Brännbergs Blandningar

Årets riksting i Västerås blev inspirerande och försonande. Det har varit en tid av intensiva samtal i partiet och media har beskrivit det som strider. Under rikstinget rådde en god samtalston och alla var fokuserade på framtiden. I år skedde utmaningar på de två ledande posterna, som ordförande och 1:e vice ordförande. Det ingår inte i de vanliga spelreglerna att någon utmanar valberedningens förslag, men denna gång talades det om "Jante lever inte här längre". Nu blev det som valberedningen hade föreslagit, men processen var nog ändå nyttig. Självklart vill alla ledare ha 100% av medlemmarna bakom sig. Då Mats Odell insett att han inte hade medlemmarnas stöd att bli partiordförande bad han om ordet och höll ett mycket bra och viktigt tal. Han försäkrade att han står bakom Göran Hägglund som partiledare och ska göra vad han kan för att föra fram Kristdemokraterna s politik. Likaså gjorde Ebba Busch då valet av 1:e vice ordförande var klart och Maria Larsson hade omvalts. Flera talade om att laget är viktigare än jaget och om vikten av en speluppställning som är optimal. Ibland är det en fördel att byta ut en del spelare, eller t o m coachen, medan i andra fall handlar det om att trimma alla i laget. Göran Hägglund höll i fredags ett inspirerande tal och poängterade vikten av att människor betyder mer än pengar. Många beskrev efteråt detta som hans bästa tal hittills. Att få vara mötesordförande för ett sådant här tillfälle är hedrande.Samtidigt oerhört utmanande. Jag har fått mängder av värmande ord efteråt och det kändes väldigt skönt. Det gäller att hålla tungar rätt i mun och inte kläcka ur sig tokigheter. Samtidigt är det väldigt formellt och det känns skönt om man får deltagarna att skratta till emellanåt. Den här gången var Maria Fälth och Lars O Molin vid min sida. De oerhört erfarna sekreterarna med Camilla Brodin i spetsen skapar en oerhörd trygghet. I vårt parti har vi en enorm organisatör i Tommy Bernevång Forsberg och man vet då han är inblandad att allt är genomtänkt. Likaså var partiets övriga tjänstemän ett väldigt stöd under rikstinget. Nu ser vi fram emot att få förverkliga våra vallöften från 2010 men blickar redan framåt mot valet 2014. Vi kommer att ha ett riksting 2013 eftersom vi nu bestämde att ordinarie sådana ska vara vartannat år. Då kommer vi att ta sats mot nästa val. Nu är det varje kristdemokrats ansvar att tala för vår politik. Ingen annan gör det. Genom att ha engagerade gräsrötter och politiker på alla nivåer siktar vi att höja vårt valresultat rejält nästa val.

Det är stort pådrag för Kristdemokraterna i Västerås. Det lär vara över 1100 personer som kommit till Kommun- och landstingsdagarna. Det är mängder av seminarier som ger både kunskap och inspiration. Dagen inleddes med ett tal av Göran Hägglund som kan läsas eller beskådas på http://www.kristdemokraterna.se Korridorsnacket är att det var Göran Hägglunds bästa tal någonsin. Särskilt gillade jag definitionen av verklighetens folk som "den som tar in grannens post på sommaren". Jag gillar sådana enkla bilder. Samtidigt är det mycket snack inför rikstinget som kommer att äga rum så snart inspirationsdagarna är över. Jag är nominerad att vara mötesordförande vilket innebär att jag ska leda förhandlingarna. Det är ett spännande och hedrande uppdrag. Vid min sida kommer denna gång Maria Fälth och Lars O Molin att tjänstgöra. Vi har tillsammans med partiets ledande tjänstemän gått igenom allt sådant som kan "dyka upp". Enligt media kommer Göran Hägglund att få en motkandidat. Som ordförande är jag noga med att det bara finns ett förslag tills det att rikstinget öppnas. Då kan andra kandidater nomineras. Just nu finns det bara valberedningens förslag och det är att Göran Hägglund blir omvald. Det är alltid en utmaning att vara ordförande, men uppdraget i morgon toppar nog listan av utmanande möten.

Att bli sedd – att vara någon – att kunna gå på afterwork. För många är detta en självklarhet men för andra något som tycks ouppnåeligt. Igår hade min partikamrat Annika Eclund, riksdagsledamot för KD, tagit initiativ till att bjuda in alliansens riksdagsledamöter i Skaraborg och kommunala politiker för att lyssna till ett projekt som genomförts inom samordningsförbundet Skövde-HjoTiBorg. Projektet handlar om att få ut ungdomar med funktionsnedsättningar i arbete eller vidare till studier. Kavelbrogymnasiet i Skövde är engagerat via sin gymnasiesärskolan och träffen igår var förlagd dit. Där fanns också representanter från Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Det var en rörande beskrivning av uppnådda effekter som presenterades. Genom att utveckla nya metoder och skapa en medmänsklig relation mellan projektledare och deltagarna har många goda resultat uppnåtts. Projektet har finansierats av ESF-medel, och som projekt finns det ett slut. Samtidigt så handlar det egentligen inte om att pengar saknas. Nu har man utvecklat metoder som visar på hur man kan stötta ungdomar med funktionsnedsättningar och alla engagerade i projektet är nöjda och vet hur man ska göra. Men detta är så länge det finns särskilda pengar. När projektet är över så ”försvinner” pengarna. Samtidigt så är det inte alls så. Pengar finns hos de olika huvudmännen och ”samhället” kommer att ansvara för ungdomarnas försörjning. Problemet är bara att pengarna finns alltid ”hos någon annan”. Det är detta vi kallar för stuprörstänkande. Nu är förhoppningen att vi alla som fått denna information arbetar på ”hemmaplan” för att möjliggöra en fortsättning av verksamheten. Projekt är ofta bra, men ibland är det skrämmande att goda rön, positiva erfarenheter och metoder, inte kan fortsätta utan blir liggande i en rapport i byrålådan. Många av ungdomarna som varit med i detta projekt ”Vägen till arbete/studier” har fått en ökad självkänsla och beskrivningar som ”att bli sedd” eller ”att få vara någon” har gett dem ett stort värde. Alliansregeringen kallar detta för arbetslinjen och för många människor är det stort att få betala sina räkningar med införtjänade pengar. En del av oss tar sådant för givet men för andra är det en dröm En deltagare uttryckte att nu kunde han för första gången gå på after work. Tidigare hade det bara varit en längtan att kunna få följa med, men eftersom han inte hade något ”work” så kunde han inte heller gå på ”after work”. Det är bra med riksdagsledamöter som ger sig ut i verkligheten.

Idag meddelar Håkan Juholt att han avgår som partiledare för S. Hans situation blev omöjlig och han inser att för partiets skull får han lämna styrplatsen. Det stora och mäktiga S-partiet finns inte mer. Väljarna sviker och då Göran Hägglund ger sin första kommentar gör han en intressant analys.

"Håkan Juholts tid som partiledare blev kort. Krisen för socialdemokraterna är i första hand inte - Juholts serie av misstag till trots -  en ledarkris utan en kris för ett parti som inte förmått formulera attraktiva och hållbara svar på dagens stora frågor. Den tid då socialdemokraterna hade en särställning i svensk politik är över." (www.kristdemokraterna.se)

Alltså - det handlar inte om ledaren utom partiets visioner. En ledare som inte förmår att formulera sig och skapa framtida visioner har det svårare än en god retoriker. Men om ledaren inte har ett parti som har något längre att bidra med är det ett omöjligt uppdrag.

Väljarna ger inte sin röst för att man uträttat stordåd eller varit framgångsrik. De vill ha framtida lösningar på dagens problem. Den som förmår att måla visionen och få med sig väljarna vinner valet. Därför tror jag att Kristdemokraternas berättelse om ett samhälle som satsar på barn och unga vinner i längden. S har nog inte längre samma viktiga roll i framtiden. Samtidigt får man hoppas att de får en ny ledare som driver opposition, för sådant sporrar. Jag tror att "konkurrens föder konkurrens" och det gäller också i det politiska livet.

Den nya gatukonsten handlar om att sticka eller virka på offentliga platser. Den amerikanska DIY-rörelsen har använt slöjd som en metod för att driva debatt. Gammalt hantverk kommer till uttryck men på helt nya sätt. En del kallar detta gör stickgraffitti då det erövrar lyktstolpar, offentliga konstverk och andra platser som ledstänger och dörrhandtag. Ett rätt så oförargligt inslag i stadsbilden, men samtidigt mycket bättre än det som är permanent. Jag tillhör de som tyckte att rondellhundar var ett kul inslag men är medveten om att många ansåg det naivt och fullständigt onödigt. Jag kunde inte låta bli att ta den här bilden på Marie-Louise De Geer Bergenstråhles skulpturer Piglets som fått sig halsdukar. Är det att skända en offentlig skulptur eller berikar det? Debatten lär fortsätta och allty tyder på att stick- och virkaktivisterna är aktiva i Skövde just nu.

Skövde Nyheter uppmärksammar idag vår övergång från pappershandlingar till en digital plattform i Skövde Kommunfullmäktige. Vi planerar att minska våra papperskopior rejält och därmed också minska kostnaderna som inte är oansenliga. Om man ser på papper, kopieringskostnader, kuvert, porto och all tid som går åt för kopieringen och distributionen så räknar med att pressa kostnaderna. Det har tidigare varit en rejäl debatt kring detta, men vi har varit överens om att det är dags nu att ta ett digitalt kliv. Idén är ursprungligen en motion från socialdemokraterna i Skövde.

Vad är det som driver dig? Vad driver en politiker? Den frågan har jag fått de senaste dagarna med anledning av diskussionen kring kulturnämndens ordförandes avhopp. Jag har under årens mött många politiker och jag har uppfattningen att de flesta drivs av ett samhällsengagemang, att de vill vara med och påverka och förändra.De allra flesta politiker är fritidspolitiker och gör stora uppoffringar för att hinna med arbete, familj, andra intressen och det politiska uppdraget. Egentligen önskar jag att alla skulle få möjligheten under en mandatperiod att vara med i det politiska arbetet. Det är berikande och ger massor med kunskaper inom vitt skilda områden. När det gäller pengar så är det en dålig drivkraft. Om man tar uppdrag för pengarnas skull så bör man inte engagera sig alls. Det måste vara helt andra drivkrafter. Samtidigt är det viktigt att poängtera att man ska ha ersättning för sina uppdrag. Men det måste finnas sans och balans kring arvodena. Att man har kostnadsersättning så att man inte förlorar tycker jag är helt OK, men beloppen får inte dra iväg. Idag tjänar jag mer som politiker än som gymnasielärare och det kan man verkligen ifrågasätta om det är rätt. Diskussionen om politikers arvoden lär fortsätta. Intervjun i dag i Skövde Nyheter visar var jag står.

Idag skriver media (GT och SN) att kulturnämndens ordförande i Västra Götalandsregionen hoppar av sitt uppdrag. Anledningen är att hon inte längre får ut en ersättning som storleksmässigt är liknande en statsministers. Hon säger att hon tog uppdraget eftersom det innebar att hon skulle kunna få både ett arvode och politikerpension. Nu har reglerna granskats och det står klart att hon inte både kan vara pensionär och arbeta heltid. Ett fullt rimligt beslut.
Men vad väljer hon då? Jo, att lämna sitt politiska uppdrag. Anledningen verkar vara att hon inte tjänar så mycket som hon räknat med.

Om drivkraften att ta emot ett politiskt uppdrag är att tjäna pengar så är det helt fel drivkraft. Jag är den förste att försvara att man ska ha kompensation för utebliven arbetsinkomst då man åtar sig ett förtroendeuppdrag, men pengar får aldrig vara en drivkraft.

Som politiker har man en del förmåner. Om man inte kan gå tillbaka till sitt tidigare yrkesliv så får man en viss erästtning fram tills dess att man får den allmänna pensionen. Men om man kan gå tillbaka till sitt jobb så ska man göra det istället för att få pension. Det är inte rimligt att politiker har andra förmåner än vanliga löntagare.

Min tolkning är att nu menar den S-märkta ordföranden att eftersom hon tjänar mer pengar på att inte göra någonting så är det bättre än att fortsätta sitt politiska uppdrag. Slutsatsen blir att pengarna avgör.

Om man har den inställningen till ett politiskt uppdrag borde man aldrig ha valts eller engagerat sig som medborgarnas företrädare. Nu gäller detta en viss politiker men tyvärr får nog alla förtroendevalda en släng av sleven.

Under mina år som politiker har jag mött ett stort engagemang från andra förtroendevalda att de har en drivkraft att vara med därför att de vill påverka och skapa ett annat samhälle. Nu har vi fått besked idag att det finns en annan agena. Det beklagar jag djupt.

SN och GT

Husorganet SLA (Skaraborgs Allehanda) skriver idag om attraktiva Skövde. Tre undersökningar visar på att Skövde är billigaste kommunen att bo i för hyresgäster. Skövde är en av de fyra viktigaste noderna i Västra Götalandsregionen och har ett strategiskt läge. Jag är ofta i Stockholm och det tar bara två timmar. Ändå oftare är jag i Göteborg och tåget når dit under timman. När snön ligger på Billingen så är vårt Vinterland välkomnande där man kan göra fantastiska naturuplevelser eller ta del av skidmöjligheterna. Skövde utvecklas starkt och fler vill flytta hit. De flesta nyckeltalen pekar i gynnsam riktning och folk trivs. Som ledare gör vi vad som står i vår makt för att utveckla kommunen. Men vi är måna om att göra det i dialog med invånarna. Därför välkomnar vi medborgarförslag och bjuder vid varje kommunfullmäktige in medborgarna att ställa frågor till politikerna. Vi har antagit tre utmanande ledord för Skövderegionen: Kraft, Mod och Glädje. Dessa inspirerar oss!

På bussen in till stan läser jag en annons med följande budskap: Tänk om fler föräldrar hälptes åt att sätta gemensamma gränser kring alkohol. På tänkom.nu får du fakta och tips om tonåringar och alkohol.