Köksbordet vår viktigaste demokratiska arena

Jag har deltagit i flera EU-debatter där jag lyssnar till politikers krav på mer makt. Krav på fler regler. Krav på gemensam lagstiftning. Självklart finns det behov av gemensamma spelregler och ibland är Europaparlamentet bästa arenan för att besluta om det gemensammasbästa. Men jag tycker att man ofta glömmer bort det personliga ansvaret och individens förmåga att bestämma sig. Vi kristdemokrater talar ofta om civilsamhället. Det stiftar inga lagar men har ändå en enorm makt. Vår konstitution säger att alla makt utgår från folket. Man kan skriva om det och säga att köksbordet är den viktigaste platsen för demokratins vagga. Alla beslut som vi själva kan ta ska vi också få göra. Politisk klåfingrighet innebär att politiker vill beröva individen både makten och förmågan att själv bestämma. Jag går till val på att individen och sammanslutningar av individer ska få förtroendet att själva besluta så mycket som möjligt.
Låt mig ge några exempel. Vi har lagstiftat om att en hantverkare ska ha s k F-skattsedel. Då kallar vi jobben för vita och skatt betalas. Men det finns en s k svart arbetsmarknad. Den sker trots alla politiska överenskommelser och lagar. Den bygger på att individen inte tar ansvar. Här behövs civilkurage och att vi varje gång då någon "skryter" över att det var billigt ska vi markera att det inte är OK att använda illegal arbetskraft. Om det visar sig att någon ändå gör det ska självklart myndigheter gå in och använda sin makt, men om det t ex handlar om billig öl i baren och man misstänker att det är illegalt importerat ska man gå samman och helt enkelt bojkotta den krögaren.
Om en klädbutik visar sig ha använt barn i sin produktion ska man komma överens om att inte köpa deras produkter. Om man inte gillar kärnkraft ska man själv kunna välja grön el. Om man anser att det ska finnas svenskt kött i butiken så ska man själv se till att man köper det. Att ropa på lagstiftning och kvotering är inte den första åtgärden.
Jag tror på individen och civilsamhället. Det innebär också att jag tror på konsumentmakten. I grund och botten handlar detta om etik. Alla har en inre kompass som säger att man ska göra rätt för sig. Om man följer den så är det mycket effektivare än de lagar som politiker instiftar.
Jag tror på individens makt. Det innebär att man ska kunna ta så många beslut som möjligt själv. Den makten börjar i samtalen runt köksbordet därhemma. All makt utgår från våra köksbord.

Kommentarer
Postat av: Anita

Bra skrivet =)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0