Familjer måste kunna återförenas
Jag har mött många flyktingar och lyssnat till deras berättelser. Många har flytt, inte för att rädda sina egna liv, men för att ge sina barn en framtid. När bomber exploderar, hus raseras, städer förintas, så tänker föräldrarna på sina barn. Jag tror inte att någon vill fly, men de tvingas då krigets fasor drabbar dem. Självklart är det många som flyr för att överleva. Förföljelsen som pågår, gör att kristna blir särskilt drabbade, och innebär att många tvingas att fly hals över huvud för att rädda livet.
Men för de som har barn så är tankarna om den kommande generation ofta den drivkraft som gör att man kan drömma om en framtid. Som föräldrar är de beredda till stora eftergivenheter men vill att barnen ska få det bra. När vi nu läser om barnens villkor i Aleppo där bomberna vräks ned så är barnen de stora offren. Jag förstår att föräldrar inte ser några möjligheter att vara kvar under sådana fruktansvärda förhållanden.
Men under flykt så är det lätt att familjer kommer ifrån varandra. Jag har hört berättelser om hur man försökt att hålla ihop, men omständigheter har gjort att man blivit särade på. Ibland har makar ingen aning om var den andra hälften är och barnen kan finnas någon annanstans.
För många av våra flyktingar i Sverige så är de dagliga tankarna hos barnen. Längtan att få förenas är oerhört stor och man förstår inte varför Sverige för en så hård politik.
Det råder många åsikter om dagens flyktingpolitik men eftersom den inte verkar för att familjer ska kunna leva förenade så måste den ändras. Barn har rätt till sina föräldrar och för ett land som Sverige borde det vara av yttersta vikt att söka upp barn och hjälpa dem att få bo med sina föräldrar.
Jag lider med de föräldrar som inte får leva med sina barn. När man lyssnar till deras berättelser så saknar man ord och deras berättelser tar verkligen tag i en.
Familjeåterföreningar måste kunna ske!