Sista dagen i Porto Alegre

Den avslutande dagen i Porto Alegre blev fylld av upplevelser men också kontraster. Vi började dagen med att möta Willys Taranger som är som till missionärerna Nils och Mary Taranger som byggt upp det social kristna arbetet i kommunen. Han är fortfarande mycket engagerad som rådgivare till de olika föreningarna/stiftelserna som driver det sociala arbetet. Han kommer även fortsättningsvis att vara en kontaktlänk mellan Pingstförsamlingen, Barnsamariten och de filantropiska verksamheterna i Porto Alegre.
Sedan fortsatte vi till Lar Esperanca och mötte barnen i deras olika verksamheter. Bilden är tagen under lunchen på förskolan. Hoppets Hem tar hand om barnen så att föräldrarna kan arbeta och tjäna pengar. Barnen lever under fattiga förhållanden men timmarna på förskolan är väldigt viktiga. Gott om personal, tuff disciplin, men också lek och skratt mellan de pedagogiska inslagen. Min bedömning är att förskolan håller en hög klass. Barnen får en god grund i livet. Deras föräldrar har långa arbetsdagar och många av dem har lågavlönade jobb, eller vissa är arbetslösa.
 
Sedan ägnade jag resten av dagen åt politiska möten. Här är det möte med Porto Alegres borgmästare, José Fortunati. Vi hade ett intressant samtal om utvecklingen i Brasilien men han fick också information om nu-läget i Europa och Sverige.
Därefter lyssnade jag en stund på mötet i kommunfullmäktige. Debatten handlade om korruption.
Elizandro Sabino är ledamot av kommunfullmäktige och gav mig en intressant inblick i kampanarbete i Brasilien. På bilden till vänster finns Willys Taranger. Sabino har fått stöd av pingströrelsen som deras officiella kandidat och en stor del av kampanjandet skedde i någon av de 300 pingstkyrkorna som finns i staden. Här är församlingarna väldigt stolta över att ha en "egen" representant i kommunen. Mycket annorlunda mot Sverige, men det fanns också flera likheter,
 
 
 
Sedan åkte vi till Regionens parlament där Jurandir Maciel tog emot. Han är också representant för Pingströrelsen men då på den regionala nivån. Senare under veckani inleds 90-årsfirandet av pingstförsamlingen i Porto Alegre och då kommer minst 300 pastorer att vara tillsammans med alla folkvalda för att markera inledningen av jubiléet. Ceremonin som också är öppen för allmänheten är en stor sak och Maciel håller ihop planeringen tillsammans med Willys. Jubileet skulle egentligen ha varit igår och jag var inbjuden gäst, Men eftersom datumet ändrades och jag inte kan vara kvar förärades jag med en pin och ett vackert diplom. Jag fick också ta emot diplom som ska överlämnas till fyra svenska pingstkyrkor som varit delaktiga i församlingens sociala arbete.
I Sverige är vi vana vid att hålla politiken utanför kyrkorna. Här är det tvärtom. Det är med stor stolthet som församlingen berättar om sina representanter i kommunen, delstatens parlament och i deras nationella parlament. Jag lärde mig mycket idag.
Pingströrelsen har ett väldigt stort förtroende bland myndigheterna. Under de 90 åren har livet blivit förvandlat för människor som kommit till tro och olika myndigheter stötta församlingarna för att åstadkomma förändringar. Det har varit en stor upplevelse att få möta dessa eldsjälar. Den sista dagen blev fylld av kontraster, från mötet med barnen till de politiska ledarna.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0