Varför ska Ukraina befrias?

 
Konstnärskollektivet CHTO DELAT från Ryssland visar ett antal verk på Skövde Konstmuseum. det är en utställning som jag återvänt till några gånger. Den handlar till stora delar om situationen i Ukraina och är både allvarlig och satirisk. Ett av verken, Testimonies of a Canary, visas i en metallbur mitt i utställningshallen. Ett antal av kollektivets medlemmar delger tankar som inspelades vid tiden för Rysslands invasion av Ukraina. Utställningen är en spegling av frågeställningar kring invasionen och på ett antal bilder handlar frågorna om varför Ukraina ska befrias. 
 
 
För en tid sedan var det en Ukrainagala på Frälsningsarmén i Skövde. Där berättade en kvinna från Ukraina om den befrielse eller räddning som Ryssland verkar för. Hon berättade att i Ryssland finns en man som vill befria ukrainarna. Hon är en av dem. "Jag har blivit befriad från min familj, mina vänner, mitt arbete och mitt hem". Nu är jag här i Sverige och har ingenting.
I lokalen speds en stämning som gjorde att de flesta av oss bara ville gråta. Under nästan ett år har denna "befrielse" ägt rum och resulterat i att mängder av människor har dödats, tusentals byggnader och industrier är sönderbombade och miljoner invånare har fått lämna sin hem. Nu lever de tillfälligt och bara hoppas på att "befriaren" ska sluta med att befria dem. Så att de får återvända hem, men bokstavligen har de kanske inte något hem att återvända till. Det kan vara utplånat.
Kanariefågel användes förr i bland annat gruvor. Så länge man kunde höra deras läten så var allt OK men när deras röster tystnades hade något hänt. Deras känslighet för kolmonixid gjorde att de kände av den innan människorna. När de var tysta var det angeläget för gruvarbetarna att ta sig ur gruvan. Kanariefågeln var ett slags gaslarm.
Den 27 februari 2014 invaderas Krimhalvön. Många sa då att det som skedde i östra Ukraina skulle inte bli något mer. Att det 2022 skulle utvecklas till ett krig var för de flesta något otänkbart. Men under flera år hade "kanariefåglarna" varnat, men vem tog notis av dem?
Ibland får konstnärer oss att reflektera på ett sätt som "kryper in under skinnet". Det är så lätt att säga "vi hade ingen aning", men "the canarians had spoken".