Att våga göra sin röst hörd

Skolan har som en av sina uppgifter att värna demokratins utveckling. Tanken är att alla elever ska utveckla ett kritiskt tänkande och inte bara göra "vad alla andra" gör. Självständiga individer, som fritt framför egna åsikter, som hävdar sin åsikt är något som vi försökt att åstadkomma. Men frågan är om det lyckats. Jag möter många som "bara hänger på", som inte tar ställning utan verkar mer ha en överlevnadsstrategi att inte säga något alls för att inte heller komma i riskzonen att tvingas argumentera för sin hållning. Helt enkelt svansar med utan att ta ställning. Jag hade nog räknat med att många av dagens unga skulle våga vara sådana som verkligen tar ställning. Istället har våra idéer om öppenhet och tolerans lett till att alla åsikter, alla livsstilar, egentligen allting ska vara mångfald och därmed är det heller ingen som behöver argumentera för sitt eftersom det ändå inte leder till någon skillnad. Men om man tror på absoluta värden, att det finns sådant som är viktigt över tid, krävs det att man tar ställning för det, att man driver detta värde.
Jag gillar alltså människor som tar ställning. Som gör sin röst hörd. Som säger ifrån. Som t ex inte accepterar orättvisor eller mobbning. Våga vara den du är - det är en bra uppmaning till samtidsmänniskan och det innebär då att man vill och vågar säga sin mening.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0