Ropen på någon annan
Den första mänskligt formulerade frågan i tidernas begynnelse var Kains "ska jag ta hand om min bror?". Sedan dess har frågan upprepats många gånger. Ska jag? Är det mitt ansvar? Och istället för att ta det personliga ansvaret vill man gärna att någon annan ska åta sig detta. Under många år har den svenska ingenjörskonsten genomsyrat samhället och även i de mjuka frågorna har det förts fram att det är någon annan som ska ska utföra det eller ta ansvar.
Föräldrar ska kunna överlämna ansvaret till personal i skolan. Barn ska inte behöva ta ansvar för sina åldrande föräldrar. Grannar ska inte behöva bry sig om någon i området far illa. Man ska inte behöva dela med sig av egna medel till den som saknar tillgångar utan bara hänvisa till socialen. Om någon råkar ut för ett övergrepp ska man inte själv agera utan ringa på någon myndighet.
Vi har ett ansvar för varandra. Sann solidaritet handlar om att vi gör en insats för vår medmänniska. Ett mänskligare samhälle bygger på att individer tar iniativ och ansvar och ställer upp för sin nästa.
Det är ett feltänk i samhället att det alltid handlar om att det är någon annan som ska göra jobbet. Självklart ska myndigheter finnas och vara tillhands. Men i grund och botten är svaret på Kains fråga JA. Jag har och ska ta ett ansvar för min medmänniska.