Det rör på sig i politiken
Den här morgonen finns det flera saker att kommentera i det politiska livet.
1. Max Andersson tar plats i EU-parlamentet. Det blev en rysare då de sista rösterna räknades. Men nu ser det ut som att 0.01% av rösterna gör så att S förlorar ett mandat till MP i EU-parlamentet. Göteborgaren Max Andersson blir då invald.
2. Kent Johansson nådde inte ändå fram. Fredrick Federley ser ut att bli centerns nya parlamentariker i Bryssel. När jag hörde om hans kampanjupplägg för något halvår sedan trodde jag att han skulle vinna. Men under hela valrörelsen så hörde jag knappast något om honom men desto mer om och av Kent. Därför var jag övertygad om att Kent skulle få förtroendet att väljas som parlamentariker. Men så fel man kan ha. Det visar också att en stark kampanjorganisation kan nå människorna även om man inte är toppkandidat och intervjuas på TV och Radio.
3. Maj månads siffror från Ipsos, som publiceras i DN, visar på att kristdemokraterna har en uppåtgående trend. Men undersökningen visar också på att fler väljare vill se bredare uppgörelser mellan partierna. Men som i alla undersökningar så är det inte trenderna i opinionen som väljer ledamöter till de folkvalda församlingarna. Det är den röst som man lägger i valurnan. Det är bara de som räknas. Om 49% av den svenska befolkningen, dvs de som INTE röstade i EU.valet, hade gått till vallokalerna och deltagit så hade resultatet helt säkert varit annorlunda. Men nu valde de soffan och där lägger man inga röster, bara åsikter.