Är personval bra eller dåligt?

Jag har varit en varm anhängare av personval. Jag tillhör de politiker som fått många kryss. I regionvalet 2010 var jag en av de politiker i regionen som hade allra mest personkryss, procentuellt sätt. Jag har haft åsikten att genom personval kan väljarna rösta på "sin" politiker. I grund och botten är detta bra. Men valet är i första hand ett val av ideologi och därmed av parti. Det måste vara laget som är viktigast och inte jaget. Jag har sett exempel hur enskilda personer agerat kampanjmässigt på ett sådant sätt att det inte verkar som att de ingår i något lag utan är mer av ensamspelare. När sedan valet är över och man ska agera politiskt så måste det finnas en laganda. Man måste ha förmågan att kunna komma överens, ofta handlar det om kompromisser. Om man redan under valrörelsen valt att spela själv, alltid ha bollen för sig själv, så blir det inte lättare då uppdragen börjar att ingå i ett lag där det råder givande och tagande. I några fall har nomineringskommittér inte rekommenderat partierna att ha kvar solospelarna, medan i andra fall har man ansett att väljarna får avgöra det hela. I några av de fall som jag mött har personer drivit partiets politik under hela valrörelsen, varit trogna partiets linje, satsat tid och kraft på att resa runt och argumentera för det som är den officiella linjen inför kommande mandatperiod. I några fall har enskilda personer gjort utspel, drivit egna kampanjer, inte ställt upp på de officiella partimötena, men ändå fått så många röster att de valts in.
Men med några valrörelsers erfarenheter börjar jag nu vackla i min tro på personkryss och jakten på "ge mig ditt kryss". De toppkandidater som partiet har varit överens om att lansera har inte alltid fått väljarnas stöd. Då får man fundera på om partiet tänkte rätt. För det är väl så att väljarna alltid har rätt.
I dag rangordnas valsedlarna på ett sådant sätt att man inte behöver kryssa alls. Det innebär att om fem procent av väljarna kryssar på den sista kandidaten på valsedeln men inte på någon annan så är det denne som blir vald. Ur demokratisk synpunkt alltid rätt, men ur partiets synpunkt så kanske denne person inte är mogen uppdraget och kanske inte heller var beredd att åta sig ett tungt uppdrag, men ville genom sin tillhörighet på listan markera sitt stöd för partiet.
Som framgår av ovanstående är jag vacklande i min syn på personvalet. Nu är det snart dags för ett val igen. Under EU-valet kampanjade jag hårt för Lars Adaktusson och bad inte om några kryss. Men då media skrivit om valet har det skildrats på ett sådant sätt att många kryss visar på att man är populär. Jag ser också på bloggar att flera politiker placerar sig som "en av partiets tio-i-topp". Men samtidigt kan krysshetsen gjort så att väljarna blivit splittrade och ingen enskild stark kandidat har fått mandatet. Så var det för minst ett av partierna i EU-valet. Den som var tänkt som EU-parlamentariker blev förbikryssad. Det är helt enligt spelreglerna, men ställer ändå till det på lite olika sätt.
Slutsatsen blir väl att partiernas nomineringar och beslut om listplaceringar var fel. Partiet presenterade fel kandidat som toppkandidat och väljarna såg till att rätt person vann. Är det alltid så man ska tolka det? Eller ska man ändra i sättet att genomföra personval?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0