Försök till beskrivning av kultursamverkansmodellen

Jag har skrivit en del på sociala medier om mitt engagemang för kultursamverkansmodellen- Flera har frågat vad detta handlar om och jag ska kortfattat försöka redovisa för detta.
I början av 2000-talet utreddes hur Sverige ska organiseras i regioner/landsting. Det slutade med att Ansvarskommittén la fram ett förslag som kan tolkas som att 6-7 landsting bör bildas, genom fusion av de befintliga. När sedan Kulturutredningen la fram sina förslag var det med tanke på att Sverige skulle omorganiseras och att regionerna skulle få ett större inflytande över en mängd frågor, däribland kulturen. Man skissade då på en modell som hade flera olika arbetsnamn, men som senare kom att heta kultursamverkansmodellen.
Enkelt uttryckt så fastställer regeringen/riksdagen de ekonomiska ramarna. Kulturrådet får sedan ansvaret att i samverkan med regionerna fördela medlen till de regionala/länsövergripande satsningarna. Tanken är att staten ska ha ett strategiskt tänkande men de regionala politikerna få större makt över hur pengarna ska användas. Denna modell har nu funnits i fyra år. Alla län/regioner är med utom Stockholms län. Vi andra tycker det är beklagligt att stockholmarna inte är med. De har valt att stå utanför modellen och missar därmed också flera intressanta överläggningar.
För att få pengar ska regionen ta fram en kulturplan. Den ska innehålla en beskrivning av vad man vill inom sju fastställda områden.
 
  • Professionell teater-, dans- och musikverksamhet
  • Regional museiverksamhet
  • Konst- och kulturfrämjande verksamhet
  • Regional enskild arkivverksamhet
  • Filmkulturell verksamhet med särskild inriktning mot barn och unga
  • Hemslöjdsfrämjande verksamhet
  • Regional biblioteksverksamhet

    I samspel med politiker från kommuner, regioner och staten ska sedan medlen fördelas. Det sker genom dialogmöten.
     
    På SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) finns en beredning för Kultur- och Fritidsfrågor. Där har jag blivit utsedd som alliansens representant att vara kontaktperson för kultursamverkansmodellen. I dag har vi haft ett möte där Kulturdepartementet bjöd in alla regioner för att samtala om utveckling av modellen.
     
     
    Bilden är tagen under överläggningarna. Det blev många intressanta inspel och en god dialog. Departementet erbjöd sig att inbjuda till fler dialogmöten framöver.
    Alla län/regioner framförde synpunkter om att modellen är bra men behöver utvecklas. Genom att mötas till dialog kan vi skapa bättre förutsättningar. Det jag tycker är tråkigt och problematisk är att inte regionfrågan drivs vidare. Denna modell är svår att föra med 20-talet parter. Det hade varit bättre att vi bildat 6-7 regioner i Sverige och då hade denna typ av samtal kunnat föras på ett annat sätt. Men nu har landstingen bestämt sig för att inte gå vidare med detta och istället bildas mindre geografiska områden som regioner. I Västra Götaland är vi nu nästan 20 procent av Sveriges befolkning och det är en stor styrka då vi alla kommer överens om något. Men samtidigt är jag den förste att hävda principen om självstyre och om man inte vill bilda regioner ska det heller inte göras.
     
     

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0