Åsen-smedjan får nytt liv
Min mormor kommer från en smedsläkt. I några generationer var de verksamma som bysmeder på Torsö. När min mormors bror avled 1992 fick jag överta deras föräldrahem, ett typiskt svenskt torp. Med detta kom också smedjan.
Nu håller den på att förvandlas till en värmestuga för vandrare och jägare.
Detta är en av de äldsta bilderna från smedjan som jag hittat. Oskar Magnusson var den siste smeden. På bilden syns han med sin far Magnus Larsson (Oskar blev alltså Magnus son dvs Magnusson). Vem flickar är vet jag inte. Kanske någon annan som vet.
Magnus hade i sin tur lärt sig smideskonsten av sin pappa. Oskar använde smedjan fram till 1954. Min gissning är att bilden är tagen under första världskriget.
Min pappa kunde smida, men jag vet inte om han lärde sig det i någon utbildning eller om han fick sina kunskaper från Oskar. Under 1950-talet var min pappa med i smedjan och bilden är ett av de få fotona som visar smedjan.
När den första bilen syntes på Torsl så var det en stor sensation. Oskar mindes mycket väl första mötet med en bil på ön, men jag glämt vilket årtal det var. Han fick då en idé. Alla bönder på ön hade trähjul på sina olika vagnar. Oskar smidde då järnen som fanns runt hjulen för att förlänga deras livslängd. Men Oskar insåg att skrotade bilar kunde användas. I första hand var han intresserad av hjulen. På 1940-talet så var det ångbåt från Mariestad till Torsö och Oskar släpade hjulaxlar och diverse underreden på ångbåten. Ibland lyckades han övertala grannar att hjälpa till med häst och vagn att föra godset från bryggan i Bodaviken till Åsen. Namnen på hans hem kommer från att det ligger på en ås och den är inte speciellt hög men det var ändå en hyfsat brand backe innan man var framme vid smedjan. Oskars vagnar blev kända som "gummihjulvagnar". Då jag gjorde ett examensarbete på Högskolan så gjorde jag en film om Oskar och i en gammal lada fann jag en av de vagnar som han hade byggt med hjälp av skrotade bilar.
Sedan 1954 har smedjan stått och mer eller mindre förfallit. Jag har haft sakkunniga människor på plats och försökt att hitta fonder för att finansiera en upprustning. Ett år så användes smedjan på Byggnadsminnens dag och närmare tusen personer besökte smedjan. Det har också varit några kurser i gammaldags smide där. Smedjan belv aldrig elektrifierad och vatten fick man bära dit. Men vi har nu funnit en överenskommelse med Skara Stift som gör att de tar in smedjan i sin utveckling av friluftslivet på ön. Nu arbetar timmermännen där och gör en make over av den ganla bysmedjan.
Timmermännen har byggt ett tak över smedjan och under det senaste året har den fått torka. Nu är de igång och har börjat att byta ut gamla delar.
Ambitionen är att använda virke från skogen på ön och att smedjan ska få sitt orginalutseende. Vi vet inte när den byggdes men troligen på slutet av 1890-talet.
Smedjan ligger ca 300 m från torpet men det finns inga andra byggnader i närheten.
Tråkonstruktioner kan hålla i flera hundra år men delar av byggnaden har skadas av väder och vind. Ny byts olika delar ut och timmermännen tillverkar det nya på plats. Kanske blir det klart nästa år och då kommer smedjan att erbjudas som en värmestuga för personer som vandrar, jägarna som finns på jaktmarkerna runt omkring och för människor som vill ge sig ut i skogen för att uppleva friluftslivet.