När säsongens första blev livets sista
Svenska idrottsvänner sörjer, kanske hela folket. När årets allsvenska debut ska inledas är det sista dagen för en fyrabarnspappa. Allt tyder på att våldet som ledde till djurgårdssupportens död var oprovocerat och att flera personer medverkat till en misshandel som slutade med döden. Tragiskt och ovärdigt en nation!
Jag har lyssnat till Björne Eriksson flera gånger i samband med samtal kring "läktarvåldet". Fotboll har alla möjligheter att vara en sport som skapar positiva engagemang och känslor men som på grund av huliganism dragits ner till lågnivåer. I går till den allra lägsta nivån. Tusentals människor reser för att åka på match och vara med i gemenskap, stötta det lag man hejar på och faktiskt bidra till att människor kan umgås och ha trevligt. Därför är det så skrämmande att just fotboll lockar fram sådana krafter som motverkar det goda samhället. Andra sporter har karaktär av familjeupplevelser och varm och innerlig gemenskap. Nu är det inte politiker eller andra makthavare i samhället som ska lösa detta. Det måste klubbarna själva göra. Ansvaret går inte att lägga på de som står utanför sporten. Det är idrottens ledare som måste ta på sig ledartröjan och finna lösningarna. Det är inte fler poliser som behövs, det är fler fotbollsvänner.