker att sambeskattning borde införas för de som har hemmavarande barn under tolv år eller som har omsorg om någon annan medmänniska (ex en åldrande förälder) och när det gäller pensionsåldern så tycker jag att den borde justeras så att män och kvinnor får lika många år som pensionärer. Men sådana åsikter är tyvärr ofta förbjudna i den svenska debatten.
Vidare har jag iakttagit att kvinnor ofta väljer att gifta sig med män som har högre eller minst lika utbildning än kvinnorna själva. Varför gifter inte kvinnor sig med män med lägre utbildning? I detta perspektiv ter sig Birgitta Ohlssons åsikter mera som att skydda karriärkvinnor så att deras barn får lekkamrater på dagis och så att de inte har dåligt samvete för att bara deras föräldra lämnas ensamma på ålderns höst.

2014-01-25 @ 22:58:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0