Brännbergs Blandningar

I en krönika i GT 14/6 ifrågasätter Ingrid Norrman det essästöd som Kulturnämnden i Västra Götalandsregionen nyligen inrättat. Hon anför huvudsakligen två skäl för sin kritik, men inledningsvis vill jag teckna något av en bakgrund till detta nya stöd.

Kulturlivet är beroende av en infrastruktur. Denna tar sig olika uttryck men bland annat är kulturtidskrifter något som både fungerar som ett kitt för att hålla samman ett konstområde eller intresse, men också för att utveckla tankar inom området.

När den dåvarande alliansregeringen i höstas la fram ett förslag om en drastisk neddragning av kulturtidskriftsstödet engagerade det oss kulturpolitiker över hela landet och det väckte massiva protester. På flera håll i landet var vi alliansföreträdare, särskilt besvikna på våra partiers representanter i riksdagens kulturutskott, som inte var beredda att ta ansvar för säkra kulturtidskrifters fortsatta möjlighet till utgivning.

Parallellt med dessa händelser hade Västra Götalandsregionens kulturnämnd bestämt sig för att på olika sätt bidra med läsfrämjande insatser. Detta i form av flera nya stöd, däribland ett stöd för kvalificerad kulturjournalistik, ett s k essästöd, just för att stärka kulturtidskrifternas ställning.

Nyligen fördelade Kulturnämnden stödet för första gången. Ingrid Norrmans kritik handlar att inte alla av författarna som får stöd är folkbokförda i Västra Götaland. Hon provocerar genom att säga att våra skattepengar går till Stockholm. Det är korrekt att inte alla svenska kulturjournalister bor i vår region. Det gör inte heller alla artister, skådespelare, läkare eller professorer. Samtidigt utför mottagarna av stödet sina uppdrag för regionen och tidskrifterna berikar såväl västragötalänningarna som andra svenskar. Dessutom når de en läsekrets även utanför Sverige. Skulle vi framöver bara ge stöd och arvoden bara till de som är folkbokförda i vår region så skulle vi inte heller kunna ha internationella solister, eller dirigenter, som scenkonstföreträdare. Kritiken från Ingrid Norrmans sida faller på sin egen orimlighet.

Men självklart ger vi gärna stöd till våra framstående författare, som bor i regionen, och som söker stöd hos Västra Götalandsregionen. Men stöd ges utifrån en kvalitetsbedömning.

Ingrid Norrman framför även synpunkter på sammansättningen av den jury som fått i uppdrag av Kulturnämnden att fördela stödet. Denna jury, som består av tre mycket kvalificerade personer, är tillsatt just för att vi politiker ska ha armlängds avstånd till vad professionen anser vara kvalitet. Juryn får ett uppdrag och nominerar sedan kvalificerade personer som ska skriva för att i första hand läsare i Västra Götaland ska få tillgång till kvalitativa kulturtexter. Men vi vill vara så generösa att texterna får publiceras även till andra än våra egna skattebetalare.

Kulturnämnden vill ta ansvar för att det finns kvalificerade texter tillgängliga för kulturtidskrifterna som många gånger inte själva har möjlighet att arvodera sina skribenter tillräckligt.

Hade vi inte infört detta stöd hade vi fått kritik för det. Nu har vi infört ett stöd och får kritik för det. Vad vi än gör så finns det delade meningar om detta.

Ingrid Norrman ställer också frågan om vi ska ”belöna kulturarbetare från andra delar av landet”? Vi menar inte att essästödet är en belöning utan ett stöd för att möjliggöra att texter tas fram. I veckan kommer vi att belöna ett stort antal kulturarbetare med våra stipendier. Dessa ges utan krav på prestation, men essästödet har som syfte att det framöver ska skapas texter.

Kulturnämnden vill ta ett ansvar för att utveckla kvalitet inom de olika konst- och kulturyttringarna och genom olika former av stöd bidrar vi till att ge våra regioninvånare en god tillgång ett rikt kulturliv. Detta menar vi är en del av vår vision av det goda livet. Kultur bidrar till invånarnas välbefinnande.

Conny Brännberg (KD)
Ordförande Västra Götalandsregionens Kulturnämnden