En stad i sorg

I går var kommunens flaggor på halv stång. Det markerade en sorg över hela kommunen. Ett deltagande i ett brutalt och ofattbart mord. Egentligen skulle alla flaggorna vajat för nationens blickar var riktade mot Stockholm och prinsbröllopet. Istället markerades sorg.
Det är omöjligt att i ord beskriva den känsla som uppstår då någon berövar en annan person livet. Att det var en 17-åring gör att vi alla känner avsky, men samtidigt måste vi påminna oss om att alla mord, oavsett vem som mördas, är ohyggliga och strider mot alla de rättsbegrepp som vi värnar.
Samtidigt, mitt i tragedin, har medmänsklighet visats på ett fantastiskt sätt den senaste veckan. Missing People, en kraft i civilsamhället, gjorde en heroisk insats under sökningar på Kinnekulle och, som vi förstår det, hade en avgörande del i fyndfinnandet. En stor kram och många lovord till de tusentals människor som deltog i sökandet. De lokala medierna har också visat på vikten av lokal journalistisk närvar och har också utnyttjat modern teknik så att vi hela tiden kunnat följa händelseförloppen.
Många initiativ har tagits de senaste dagarna. Blommor har lagts ned. Ljus har tänts på offentliga platser. Kommunen har satt igång sina krisplaner och stöd har erbjudits. Ikväll kommer en särskild minnesgudstjänst hållas i S:ta Helena kyrka,
I går kväll var det en uppmaning att tända ljus i hemmen för att hedra Lisa. Mängder av ljus tändes och sociala medier har haft en stor funktion för samordning, utbyte av tankar, men också att kunna ge tröst. Men många har också mötts och kramat och stöttat varandra.
Våra tankar går nu särskilt till en familj som mött något av det mest fruktansvärda man kan möta.
Så här såg det ut vid vårt hus på lördagskvällen