Varför vann Trump?
Många är förvånade idag. Det politiska etablissemanget, medierna och en mängd förstå-sig-påare visste att Hillary Clinton var på väg in i Vita huset som den första amerikanska kvinnliga presidenten. Men vi kan nu konstatera att USAs 45:e president heter Donald Trump.
Men frågan som blir rest handlar om varför han vann? Eller var det snarare så att Hillary Clinton förlorade. De senaste 18 månaderna har varit en resa med hätska utbrott, lögner, beskyllningar och debatter där politiska lösningar och visioner lyst med sin frånvaro. I stället har hat, trakasserier och smutskastning randat vägen.
Nu har Pence-Trump hållit sina segertal och de var nog inte alls vad vi förväntade oss. Det som kännetecknat kampanjstridera verkade vara helt bortblåst och istället hördes ord om respekt, samverkan och att åter ena nationen.
Jag är retoriker och lyssnar till uttryck och nyanser i samband med tal. Jag slogs av att Pence talade så tydligt om ”to serve”. Han sa ingenting om att leda. Några minuter senare stod Trump i talarstolen och talade till hela världen.
Det första han gjorde var att uttrycka respekt och heder tillägnad Hillary Clinton. Sedan lyfte han fram sina föräldrar och sin familj innan han gick över till att tala om enighet och att tillsammans verka för ett enat land.
Ingen gång talade Trump om att vara ledare eller lyfta fram sig själv. Han talade om vikten av samling och att allt handlar om att arbeta tillsammans.
Att leda ett land eller tjäna ett land låter som två väldigt olika diskurser. Jag föredrar attityden hos en tjänare.
Men varför vann egentligen Trump?
Jag tror att det finns några grundläggande förklaringar. Den första handlar om att många är trötta på politiker. Det saknas helt enkelt förtroende för det politiska etablissemanget. Besvikelsen över att samhället inte svarar mot alla de löften som politikerna stakat ut leder till att man vill ha något annorlunda i regeringsställning. Det är en stor klyfta mellan den politiska eliten och ”vanligt folk”. Avstånden har ökat och politiker har blivit ett yrke. Det är alltid ett förtroendeuppdrag. Väljarna är beredda att överlämna styret till de folkvalda om det råder ett förtroende. Trump uppfattas inte som en politiker utan som en vanlig medborgare, även om han tillhör de rikaste. Men hans framställning har varit ”en av oss”, en som inte tillhör toppen eller etablissemanget. Därför bör det ringa en varningsklocka hos alla politiker. Inte att Trump vunnit utan därför att vi inte längre är en del av folket.
När Göran Hägglund talade om verklighetens folk så hånades han. När han vände sig mot att några få ska diktera villkoren för de flesta så var det just etablissemanget, skribenterna och kulturpersonligheterna som dömde ut hans perspektiv. Men han var så rät och pekade på en klyfta som de flesta vill förneka. Han var nog för tidig med detta, men han inledde ett resonemang som var helt rätt. Det saknas tillit och om detta inte finns i samhället så håller det inte längre ihop.
Trump talade visserligen burdust och bombastiskt, men folk kände igen en ton som de kunde identifiera sig med. Dom i Washington är skulden till att vårt liv ser ut som det gör. Drömmen om det stora och mäktiga USA levandegjordes i begreppet GREAT.
Det som oroar är också att alla opinionsmätningar slog så fel. Det verkar som att folk inte ens vågade uppge vem de skulle rösta på. I valrummet kände sig trygga och kunde lägga rösten på sin kandidat, men verkade inte ha tilltro till de som ringde och frågade om vem som skulle få rösten. Kanske skämdes man över att hålla på Trump eftersom han var så burdus och ”anti det mesta” som är politiskt korrekt.
Varför vann Trump kan också besvaras med att egentligen vann han inte rösterna, Han vann elektorerna. Clinton fick flest röster. Men det amerikanska valsystemet gjorde att Trump vann.
Nu får vi se vad som sker. Det fanns en enorm oro för att börserna skulle falla, finanskrisen skulle svepa över världen och folk skulle massemigrera. Allt tyder på att morgondagen blir rätt lik gårdagen.
Men osäkerheten är stor, oron befogad och låter Wiehe få slutordet i detta blogginlägg; Vem i hela världen kan man lita på?