Debatt om feminism

Jag vet att man aldrig ska skriva ett debattinlägg när man är upprörd. Men nu har jag nästan gjort det. En händelse gjorde att jag blev upprörd om detta med att vara politiskt korrekt. Det resulterade i ett debattinlägg om feminism. Först tänkte jag trycka på knappen och skicka det direkt, men tänkte, sov på saken. Dan därpå skrev jag om artikeln flera gånger och till slut skickade jag iväg den.
Många reaktioner har kommit. Flera positiva, andra mycket kritiska.
Att jag vill debattera begreppet feminism är att det är ett politiskt korrekt begrepp. Något som jag alltså inte använder. När jag arbetade med min magisteruppsats inom filmvetenskap sysslade jag med feministisk filmteori och känner mig väl förankrad i begreppet feminism. Jag använder konsekvent begreppet jämställdhet då det handlar om lika värden för män och kvinnor och begreppet jämställdhet då det handlar om lika värde mellan personer.
Just begreppet feminism är intressant. Många använder feminism som ett politiskt epitet. Det är bra om man har förankrat sin ståndpunkt, men jag upplever att många bara använder ordet för att "alla andra" gör det.
Därför säger jag att jämställdhet utan feminism funkar bra för mig.
 
Om man i dag försöker att orientera sig kring begreppet feminism och använder Wikipedia så kan man läsa om
-Särartsfeminism
- Likhetsfeminsm
- Anarkafeminsism
- Liberalfeminism
- Radikalfeminism
- Socialistisk feminism
- Queerfeminsim
- Ekofeminism
-- Analytisk feminism
- Kontintental feminism
- Pragmatisk feminism
- Postkonolial feminsim
 
Detta är en aktuell sammanställning av olika riktningar inom begreppet och när man använder begreppet bör man också beskriva vilken av inriktningarna eller de mer filosofiska aspekter som man förknippar sig med. Annars blir det lite svårt att förstå vad skillnaden mellan jämställdhet och feminism är.
 
Tankar om könsmaktsordning, om genus, om kön, om sexuell läggning och identitet, om man och kvinna, om han, hon och hen, är viktiga begrepp och jag har ägnat några av mitt liv att försöka plöja igenom litteratur, skriva och debattera. Jag är rent ut sagt orolig över att vi inte har ett jämställt samhälle. Min kristna grund är att alla människor är lika värda. Jag vet att man inte ska lyfta ut ett bibelord ur ett sammanhang men för mig är beskrivningen "här är inte man eller kvinna, inte jude eller grek" ett viktigt fundament då jag definierar den människosyn som jag står för.
 
Jag har absolut inget emot att politiker definierar sig som feministiska politiker, men vill gärna förstå varför de anser att just det begreppet är så viktigt för sin politiska identitet.
 
Jag använder inte heller ordet anti-rasist, men för den skull kan ingen anse att jag står för motsatsen. Jag står för alla människors lika, absoluta och unika värde. Enklast uttryckt: Jag är Kristdemokrat!

Det är ledarskap som saknas

Var finns ledarna? De som är beredda att gå före? De som pekar ut vägen? De som har förmåga att ta lead? Självklart finns de, men i proportion till alla de som vill göra olika samhällsinsatser, är ledarna få. En av föreningssveriges största utmaningar är att få ledare att ta ansvar för utvecklingen av föreningen.
Vid ett möte med kunniga inom svensk fotboll berättade de om tjejers och killars stora intresse för att spela fotboll. Nästan inga klubbar har problem att engagera fotbollsskolor och träningar. Tränande ledare finns det också gott om, särskilt föräldrar som vill engagera sig i sina barns fritidsintresse. Utmaningen ligger i att rekrytera funktionärer till ledningen för klubben. Två uppdrag verkar särskilt svårt, ordförande och kassör. Att vara ordförande för en sportklubb är att få stå i rampljuset, att också vara problemlösare, men framför allt ett stort ansvar att engagera frivilligarbete. Men då man får en ordförande som går före och utvecklar så brukar många människor sluta upp och satsa. Ofta ligger en förenings styrka i lagets gemensamma utveckling, men för att få ihop ett lag behövs också den ytterste ledaren.
Många föreningar vänder sig till redan aktiva personer. En del säger att en valberedning får bäst napp om den söker bland redan aktiva funktionärer. Men vi borde dela på uppdragen så att ingen bränner ut sig på sitt ideella ledarskap.
Att hitta morgondagens ledare är en stor utmaning. I varje förening borde det finnas ett "program" för att tillvarata unga intressen och då man ser ett ledarskapsämne så bör denna person ges möjlighet att tränas i sitt ledarskap. Men tyvärr sitter många av oss, som idag är ledare, kvar på våra poster och hindrar en förnyelse. I några sammanhang, t ex inom Miljöpartiet, får politiker inte vara verksamma mer än några mandatperioder. Jag delar nog inte den uppfattningen att man ska bytas ut med automatik, men kraven blir stora på organisationen att alltid söka efter morgondagens nya ledare.
Ledarskap handlar om att skapa ledare. Det är alltid en process och en vis ledare söker alltid sin efterträdare.

Intresset för design ökar

Det finns ett stort intresse för designfrågor i Västra Götalandsregionen. Området är brett men har alltid en kärna av kreativitet och nytänkande. En designer tar till sig utmaningar och kan ha både nyttoaspekter och gestaltning av livsmiljöer framför sig.
Som ordförande för Kulturnämnden möter jag många intressanta människor och strävar efter att regelbundet genomföra verksamhetsbesök.
Ett område som ingår i mitt politiska ansvar är utvecklingen av regionens museer. Det operativa uppdraget ligger på förvaltningen för Natur- och Kulturarv, Västarvet, men också kommunerna är involverade i detta.
I Borås finns Textilmuseet, i Lidköping Rörstrandmuseet och i Göteborg Röhsska museet. Alla tre har design i fokus och besök på dessa institutioner är berikande. Nu spånar vi kring hur designområdet kan utvecklas.
Bilden är tagen på Röhsska Museet i Göteborg. Där pågår just nu en utställning med verk av Lisa Larsson. Lotta Karlsson som är vice ordförande för Kulturnämnden och jag fick en personlig guidning av Love Jönsson, som är intendent på museet.
 
Det kommunala självstyret är starkt i Sverige. Det som kommunerna äger ansvarar de också för. Samtidigt så har regionen möjlighet till att samordna aktiviteter. I Västra Götaland har vi devisen "kommunernas region" och som kulturansvarig har vi möjlighet att samordna många verksamheter, utan att göra avkall på det kommunala självstyret. Just nu funderar vi kring utvecklingen av design och alla inspel är välkomna.
 

En värdegrund som håller

Den klassiska berättelsen om värdegrunden hämtas från en berättelse som Jesus skildrade. En man byggde sitt hus på en stadig grund. Den andre byggde på lös sand. Båda huskropparna var nog rätt identiska men grunden avgjorde den långsiktiga hållbarheten. Byggnaden som var förankrad i den stadiga berggrunden stod pall då vind och regn, storm och vindbyar, skakade och utmanade. Huset på sanden höll inte.
Metaforen kan överföras till politiken. Det är partiets ideologi som är grunden. Den värdegrund som kristdemokraterna bygger sin politik ovanpå, den kristna idén om alla människors lika värde, har hållt i över två tusen år, och jag tror att den håller för både storm och ruggigt regn.
Jag har valt kristdemokratin därför att ideologin är heltäckande och ger ett unikt alternativ i svensk politik. En grund som håller långsiktigt.

Flyktingar utmanar vår värdegrund

Värna asylrätten. En självklarhet. Sverige ska ställa upp för den som av någon anledning blivit förföljd i sitt hemland. Under de senaste åren har jag mött många människor som tvingas att fly från sina familjer, bostäder, arbete, ägodelar, dvs de har lämnat allt, för att söka sig till vårt land. Deras uppoffringar är enorma men några alternativ har de inte kunnat se. Att stanna kvar var ingen option. Det enda hoppat var flykten som i sig är en enorm påfrestan.
Många kom till Sverige förra året. Några säger för många, andra säger att vi kan ta emot fler. Än så länge har inte myndigheterna öppnat upp för ekonomiska ersättningar till de som öppnar sina privata bostäder för flyktingar. Där finns tusentals bäddar att erbjuda, men i dag ska Migrationsverket hyra boendeanläggningar och där ska anläggningar drivas.
Men läget är ansträngt och regeringen har känt sig nödgad att vidta åtgärder som vållar splittring. Jag tror att varken socialdemokrater eller miljöpartister egentligen vill begränsa asylmöjligheterna i Sverige, men har som ledning för landet tvingats till detta.
Det är i dessa svåra tider som en värdegrund är viktigt. De värden som ett politiskt parti bygger på måste hålla över tid. Att vända kappan efter vinden, att vara en politisk dagslända, innebär att man på kort sikt kan vara framgångsrik men kanske förlorar sin själv. Man kan ställa frågan: "vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men går miste om sig själv" och överföra den till politiken. Om vi vill behålla vår egen bekvämlighet, inte påverkas av omvärldens faktorer, leva i vår egen värld, då kan man t ex stänga gränserna och låta nationalstaten vara omgärdad med stängsel. Retoriken blir "Här bor vi - Där bord om andra" och så pekar man över gränsen,
Om man tror på solidaritet, ansvar för sin medmänniska, något slags syskonskap globalt, då måste man också säga "välkommen hit".
Göran Hägglund analyserade situation för några år sedan, långt innan vi talade om flyktingkris, med "vi har släppt in dem i Sverige men inte in i vårt samhälle", dvs han pekade på segregation och utebliven integration.
För mig som kristdemokrat är värdegrunden avgörande. Att tumma på asylrätten, att stänga gränser, att mota bort främlingen, är inte förenlig med de värden som jag arbetar för. Sen inser jag, självklart, utsattheten, i den situation som råder med 60 miljoner flyktingar i världen. Men i dag tar vi inte ens emot de 2% som kommer till Europa med öppna famnar. Snarare handlar det om att stoppa dem under sin flykt.
Solidaritet är ett nyckelord!

Många småbarnsföräldrar vill vara hemma

Vårdnadsbidraget är borta. Troligtvis dött och begravet. Men socialdemokraterna är nog rätt nöjda nu. De drev frågan om att stoppa föräldrastödet och fick också till en rejäl splittring inom alliansen. Kristdemokraterna anser att föräldrar som väljer att vara hemma ska få ekonomiskt stöd. Tack vare att KD fanns med i alliansregeringen var det en möjlighet under de åtta alliansåren och under förra året så fanns det kvar i rådande budget. Nu när socialdemokraterna fick igenom sin budget genom stöd av mp och v så begravdes detta stöd. Det är numera inte tillåtet att erbjuda vårdnadsbidrag.

Vårdnadsbidraget blev aldrig någon hit. Det var alldeles för lågt för att attrahera och uppnå det mål som kristdemokraterna har, nämligen att föräldrarna själva ska kunna göra aktiva val. Idag råder på nytt en stor orättvisa. De föräldrar som väljer att vårda sina barn får bära alla kostnader själva. Samhället bidrar med noll kronor. För de föräldrar som väljer den kommunala barnomsorgen sker en omfattande subvention. Barn som finns i förskolan stöttas alltså med ett stort bidrag från skattekollektivet.

Kristdemokraterna kommer troligtvis inte att återkomma med vårdnadsbidraget. Vi smider nu nya planer för att stärka familjer och förbereder ett paket av åtgärder som vi tror kommer att locka många att välja ett familjevänligt alternativ.

Vårdnadsbidraget var mycket strikt riktat och beloppet för lågt. Därför blev det inte så många som valde att använda det. Den sista månaden i Skövde kommun var det 38 personer som tog emot bidrag (gällde för 41 barn).

Varför ska man då kämpa för att samhället ska stötta föräldrar? För oss kristdemokrater är familjen en hjärtefråga. Vi menar att samhället byggs genom de nära och små gemenskaperna. Särskilt viktig är familjen och släkten. Trygga familjer är en viktig grund för ett tryggt och solidariskt samhälle. Det är i den lilla och nära gemenskapen som man får med sig de grundläggande värdena som bär under resten av livet. Vi menar att fostran är, i första hand, föräldrarnas ansvar.

Socialdemokraterna bygger på en annan ideologisk grund. Där har inte familjen det grundläggande ansvaret för barnens fostran och formandet av värdegrund. Det ska samhällets olika institutioner sköta, främst grundskolan, men helst ska också alla barn formas i en gemensam förskola.

Som företrädare för Sveriges familjeparti kommer jag att fortsätta kämpa för att samhället visar stöd till de föräldrar som valt att vara hemma under några år och vårda sina barn. Jag är övertygad om att tid tillsammans, mellan barn och föräldrar, i synnerhet under barnens första år, ger många positiva värden. Svenska föräldrar är värda att få stöd från samhället så att de har råd att vara hemma under några år. För det kommer KD att fortsätta kämpa.

Conny Brännberg (KD)


Vikten av kulturarvet - vårt gemensamma öppna rum

Inget parti kan ha monopol på det svenska kulturarvet. Inget parti kan äga rätten till den svenska flaggan. Retoriken inom politiken verkar mena att vi måste tala om det svenska och det genuina kulturarvet. Vi menar att mångfald har alltid rått och att kulturarvet tillhör oss alla. Tillsammans med Roland Utbult kommer vi framöver att lyfta fram viktiga delar av kristdemokraternas politik inom kultursektorn. Nedan finner du en artikel om kulturarvet som vi skickat till västsvenska medier.
 

Kulturarvet är vårt gemensamma öppna rum

Kulturarvet är ett sammanhållande kitt som förklarar mycket av det som sker i vår samtid och ger oss kontakt med tidigare generationer. Det har byggts med stora inslag av internationella kontakter och mångfald - men detta är en verklighet som Sverigedemokraterna inte tycks vilja se.

Debatten om kulturarvet har fått en förnyad aktualitet genom Sverigedemokraternas försök att definiera vårt gemensamma kulturarv på ett nytt sätt. De talar om det genuint svenska.

Kulturarvet kan beskrivas som ett gemensamt, allmänt och öppet rum. Det är mångsidigt och har inte minst formats genom tillvaratagande av erfarenheter och kunskaper runt om i världen. Men också genom att många har kommit till Sverige och bidragit till att utveckla vårt samhälle. Därför går det inte att definiera vad som är genuint svenskt. 

Genom den svenska hembygdsrörelsen, som fyller 100 år i dag, och dess många verksamheter går det tydligt att se att kulturarvet har inhämtat influenser från många olika håll – och gör så även i dag. Den är oerhört viktig för att sprida kunskaper om det gemensamma svenska kulturarvet. För nyanlända kan därför besök vid hembygdsgårdar eller lokala museer vara en viktig introduktion till det svenska samhället.

Vi är stolta över vårt gemensamma kulturarv. Det ska bevaras, användas men också utvecklas. Kristdemokraterna vill aktivt vara med och lyfta fram det gemensamma kulturarvet.

Conny Brännberg (KD) regionpolitiker
Roland Utbult (KD) riksdagsledamot


Konsumenten har makt

I morse läste jag ett inlägg i SLA om att köpa lokalt producerad mjölk. Insändaren frågade om vem som har den verkliga makten. Självklart har vi som politiker stora möjligheter att påverka på en mängd olika sätt. Men jag tror ändå på att de stora förändringarna sker då konsumenten utövar sin makt. Den dag vi väljer att köpa en vara så kommer också den att finnas tillhands. Slutar vi att efterfråga något så försvinner det snart. Om man tror på en marknadsekonomi där balans ska råda mellan tillgång och efterfrågan så är det just konsumenten som har makten. Om balansen är skev kan marknaden på kort sikt ha ett övertag i form av t ex att man sätter ett överpris på varan. Om alla efterfrågar en viss produkt så kan det initialt vara så att ett högt pris råder, men efter ett tag har marknaden antingen erbjudit en annan produkt som är liknande eller också har produktionen ökat av den specifika varan och oftast då leder detta till en prissänkning.
Att utöva sin konsumentmakt gör man i butiken då man står vid hyllan. Om man nu vill ha närproducerade livsmedel så är det beteendet i butiken som avgör om vi kommer att ha närproducerade livsmedel om några år.
Utöva din makt!

Aldrig mer!

I dag, 27 januari, markerar vi (man kan väl knappast säga att vi firar) Förintelsen. De flesta som tog del av grymheterna i Europa under 30- och 40-talen är avlidna, men deras berättelser lever kvar. Krig är fruktansvärt och det finns alltid offer. Men Förintelsen var inte bara orsakad av att det var krig, det var en ideologisk kullerbytta som låg bakom. Nämligen att man ansåg att vissa människor hade ett högre värde än andra. Därför är kampen om människovärdet angelägen även idag. Alla människors lika och unika värde är något vi alla måste erövra dagligen. Ingen har ett större värde än någon annan. När vi uppmärksammar Förintelsens Dag så säger vi också Aldrig Mer!
 

Avslutning av projektet Women in Jazz

Ikväll har jag varit med på avslutningen av ett spännande projekt. Kultur i Väst har under några år varit involverat i ett projekt som heter Women in Jazz. Den svenska jazzgruppen Raw Sound Sweden var med i mars 2015 på ett utbyte med den amerikanska gruppen Ephemera och de deltog i festivalen Women in Jazz Washington. Jag var med i samband med seminarier som vi höll på den svenska ambassaden - House of Sweden - i Washington DC.
Bilden tagen i samband med kvällens avslutning.
 
Det var premiär av Neta Norrmos film Normer Noteringar som är en reportagefilm/dokumentär om projektet. Efter lite mingel så visades The Girls in the Band, en fantastisk film som skildrar kvinnors kamp i USA för att få vara med på den manligt dominerade jazzscenen.
Som projekt har Women in Jazz nått många personer och engagerat ett 60-tal kvinnliga musiker.
 

Viktigt att alla generationer får mötas

På knappt hundra år har enorma förändringar skett av vårt samhälle. Flytten från landsbygden till städer har gått i en rasande fart. I det gamla bondesamhället fanns självklart många strukturer och därmed också många avarter. Men i några fall fanns en närhet som vi nu går miste om. Jag tänker på detta med flergenerationersmöten. Idag är samhället så uppdelat så att vi inte har spontana mötesplatser mellan olika generationer. Då farmor eller mormor bodde på samma gård eller till och med i samma hus var det så naturligt att man träffades och därmed också utbytte erfarenheter. I dag är det många barn som aldrig pratar med en äldre person i vardagen. Umgänget sker vid speciella tillfällen och där det där vardagsnära har många gått miste om.
För mig är detta en viktig fråga och jag strävar efter att vara med i olika roller att skapa ett människovänligare samhälle där det finns plats för alla.
I går tog jag en bild som illustrerar detta behov. Bilden är tagen utanför kyrkan där både barnvagnar och rullatorer samlats. Ett sätt att visa på att kyrkan strävar efter att vara en mötesplats för alla generationer.
 

Västra stambanan är viktig



Nu satsas det på Västra Stambanan. Elledningar ska bytas ut. Det är bra. Men samtidigt är det påfrestande. Många turer är inställda eller ändrade under renoveringsarbetet som kommer att pågå de kommande åtta månaderna. Eftersom det är en bra satsning så är nog de flesta av oss kollektivtrafikresenerärer beredda att ta en viss obekvämhet för vi vet att det blir bättre framöver.
Men samtidigt så finns det ett helt annat problem. Nämligen att det är "fordonsfel" med viss regelbundenhet. Igår var det många missnöjda resenärer när dörrarna inte gick att öppna på tåget. 90 minuters försening blev resultatet och jag inser att SJ (som i detta fall var operatör) arbetar febrilt med att lösa situationen. Det största problemet är nog egentligen inte att fel uppstår, utan att informationen om vad som händer uteblir. Många av mina medpassagerare var upprörda. Hade de fått info om att tåget var trasigt så hade flera av dem kunna välja andra tåg. Jag förstår ilskan, men samtidigt led jag med ombordpersonalen. De hade heller ingen information och kunde därför inte säga något till passagerarna. Det jag överhörde igår var inte trevligt och jag beundrar personalen som kan hantera hårda ord utan att ge tillbaka. ´Man kan nog konstatera att tågoperatörernas största tillgång är varken banor eller fordon, det är deras personal. Kan inte vara lätt att arbeta under struldagar.

Plötsligt händer det - Om Pasokifiering

Katrine Marcals ledare i Aftonbladet pekar på hur snabbt förändringens vindare kan blåsa. Det som ser ut som en stadig vinnare, ett tåg som alltid tuffat i rätt riktning, kan plötsligt vändas. Hon använder ordet pasokifiering som en metafor och syftar på vad som skett i Grekland där ett tidigare statsbärande parti nästan försvunnit. Hon menar att det som också skett i Skottland och Polen kan ske även här. I första hand syftar hon då på socialdemokraterna, men det finns nog anledning att fundera lite vidare kring dessa tankar.
I det senaste regionvalet i Frankrike såg det ut som att Le Pen skulle göra en jordskredsseger, men i andra omgången så verkar det som att många väljare insett priset av att vara soffliggare.
Ledaren i Aftonbladet är väl värd att läsa och reflektera över.
 
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinemarcal/article22031593.ab

Ibland blir jag upprörd

När jag läser tidningen så reagerar jag nästan alltid. Ibland svalnar känslorna direkt vid frukostbordet, men ibland bär jag med mig dessa under dagen eller kommande dagar. Ibland är det positivt. Under de senaste åren har mina vardagar ofta inletts med att jag läst ledare signerade Niclas Lindstrand. Jag har inte alltid delat hans uppfattningar, men väldigt ofta har det varit formuleringar eller "aha-upplevelser" som jag burit med mig. Nu ska NL dra vidare på nya uppdrag och säkert kommer någon annan "vass" ledarskribent att ta över "pennan".
Jag är mycket intresserad av retorik. Min bakgrund är egentligen inom homiletik som är en annan del av talekonsten.
Att tala handlar om att sätta bilder, att visualisera, att framkalla bilder och känslor hos mottagaren. Den politiska retoriken handlar väldigt mycket om att sätta bilder.
Under några år har socialdemokraterna byggt upp en bild av en Sverige som glider isär. Klyftor som uppstår och de har dunkat in detta i väljarkåren. Till stora delar har de lyckats och bland annat kunde de knuffa ut allianspartierna från Rosenbad förra valet. Svenska folket kände att deras Sverige inte längre var förenligt med folkhemmet och en ny tingens ordning behövdes. Istället för klyftor så "skulle alla med".
Men då S kom till makten kunde deras retorik inte längre användas. Nu kunde de inte säga att det finns klyftor, för frågan blev då omedelbart, vad tänker ni göra åt det?
Istället tog Jimmie Åkesson över frågan, men begränsade "klyftorna" till att handla om svenskar och de andra. Socialdemokraternas retorik bygger ofta på klass mot klass och min uppfattning var att när de talade om ett Sverige som glider isär så fanns det mycket av en social omsorg i budskapet.
Men Sverigedemokraterna har lyckats ta över denna retorik så skickligt att närmare en femtedel av väljarkåren är nu beredda att rösta på dem.
Nu till morgonläsningen; upprördheten som kommit till mig sedan en längre tid. Egentligen började den nog på Almedalen när jag lyssnade på Jimmie Åkessons tal. Sedan dess har jag läst och lyssnat till andra sverigedemokrater.
När jag för en tid sedan läste ett inlägg i husorganet Dagen signerat Gunilla Gomer, kändes det dags att skriva något i frågan. Jag har försökt, kortfattat, att beskriva något av den retorik som SD använder. Min poäng i debattinlägget att här ser vi exempel på politisk retorik när den är som sämst. Skickligt att de "snodde" frågan från S, men deras beståndsdelar i sitt budskap handlar i grunden om att vi inte har ett lika människovärde.
Ska bli intressant att se om Dagen tar in mitt inlägg.

Lärarnas löner avgör yrkets attraktivitet

Nedan inlägg innebär en viss risk - att jag kan anses tala i egen sak, men den utmaningen får jag anta. Jag har trots allt varit tjänstledig i snart 15 år.
I Skövde pågår en debatt kring lärarnas löner. Se artikel i dagens SLA http://sla.se/skovde/2015/08/26/besvikelse-i-lararnas-riksforbund
 
För att bli gymnasielärare krävs en lång utbildning på högskola/universitet, utmaningarna varje dag på jobbet är stora, nya pålagor dyker ständigt upp för lärarna och lönerna utgör inte någon morot. Kanske snarare tvärt om. Lönerna är överlag lägre än med många andra jämförbara yrken. Vid internationella jämförelser visar det sig att svenska lärare har betydligt sämre villkor.
 
Lönen är självklart inte allt, men den är väsentlig. Om samhället hade värderat lärarnas insatser mer, om de hade erbjudits just möjligheten att utöva det de är bäst på, hade de kanske ändå accepterat löneläget. Men de som blir lärare vill undervisa, dela med sig av kunskaper, lyfta eleverna till insikterna i de ämnen som de själva brinner för. Lärarna vill så mycket, men mängder av pålagor gör att de upplever att de får göra så mycket annat än att undervisa.
 
Nu upprörs lärarna i Skövde. Jag inser svårigheterna att ta fram pengar ur den kommunala skattkistan, men måste konstatera att jag kan inte argumentera mot fackens tydlighet att lönerna är för låga.
 
Jag är gymnasielärare till min profession.
 

Inlägg med anledning av Ingrid Norrmans krönika i GT 14 juni 2015

 

I en krönika i GT 14/6 ifrågasätter Ingrid Norrman det essästöd som Kulturnämnden i Västra Götalandsregionen nyligen inrättat. Hon anför huvudsakligen två skäl för sin kritik, men inledningsvis vill jag teckna något av en bakgrund till detta nya stöd.

Kulturlivet är beroende av en infrastruktur. Denna tar sig olika uttryck men bland annat är kulturtidskrifter något som både fungerar som ett kitt för att hålla samman ett konstområde eller intresse, men också för att utveckla tankar inom området.

När den dåvarande alliansregeringen i höstas la fram ett förslag om en drastisk neddragning av kulturtidskriftsstödet engagerade det oss kulturpolitiker över hela landet och det väckte massiva protester. På flera håll i landet var vi alliansföreträdare, särskilt besvikna på våra partiers representanter i riksdagens kulturutskott, som inte var beredda att ta ansvar för säkra kulturtidskrifters fortsatta möjlighet till utgivning.

Parallellt med dessa händelser hade Västra Götalandsregionens kulturnämnd bestämt sig för att på olika sätt bidra med läsfrämjande insatser. Detta i form av flera nya stöd, däribland ett stöd för kvalificerad kulturjournalistik, ett s k essästöd, just för att stärka kulturtidskrifternas ställning.

Nyligen fördelade Kulturnämnden stödet för första gången. Ingrid Norrmans kritik handlar att inte alla av författarna som får stöd är folkbokförda i Västra Götaland. Hon provocerar genom att säga att våra skattepengar går till Stockholm. Det är korrekt att inte alla svenska kulturjournalister bor i vår region. Det gör inte heller alla artister, skådespelare, läkare eller professorer. Samtidigt utför mottagarna av stödet sina uppdrag för regionen och tidskrifterna berikar såväl västragötalänningarna som andra svenskar. Dessutom når de en läsekrets även utanför Sverige. Skulle vi framöver bara ge stöd och arvoden bara till de som är folkbokförda i vår region så skulle vi inte heller kunna ha internationella solister, eller dirigenter, som scenkonstföreträdare. Kritiken från Ingrid Norrmans sida faller på sin egen orimlighet.

Men självklart ger vi gärna stöd till våra framstående författare, som bor i regionen, och som söker stöd hos Västra Götalandsregionen. Men stöd ges utifrån en kvalitetsbedömning.

Ingrid Norrman framför även synpunkter på sammansättningen av den jury som fått i uppdrag av Kulturnämnden att fördela stödet. Denna jury, som består av tre mycket kvalificerade personer, är tillsatt just för att vi politiker ska ha armlängds avstånd till vad professionen anser vara kvalitet. Juryn får ett uppdrag och nominerar sedan kvalificerade personer som ska skriva för att i första hand läsare i Västra Götaland ska få tillgång till kvalitativa kulturtexter. Men vi vill vara så generösa att texterna får publiceras även till andra än våra egna skattebetalare.

Kulturnämnden vill ta ansvar för att det finns kvalificerade texter tillgängliga för kulturtidskrifterna som många gånger inte själva har möjlighet att arvodera sina skribenter tillräckligt.

Hade vi inte infört detta stöd hade vi fått kritik för det. Nu har vi infört ett stöd och får kritik för det. Vad vi än gör så finns det delade meningar om detta.

Ingrid Norrman ställer också frågan om vi ska ”belöna kulturarbetare från andra delar av landet”? Vi menar inte att essästödet är en belöning utan ett stöd för att möjliggöra att texter tas fram. I veckan kommer vi att belöna ett stort antal kulturarbetare med våra stipendier. Dessa ges utan krav på prestation, men essästödet har som syfte att det framöver ska skapas texter.

Kulturnämnden vill ta ett ansvar för att utveckla kvalitet inom de olika konst- och kulturyttringarna och genom olika former av stöd bidrar vi till att ge våra regioninvånare en god tillgång ett rikt kulturliv. Detta menar vi är en del av vår vision av det goda livet. Kultur bidrar till invånarnas välbefinnande.

Conny Brännberg (KD)
Ordförande Västra Götalandsregionens Kulturnämnden


När intresse står mot intresse

Politik handlar om att vilja. Om att ta beslut. Om att göra bedömning som är bäst för helheten. Som förtroendevald ställs man inför olika utmaningar. Ofta finns det flera bra förslag, men det är något som väger över till fördel för ett av dem.
I dagarna har många diskuterat den framtida satsningen på psykiatri i Skaraborg. Alla är överens om att en satsning måste göras och att nuvarande lokaler i Falköping måste byggas om.
Debatten kring det nya sjukhuset har handlat om lokalisering. Ska en ny byggnad uppföras i Falköping eller annan plats. Den andra platsen är då sannolikt Skövde.
Falköping eller Skövde? Det finns många argument för att det bästa alternativet är att dra nytta av den kompetens som byggts upp i Falköping, men också många argument för samlokalisering med den somatiska vården i Skövde. Politiker skapar nu plus- och minus-listor inför beslutet och har också lyssnat på många intressenter. Tipset idag är att det finns goda skäl för båda alternativen. Ibland leder sådant till oväntade kompromisser, men i denna fråga är det svårt att se att alla kan komma överens. Det är mycket olyckligt om man måste rösta och det slutar med någon rösts övervikt. Bäst är att alla är överens, men det är inte alltid möjligt att åstadkomma detta.
Som politiker ska vi göra allmänna bedömningar och vi har alltid ett professionellt underlag från våra experter att utgår ifrån. Men den politiska bedömningen behöver inte alltid överensstämma med den professionella.
Oavsett vilket beslut om lokalisering som fattas så kommer några att vara besvikna. Att det handlar om arbetstillfällen, skatteintäkter för kommunen, uppsving i handeln för inköp och andra ekonomiska aspekter är självklara, men fokus måste alltid vara på patientens bästa. Det förslag som bäst gynnar patienterna måste vara det som avgör lokaliseringen.
Förhoppningsvis kommer politikerna som ansvarar för beslutet att prata sig samman och fatta ett enhälligt beslut.

Kristdemokraterna har en ny partiledare

Det finns de partier som kraftfullt talar om
 
 
feminism och jämställdhet. Men ändå blir det lätt så att det är män som leder. Jag gillar Kristdemokraterna som inte talar så mycket om detta, men som ständigt handlar i en anda av jämställdhet. Det är liksom skrivet i den kristdemokratiska ryggmärgen.
Nu har vi en kvinna som partiledare.
Vi har en kvinna som partisekreterare. I Skaraborg har vi en kvinna som riksdagsledamot. I Västra Götaland är vårt regionråd en kvinna och lokalt i Skövde har vi en kvinna som ordförande.
Jag har under flera år fått vara ordförande för våra riksting. Det känns alltid som ett hedrande uppdrag. Det är ett rätt tufft jobb men tillsammans med övriga ordförande och sekreterare har vi utvecklat en teamkänsla som gör att vi arbetar väldigt bra tillsammans.
 
 
Det är många avstämningar som ska göras med alla funktionärer under ett sådant här stort arrangemang. Vårt kansli har mycket duktiga personer som förbereder och håller ihop arbetet men som ordförande gäller det också att se till att var och en gör sitt uppdrag, på rätt sätt i rätt tid. Ibland kan det vara lite stressigt att hålla ihop intensiva processer där det är många bollar i luften, men det brukar oftast ordna sig. Jag gör en del missar men blir oftast förlåten.

Vid avslutningen bad jag tidigare ordföranden Alf Svensson och Göran Hägglund komma upp på scenen och vara med när jag överlämnade ordförandeklubban till nyvalda Ebba Busch Thor. Alf avslutade med en västgötaberättelse som han hävdade var helt sann.
I oktober samlas Kristdemokraterna till ordinarie riksting i Västerås.
 

Lars Adaktusson i Skövde

Vi hade förmånen att få gästas av Lars Adaktusson i fredags. Det var ett välbesökt möte på Assyriska Föreningens lokal där många mött upp för att möta en engagerad parlamentariker. Adaktusson har gjort sig känd för att verka för mänskliga rättigheter och kämpar för förföljda kristna minoriteter. Detta berättade han om under sitt besök i Skövde. Det var mycket uppskattat och flera ställde frågor kring arbetet i Europaparlamentet som avser mellanöstern, Besöket sammanfall också med markeringen av 100-årsdagen av SEYFO, det folkmord som ägde rum på assyrier, kaldéer och syrianer. Adaktusson berättade också om många iakttagelser och samtal som han hade vid en nyligen genomförd vistelse i norra Irak.
 
 

Vad är konstnärlig kvalitet?

 
I går anordnade KLYS (Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd) en konferens - Kvalitetskonferensen. En hel dag som handlade om vad är konstnärlig kvalitet, vem definierar den, varför är begreppet viktigt och liknande frågor kring begreppet armlängds avstånd. Under hela konferensen fanns det också samtal kring kultursamverkansmodellen och vad den åstadkommit.
Samtalen var givande och man inser snabbt att begreppen är svåra att definiera, men alla var rörande överens om att de måste finnas kvar i styrdokumenten. Konferensen som hölls på Södra Teatern i Stockholm hade samlat stor del av svenska kulturproffsens företrädare och det var mycket berikande för mig att vara med som deltagare. För oss förtroendevalda som hanterar stora belopp är det mycket viktigt att ha dessa begrepp klara för sig men också vara helt överens om var gränserna mellan politiken och professionaliteten går. Denna typ av dagar, då man lyssnar på olika perspektiv, vrider och vänder på begreppen, är mycket värdefulla då vi ska sätta upp regler för våra olika stödformer.
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0