Demokrati och Mänskliga Rättigheter i Uruguay

Under den här veckan befinner jag mig på en läranderesa till Montevideo och Uruguay. Inom SKL ingår det att en gång per mandatperiod vara med om en läranderesa. Mellan Sverige och Uruguay finns många långvariga relationer och då inte minst sedan militärjuntans dagar då tusentals uruguayaner flydde till Sverige. Många av dem har nu återvänt och är delaktiga i utvecklingen av sitt land. Detta märker vi vid många av våra besök.
Under veckan träffar vi många politiker och samhällsledare och har mycket intressanta samtal. Väldigt mycket handlar om demokratiutveckling och mänskliga rättigheter, Den politiska medvetenheten och engagemanget är högt och vi har bland annat tagit del av deras arbete med medborgarbudget. Ett slags utveckling av våra medborgarförslag. Alla talar om vikten av utbildning. Därför var det intressant att få besöka en skola och lyssna till deras erfarenheter och utmaningar.
När man åker på en studieresa och ingår i en delegation får man möjlighet att träffa personer och organisationer som man aldrig kan göra då man reser privat. På bilden är jag tillsammans med Daniel Sturla, som är ärkebiskop för den katolska kyrkan i Uruguay och som nu också är kardinal.
 
Daniel Martinez är borgmästare för Montevideo eller en bättre titel är nog regionstyrelsens ordförande. Han leder också Borgmästarrådet i Uruguay där de 19 borgmästarna möts. Han poserar stolt med sin Maté som är en nationaldryck. Termos under armen och muggen som man gärna delar med andra ser man överallt. Så intressant att få möta ledare som brinner för att utveckla sitt land.
Laura Rosanos är oerhört engagerad i Slow Food rörelsen och propagerar för ekologiska odlingar och hälsosam kost. Hon är också matambassadör för Unesco och besöker skolor för att undervisa om hälsosam mat. Att möta henne var en upplevelse.
Under dessa intensiva dagar har vi mött massor av företrädare för olika organisationer och politiska ledare. Intrycken är många och vi inser att på några områden har vi i Sverige kommit långt, men på andra områden har vi en hel del att lära av andra länder. Det som slår en i Uruguay är klyftor mellan medelklass och de fattiga. Många har en god välfärd men utmaningarna är också stora. Det bor ungefär tre miljoner i landet och inflyttningen från grannländerna ökar.
 
Att få göra en sådan här resa är en stor förmån och att få ta del av satsningar på demokrati och mänskliga rättigheter har inspirerat och vi inser att vi har mycket att ta itu med på hemmaplan. En bärande tanke som jag fått med mig är hur tacksamma uruguyanerna som flydde till Sverige är för det mottagande de fick. När de kom till Sverige trodde de aldrig att de skulle kunna återvända. Men juntan försvann, demokratin återerövrades och deras utbildningar och erfarenheter från Sverige kom till nytta då de återvände. Hur tar vi hand om alla de flyktingar som finns i Sverige idag? Hur stärker vi dem så att, om det blir möjligt, en dag kunna återvända till sina hemländer och bygga fungerande demokratier?
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0