Konsten kan utmana oss

 

 

Konst berikar oss. Den rör vid vårt inre och driver fram många olika frågor. Eller rättare sagt, viss konst, berör oss. Jag går gärna på konstutställningar och ser därmed mycket konst. Men en del konst passerar jag bara. Den tar inte tag i mig eller leder till några reflektioner. Upplevelsen av konst är subjektiv och ofta använder jag citatet ”Beauty is in the eye of the beholder”. Samtidigt så inser jag att samtalet om ett verk som jag ”dissat” kan ändå leda till ett värde då någon annan ”hissat” den. I samtalet om verket så kan jag lyssna på någon annans upplevelse och därmed, i efterhand, ta till mig verket på ett nytt sätt. Men eftersom det inte är så ofta som vi samtalar om verken så passerar de flesta förbi mig.

Men så emellanåt åt väcks något. Kultur handlar ju om odling och ett verk kan liknas vid ett frö. Antingen faller det i den inre goda jorden eller så hamnar det på en plats där det inte kan gro.

Skövde Resecentrum är en plats som jag ofta besöker. Ibland blir det väntan på en buss eller tåg då jag oftast reser kollektivt. Om det blir någon halvtimma över så har jag ofta valt att slinka in en stund på Kulturhuset. Jag har varit många gånger på utställningar i Skövde Konstmuseum, men eftersom det ständigt presenteras nya konstnärer och utställningar så finns det alltid något nytt att ta del av.

Samtidigt så upplever jag emellanåt att ett verk, som jag sett många gånger tidigare, k an väcka nya tankar och funderingar. Ett sådant exempel är en installation av Sigrid Wallskog som handlar om kolonial handel. Hon har i olika verk beskrivit kolonialismen och första gången jag såg det var på GIBCA 2019. Sedan några år så finns den variant som framgår av fotot på andra våningen i Konstmuseet. Jag har betraktat detta verk vid flera tillfällen och varje gång är det något som dröjer sig kvar inom mig. Mönstret är skapat av sådana varor som passerat Göteborgs Hamn och påminner både om vilka varor som förekommit men också om den epok som detta beskriver. Idag fastnade jag för kedjorna i verket och det blev en fundering kring slaveriet. Man skulle kunna önska att vi 2023 skulle kunna säga att slaveriet är avskaffat. Men tyvärr så får vi konstatera att antalet slavar är oroväckande högt. Jag tar regelbundet del av organisationen A21 som arbetar med dessa frågor och där vi bland annat deltagit i deras frihetsmarscher i Skövde.

Konst kan ibland ge skönhetsupplevelser. Dess gestaltning bidrar till att man tar in det vackra den förmedlar. Förr talade man ofta om ”sköna konster” och det var ett uttryckt för att verken skapade positiva signaler inom oss. Men ibland kan konsten provocera och få oss upprörda. Den kan väcka helt nya tankar inom oss. Sådant vi inte hade alls hade räknat med. Men verken kan ”slå till” och förmedla något som verkligen berör.

När jag reste hemifrån i morse hade jag inga tankar att jag idag skulle komma att fundera kring slaveriets brutalitet och fruktansvärda övergrepp. Men ett besök på Konstmuseet fick mig att fundera kring min roll och ansvar. Vad kan jag göra för att förhindra slaveri? Är jag på något sätt medskyldig? Hur kan jag påverka?

Ett verk kan sätta igång processer inom våra inre människor om vi är lyhörda.