Läs på www.brännberg.se istället

Under en tid testar jag att koncentrera mina blogginlägg till min "vanliga" hemsida. Allt för att göra det enklare för den som vill följa mig och mina åsikter. Adressen är www.brännberg.se eller www.brannberg.se
 

Härlig höststämma för Kristdemokraterna

Så här års är det stämmor eller årsmöten bland kristdemokraterna. Många viktiga beslut ska fattas, men dessa möten är också till för att inspirera och utmana medlemmarna. Denna gång var vi, kristdemokrater i Västra Götaland, samlade i Falköping. På plats fanns många ombud, medlemmar och våra riksdagsledamöter Aron Modig, Annika Eclund, Penilla Gunther och Roland Utbult medverkade.

 

Huvudtalare var vår Europaparlamentariker, Lars Adaktusson, som talade om förföljelsen av kristna minoriteter och framhöll vikten av Mänskliga Rättigheter. Tillsammans med Utbult hade vi ett seminarium för kultur- och fritidspolitiker och jag fick också förtroende att svinga klubban på vårt regionårsmöte. Stämningen bland medlemmar som samlas på denna typ av möten är väldigt god. Entusiasm råder och den kristdemokratiska politiken känns helt rätt. Familjepolitik, hälso- och sjukvård och äldreomsorg är i fokus, men partiet har ett heltäckande program och många vill vara med och delta i kommande valkampanj. Det partiet saknar just nu är väljarstöd. Ebba Busch Thor har varit mycket aktiv i medier, flygblad delas ut, debattartiklar formuleras, samtal sker på arbetsplatser och social medier används flitigt. Det råder en stor aktivitet bland partiets medlemmar och företrädare. Dagen i Falköping var inspirerande och många tänkte nog att lägga in ytterligare en växel för att nå fler väljare. I dag kom en opinionsundersökning som pekar i rätt riktning, men mycket återstår. I många frågor står kristdemokraterna ensamma och anser därmed att vi gör skillnad och har ett stort existensberättigande. När Lars Adaktusson framhöll vikten av alla människors lika värde och angelägenheten att framhålla mänskliga rättigheter så kändes det som att allt det kristdemokraterna gör är i rätt riktning. Populism och vända kappan efter vinden är ingen framkomlig väg. Däremot att hålla fast vid den kristdemokratiska grundläggande filosofin känns helt rätt. Nu behöver vi övertyga väljarna om att Kristdemokraterna behövs i den kommande svenska regeringen.


Avstånd ska mätas i tid - inte distans

Jag har skrivit flera inlägg om detta tidigare. Jag bor i Skövde. Reser mycket. Då är Skövde en väldigt bra ort att utgå från.
Jag har denna mandatperiod flera olika uppdrag. Det innebär att jag ofta har resdagar, i praktiken åker jag tåg eller buss någonstans nästan varje vardag. Då är Skövdes strategiska läge väldigt bra. I fredags t ex var jag och hade ett föredrag om vår region. Det var i Falun. Med tåg fungerade det alldeles utmärkt. I går kväll hade jag ett åtagande i Stockholm, men hann inte med sista tåget hem. Därför fick jag övernatta och tog morgontåget. Förmiddagen tillbringade jag med ägarutskottet i Vänersborg och nu under eftermiddagen har vi haft en överläggning i Göteborg med våra kulturförvaltningar. Nu sitter jag på tåget hem och kan konstatera att alla tåg har gått enligt tidtabell idag. I morgon bitti blir det morgontåget till Stockholm.
 
Att åka bil är ibland nödvändigt, men inte alls lika effektivt som att åka tåg. Ombord på tåget kan jag arbeta. Som politiker läser man mycket handlingar och skriver många texter. Kollektivtrafikresenärerna börjar bli bättre på att erbjuda wifi ombord. Det finns t ex på alla stadsbussar i Skövde. SJ är duktiga på detta, men Västtrafik har en del kvar.
 
När man reser mycket så är det tiden som är det viktiga, inte avstånden. Att mäta en resa gör jag i tid, inte i distans. Jag räknar med att det är två timmar till Stockholm med tåget. Det gör att man kan åka upp på morgonen, delta i ett möte över dagen, och sedan vara hemma på kvällen.
 
Med andra ord, Skövde är en bra stad för resande, och rekommenderas

Alf Svensson ryter till

Alf Svensson är en nestor inom svensk politik. Under många år har han framfört synpunkter om det unika och absoluta och okränkbara människovärdet. Trygg i sin kristna grundsyn har han tagit konsekvent ställning för idén om systra- och brödraskap. Alla är vi syskon med varandra och därför har vi också ett ansvar för varandra. I denna artikel i DN uttrycker han många tankar som nog de flesta av oss bär inom oss. Murar och taggtråd, stängda gränser, avvisade flyktingar och hela idén om att flyktingarna är problemen när det är krigen, förföljelserna, utrotningarna som är orsaken till att folk tvingas fly sina hem, gör att det han skriver känns väldigt relevant.
Alltså ett lästips från Alf Svensson: http://asikt.dn.se/asikt/debatt/civilisationens-rost-har-tystnat/

Hägglund hade nog rätt

När Göran Hägglund nylanserade ”verklighetens folk” så hånades han och häcklades över sina idéer. Han försökte att beskriva en olycklig situation som uppkommit i samhället, nämligen när ett åsiktsetablissemang talar om för andra hur de ska uppträda. Det som anses politiskt korrekt ska råda och folk i allmänhet ska ledas av en åsiktsmaffia. Det som står högt på den politiska dagordningen, feminism, genusmedvetenhet, normkritik och ett allmänt uppifrånperspektiv, är inte frågor som verklighetens folk har som dagligt rättesnöre

I den ena ringhörnan fanns de som talade om vilka normer som ska råda, i klartext ska alla normer ifrågasättas och allt ska vara tillåtet, gränslöst och ohämmat. I den andra ringhörnan var de som kämpade för att få dagen att gå ihop, ofta utan akademisk utbildning, få föreningsengagemag och gillade dansband, sin vovve, drömde om familj och villa och körde en bensinbil. Att få göra en utlandsresa, med flyg, till Thailand var en av årets höjdpunkter. De gillar sin egen närhet och gemenskap och kanske inte ens har en dagstidning.

Men just dessa ”verklighetens folk” är många och trivs på ett sätt med sin tillvaro, men känner ofta frustration och utanförskap, för att de sågas av åsiktskorridorens företrädare.

Hägglund, och därmed Kristdemokraterna, blev nästan idiotförklarade och en rad förstå-sig-påare var hårda i debatten. Verklighetens folk fanns inte och Kristdemokraterna gjorde en stor felbedömning när de ställde sig i denna ringhörna, menade kritikerna.

Det politiska etablissemanget och denna, som Hägglund kallade dem, kultureliten, ansåg att Kristdemokraterna var omoderna och saknade idéer för dagens samhälle. Det partiet försökte säga var att många, kanske en majoritet av befolkningen, kämpar för att få livspusslet att gå ihop. De har en knapp ekonomi, upplever motgångar, men trivs på ett sätt med sin närhet till familj och vänner. Att köra bensinbil och att flyga kanske de inte ens har resonerat över utan anser att det är sådant som hör vardagen till.

Debatten ledde till att visa på tydliga klyftor i samhället. En rätt liten grupp var oerhört synliga och påverkade den allmänna debatten. Hägglund beskrev dem som att Sveriges radikala elit har kommit att bli den nya överheten. Hägglund menade att det sällan fanns tolerans för folks rätt att leva som folk gör mest även när det står i strid med de ideologiska modellerna.

Hägglunds definition var ”Verklighetens folk har jag kallat den breda del av Sveriges befolkning som lever ett alldeles vanligt, hederligt arbetande liv och för vilka politik kommer i andra hand”.

Att säga något sådant var inte tillåtet. Att tillerkänna vanliga människors deras rätt att leva sina liv, kunde inte accepteras. Den radikala kultureliten slog till och förklarade det ohållbara i tanken om vanligt folk eller verklighetens folk.

Men Hägglunds idéer har inte fallit i glömska, möjligen adresserade han dem något lite för tidigt, men så är ofta profetens roll. Budskapet må vara sant men det passar ändå inte in.

De som ingick i verklighetens folk läser nog aldrig denna typ av debattinlägg, de har troligtvis inte ens ett abonnemang på en lokal dagstidning. De lyssnar till varandra och lever ett strävsamt liv med ambitionen att göra det bästa möjliga av tillvaron.

Dessa tankar flammar nu åter upp då vi betraktar valresultatet i USA. Opinionsinstituten var så säkra på att Hillary Clinton skulle bli USAS 45:e president, medierna saknade objektivitet och mängder av förstå-sig-påare visste hur det skulle gå.

För mig framstår det som att en enorm klyfta råder mellan etablissemanget och de flesta invånare. Det som är politiskt korrekt och finns på den aktuella dagordningen hos eliten lever i en egen värld och saknar beröring med de flesta.

När politiska partier fjärmar sig från folket, dvs väljarna, så uppstår stora risker. I en sådan miljö frodas populism och enkla lösningar. När en överhet försöker att kommendera andra till lydnad och korrekta uppfattningar skapas aversion.

De etablerade svenska politiska partierna lever endast genom att väljarna har förtroende för dem. När detta förtroendekapital saknas öppnas fältet för andra aktörer.

Uppenbart är det så att den tysta befolkningen i USA talade genom att använda demokratiska vassaste vapen, sin egen valsedel. I skydd av valrummet vågade man lägga sin röst på den som var närmast verklighetens folk. Trots en vidrig och hätsk kampanj fanns något av en kommunikation och tillit till Trump. Därför valdes han och inte Hillary Clinton.

Kristdemokraterna befinner sig just nu i ett politiskt läge där undersökningsinstituten säger att 96% av befolkningen inte tror på partiets idéer om hur ett samhälle ska byggas. Att värna familjen, att tal om värden och etik, anses otidsenligt och självklart är det inte politiskt korrekt.

Men frågan är vad verklighetens folk kommer att säga vid valurnan 2018. Jag tror att många kommer att bli förvånade när en tyst befolkning gör sin röst hörd.

 


Handelsresande i politik

 

Ofta känner jag mig "som ständigt på väg". Denna mandatperiod har jag lokala, regionala och nationella politiska uppdrag. På detta sätt blir det heltid för mig, men jag har ingen samlad huvudman för mina uppdrag. Det innebär att jag får resa rätt mycket till olika uppdrag. Jag är väldigt tacksam för denna möjlighet, men hade helst sett ett samlat huvuduppdrag, t ex som regionråd, kommunalråd eller riksdagsledamot. Nu börjar snart nomineringarna till nästa mandatperiod och nu handlar det om vad partiet vill med mig i framtiden. Om vi sköter oss under en mandatperiod kan det hända att vi får förnyat förtroende, men efter fyra år upphör alla uppdrag och det kan komma in ett helt nytt gäng som ersätter.
Som "handelsresande i politik" och med ambition att åka kollektivt så blir vänthallar en vardaglig miljö.

 

Varför vann Trump?

Många är förvånade idag. Det politiska etablissemanget, medierna och en mängd förstå-sig-påare visste att Hillary Clinton var på väg in i Vita huset som den första amerikanska kvinnliga presidenten. Men vi kan nu konstatera att USAs 45:e president heter Donald Trump.

Men frågan som blir rest handlar om varför han vann? Eller var det snarare så att Hillary Clinton förlorade. De senaste 18 månaderna har varit en resa med hätska utbrott, lögner, beskyllningar och debatter där politiska lösningar och visioner lyst med sin frånvaro. I stället har hat, trakasserier och smutskastning randat vägen.

Nu har Pence-Trump hållit sina segertal och de var nog inte alls vad vi förväntade oss. Det som kännetecknat kampanjstridera verkade vara helt bortblåst och istället hördes ord om respekt, samverkan och att åter ena nationen.

Jag är retoriker och lyssnar till uttryck och nyanser i samband med tal. Jag slogs av att Pence talade så tydligt om ”to serve”. Han sa ingenting om att leda. Några minuter senare stod Trump i talarstolen och talade till hela världen.

Det första han gjorde var att uttrycka respekt och heder tillägnad Hillary Clinton. Sedan lyfte han fram sina föräldrar och sin familj innan han gick över till att tala om enighet och att tillsammans verka för ett enat land.

Ingen gång talade Trump om att vara ledare eller lyfta fram sig själv. Han talade om vikten av samling och att allt handlar om att arbeta tillsammans.

Att leda ett land eller tjäna ett land låter som två väldigt olika diskurser. Jag föredrar attityden hos en tjänare.

Men varför vann egentligen Trump?

Jag tror att det finns några grundläggande förklaringar. Den första handlar om att många är trötta på politiker. Det saknas helt enkelt förtroende för det politiska etablissemanget. Besvikelsen över att samhället inte svarar mot alla de löften som politikerna stakat ut leder till att man vill ha något annorlunda i regeringsställning. Det är en stor klyfta mellan den politiska eliten och ”vanligt folk”. Avstånden har ökat och politiker har blivit ett yrke. Det är alltid ett förtroendeuppdrag. Väljarna är beredda att överlämna styret till de folkvalda om det råder ett förtroende. Trump uppfattas inte som en politiker utan som en vanlig medborgare, även om han tillhör de rikaste. Men hans framställning har varit ”en av oss”, en som inte tillhör toppen eller etablissemanget. Därför bör det ringa en varningsklocka hos alla politiker. Inte att Trump vunnit utan därför att vi inte längre är en del av folket.

När Göran Hägglund talade om verklighetens folk så hånades han. När han vände sig mot att några få ska diktera villkoren för de flesta så var det just etablissemanget, skribenterna och kulturpersonligheterna som dömde ut hans perspektiv. Men han var så rät och pekade på en klyfta som de flesta vill förneka. Han var nog för tidig med detta, men han inledde ett resonemang som var helt rätt. Det saknas tillit och om detta inte finns i samhället så håller det inte längre ihop.

Trump talade visserligen burdust och bombastiskt, men folk kände igen en ton som de kunde identifiera sig med. Dom i Washington är skulden till att vårt liv ser ut som det gör. Drömmen om det stora och mäktiga USA levandegjordes i begreppet GREAT.

Det som oroar är också att alla opinionsmätningar slog så fel. Det verkar som att folk inte ens vågade uppge vem de skulle rösta på. I valrummet kände sig trygga och kunde lägga rösten på sin kandidat, men verkade inte ha tilltro till de som ringde och frågade om vem som skulle få rösten. Kanske skämdes man över att hålla på Trump eftersom han var så burdus och ”anti det mesta” som är politiskt korrekt.

Varför vann Trump kan också besvaras med att egentligen vann han inte rösterna, Han vann elektorerna. Clinton fick flest röster. Men det amerikanska valsystemet gjorde att Trump vann.

Nu får vi se vad som sker. Det fanns en enorm oro för att börserna skulle falla, finanskrisen skulle svepa över världen och folk skulle massemigrera. Allt tyder på att morgondagen blir rätt lik gårdagen.

Men osäkerheten är stor, oron befogad och låter Wiehe få slutordet i detta blogginlägg; Vem i hela världen kan man lita på?


Extremt fånig säkerhetsinformationsfilm

Inför en flygresa sker alltid en säkerhetsgenomgång. Kabinpersonalen ger grundläggande anvisningar om hur passagerarna ska agera i händelse av fara. Ibland sker denna genom en informationsfilm. Air France har valt att lägga ut en säkerhetsinformationsfilm som ger de aktuella instruktionerna. Det är fem modeller/dansöser som agerar och en flygvärdinna är speaker. Filmen är informativ men skapad på ett sådant sätt att den får guldmedalj i fånighet. De fem modellerna struttar omkring och agerar i någon slags koreografi som är så löjlig att man har svårt att ta till sig budskapet om behovet av säkerhet.
 
Jag har studerat feministisk filmteori och skulle jag använda mig av sådana beskrivningar skulle jag beskriva att filmen är till för att tilltala män och kvinnorna som är objektifierade utgör ett slags beskådande av den manliga blicken. Diskriminering, underkastelse och en typisk patriarkal struktur skulle bli några underrubriker. På svenska skulle man säga att filmen är ett riktigt bottennapp.
 
Men den allra sämsta scenen är nog då flygvärdinnan kommer in i bild och man har precis dessförinnan sett de fem modellerna ta på sig sina säkerhetsbälten. Flygvärdinnan vickar på höfterna och säger att bältet "kommer på ett elegant sätt att framhäva ditt midjemått". Idén med bältet är säkerhet och har inget med skönhetsideal att göra. Men då texten så tydligt hävdar att det är midjemåttet som är det viktiga så sjunker hela värdet av informationen till en bottennivå.
Jag vet att Frankrike inte delar vår jämställdhetssyn i alla delar. Som svensk reagerar jag på filmer som utnyttjar och nedvärderar kvinnor. De är inte till för att behaga männens begär, utan är likvärdiga medmänniskor som ska värderas på samma sätt som män.
Jag kan inte förstå hur Air France kan tillåta denna fördummande och rent ut sagt förlöjligande reklam. Säkert har den kostat en hel del att producera. Den borde omgående ersättas av en konstruktiv film
 

Vilken gästvänlighet

Ytterligare ett inlägg från vår resa till Rumänien. Detta om gästvänlighet och värme. Vi mötte sådan vänlighet och generositet bland rumänerna. Det märktes så tydligt att de verkligen uppskattade vårt besök. Det var intressant att ta del av deras måltider. Då dukade de verkligen upp och erbjöd många lokala råvaror. 2019 är Sibiu Gastronomic Region in Europe och då kommer många att resa dit och ta del av gästabuden. Bilden nedan får illustrera en lunch ute på landsbygden.
De säger att deras kål är den godaste i världen och deras variation av kåldolmar håller klass. Nyligen hade de Cabbage Festival och är verkligen stolta över sin kål.
 

Inspirerande besök i Rumänien

Genom den europeiska organisationen ECTN (European Cultural Tourism Network) har vi kommit i kontakt med Sibiu-regionen i Rumänien. De har varit på besök hos oss vid flera tillfällen och tjänstepersoner från Västra Götalandsregionen har varit hos dem. Nu var det dags för ett politiker möte och syftet är att vi ska skriva ett samverkansavtal mellan våra regioner. Det handlar om erfarenhetsutbyten och kulturell utveckling.

 

Möte med ledate i Sibiu. Här talar Daniela Cimpean som är landstingets ledare.
 

Under vår resa fick vi inblickar i det imponerande arbete som sker vid ASTRA , ett stort filuftsmuseum där man har ett antal historiska byggnader. Kan liknas vid ett Skansen, men de arbetar också med film och litteratur. Bland annat genomfördes nyligen Astra Film Festival, en festival tillägnad dokumentärfilm.

Astra har nybyggda lokaler och av de senaste utställningarna har skett genom samverkan med museer i Trondheim.
Vid Astra finns många byggnader som ska vårdas men museet tar också hand om många uppdrag kring olika typer av renovering/restaurering av olika föremål.
Astra har moderna labb för sin verksamhet.
 
 

Utöver politiska samtal fick vi också besöka några kulturprojekt på landsbygden. Ett av dem handlade om hur man stärker byarna och tar vara på deras egen kultur. Bland annat hade man ordnat Transylvanian Brunches. Byborna går samman, lagar mat och erbjuder kulturutbud av olika slag för besökare. Något som skapat tilltro till framtiden för byarna men också resulterat i att bönderna kan sälja sina varor och nu till ett något högre pris. B

 
 

land annat besökte vi ett bageri som ger 6 personer sin försörjning. Inte bara det att de bakar goda alster, det ger dem också hopp om att kunna bo kvar i sin by.

Ett annat imponerande projekt var då vi mötte Eugen Vaida, en arkitekt som värnar byggnadsminnen och har ett eget etnografiskt museum. Han har också en passion för taktegel och har lett ett arbete så att det genuina, lokala och kvalitativa tegelbrukskunnandet har kunnat fortsätta. Det var ett oerhört inspi

 
 

rerande möte där han visade hur det genuina hantverkskunnandet fått renässans och ett 10-tal bybor får sin försörjning från tegelbruket. Vi hörde ofta om hur Prince Charles, Prince of Wales, personligen engagerat sig och medverkat till att ett antal renoveringsprojekt pågår i Rumänien.

 
 
 

Rumänen är ett land med många kontraster. Ibland tänker vi ofta att vi har kommit väldigt långt i vår utveckling men då man möter deras kamp för en framtid så inser man att vi har mycket att lära av varandra. Deras engagemang att ta vara på sin lokala historia och vara stolta över den imponerade stort. Genom vårt framtida samarbete hoppas vi att kunna bidra till att också en del av deras gedigna hantverk kan säljas i Sverige. Det var också inspirerande att höra hur de arbetar för att stärka den romska minoriteten.

Det finns ett lärande som gagnar båda parter då man möts och delar livet. Därför hoppas jag att många av våra professionella aktörer inom kultur och besöksnäring får möjlighet att framöver träffas och utbyta erfarenheter.


Många möten som berikar

Som politiker träffar jag väldigt många människor. Ofta blir jag inbjuden men ibland blir jag "haffad på stan" och någon vill prata med mig. I det mänskliga mötet sker något. Ofta har den som vill träffa mig ett specifikt syfte med mötet. Ofta handlar det om att någon vill förmedla en idé, uttrycka något men också att de önskar något. Ofta pengar. Det handlar då om projekt som de vill finansiera.
När man träffar en grupp människor som man aldrig mött förut så gäller det att snabbt analysera och förstå vilka som man möter. I dag har jag t ex mött en grupp från Danmark. Då blir den första utmaningen att förstå vad de säger. Men mötet inleddes med en allmän uppmaning att tala tydligt och långsamt. Båda var överens om att vi skulle sträva efter att förstå våra respektive språk men kom snabbt överens om att vid problem använda engelska.
Varje möte har sin kultur och det är sådant man får snappa upp och försöka att anpassa sig till. När man möter en ny grupp så uppstår mängder av frågor; Hur ska man hälsa? Är det fri placering? Ska man sätta sig eller stå kvar tills någon säger något. Alltså en massa enkla och praktiska frågor. Det är då man känner sig lite osäker som man älskar om någon kommer och säger här kan du sitta eller varsågod och ta en frukt.
Att möta människor påverkar liksom man hoppas att få påverka dem. Mänskliga möten är spännande!
 

Imponerad av allt engagemang inom Kristdemokraterna

Jag är djupt imponerad av det engagemang som jag möter bland mina kristdemokratiska vänner. Det är möjligt att andra politiker säger likadant om sina partivänner men jag har bara erfarenhet från mina egna led. Det är många kvällar och helger som går åt för att engagera sig politiskt. En del av oss har förmånen att få ersättning för våra politiska uppdrag men de allra flesta partimedlemmar är frivilligt engagerade och gör stora uppoffringar för att engagera sig för sina medmänniskor. Allt det som görs inom partierna är vanligt föreningsarbete och därmed volontärt. Det politiker gör i sina uppdrag, kommunfullmäktige, nämnder etc, ersätts ekonomiskt. Det varierar från kommun till kommun men innebörden är att ingen ska behöva betala för att vara förtroendevald då man åtar sig ett uppdrag. Men inom partierna är det annorlunda. Då är man på föreningsmöte.
De allra flesta av mina partikamrater sliter i vardagen. De är med och deltar i olika möten, står på torg och delar ut material, sprider flygblad i brevlådor, skriver på sociala medier, eller samtalar på arbetsplatser och med grannar, om vikten av att kristdemokraterna får en stark och ledande roll i Sverige. Det är många timmar, varje vecka, som sker i opinionsbildning och påverkan. Något som ofta inte märks.
Nu förbereder vi val 2018. Det är många kväller och helger som används för att förbereda ett val. När man läser om kristdemokraternas stöd i väljarundersökningar kan man få intrycket av att intresset för KD är svagt. Men då vi träffas inom partiet är det precis tvärt om. Många vill vara med och ta ett ansvar. Många engagerar sig och verkar för något som de verkligen tror på. Engagemanget är stort och många deltar.
Jag är både imponerad av mina partikamrater och stolt över att få vara med i dessa sammanhang.

Om vänlighet, uppmuntran och mjuka ord

Jag möter ibland personer som minns sådant som sagts för länge sedan. Sådant som ligger och skaver och gör ont. Några slags inre sår. Det kanske bara var några få ord som uttalades men de har följt med och lett till stora följder. Att säga några nedsättande ord till ett litet barn kan få detta barn att bära ett tungt ok hela livet. Vissa ord verkar etsa sig fast inom vissa människor. Andra är som teflonpannor, det bara rinner av.
Att få höra "du är kass" eller "du är ful" tar bara någon sekund att förmedlas men kan bli så oerhört destruktivt.
Men motsatsen fungerar också på liknande sätt. Positiva ord, något uppskattande, en komplimang, blir som ett frö som slår rot och växer till något större, Att säga vackra och mjuka saker stärker vår inre människa och gör att vi mår bättre.
Därför är ord så viktiga. De förmedlar mycket mer än bara de tecken som de kan beskrivas som. Ord formuleras av någon och riktas till en annan. Tänk om vi kunde lägga band på tungan och undvika de där negativa uttrycken, de nedsättande kommentarerna, det som kränker, det som mindregör och istället använda positiva uttryck.
Sådana människor, de som förmedlar positiva saker, de som delar med sig av uppskattning, sådana personer dras man till. Man vill vara i deras närhet.
Dagens uppmaning: Bli en sådan person som förmedlar positiva budskap. i längden så är det inte bara andra som växer utan du förändras också själv. Testa och se!

Varför storregioner?

I går hade regionfullmäktige i Västra Götaland en temadag om bildandet av större regioner i Sverige. Indelningskommitténs ordförande, Barbro Holmberg, var på plats och delgav sina erfarenheter från arbetet med att dra upp riktlinjer för ett nytt regionaliserat Sverige. Hon framhöll att andra län ser vår regionbildning i Västra Götaland som en förebild och många talar om oss på ett positivt sätt. Detta är något som vi inte är särskilt medvetna om. Sedan bildandet av Västra Götalandsregionen har allt fler accepterat idén om ett storlän. Vi skaraborgare var tveksamma, till och med fanns det motstånd, när frågorna diskuterades 1997-1998. Då såg vi Göteborg som en stor fiende och var rädda för att bli uppslukade av den stora staden. Men nu är tongångarna helt annorlunda. Göteborg är dragaren och alla kommuner eftersträvar goda förbindelser med Göteborg. För skaraborgarna är väg och järnväg till och från Göteborg bland de viktigaste satsningarna.
Att vara en stor region innebär också att man har stora resurser och i vårt fall har också dessa använts för att utjämna skillnader i regionen. Jag tror aldrig att Dalsland hade klarat sig på egen hand, liksom Skaraborg och Sjuhärad. Samtidigt så lever begrepp kvar och det blir nog aldrig så att vi blir västragötalänningar. Begreppet och varumärket Bohuslän står starkare än någonsin men egentligen finns det inget administrativt Bohuslän längre.
När frågan nu diskuteras så är Värmland och VGR på väg att bilda något nytt tillsammans. Det handlar inte om att Värmland ska gå upp i Västra Götaland, utan att, om nu riksdagen så beslutar, ska en ny region bildas. Men en värmlänning kommer fortsättningsvis att vara en värmlänning. Nya administrativa gränser ändrar inte vår identitet.
I dagarna kommer remisserna in till departementet och en sammanställning ska ske. Civilministerns ambition är att vårriksdagen ska ta ställning till bildandet av nya regioner och minst tre nya län är föreslagna inför 2019. Vår hållning, dvs VGR, är att förändringen ska ske vid ett tillfälle och inte både 2019 och 2023. Riksdagen avgör frågan och nu måste respektive riksdagsledamot ta ställning.

Annorlunda form av gerillaslöjd

I Montevideo stötte jag på en ny form av gerillaslöjd.
På nätterna ger sig någon eller några ut på gatorna och lägger ut mosaik.
 
Det är fastighetsägarna som ansvarar för att trottoarerna är framkomliga och att stensättningen är intakt.
 
När det saknas plattor eller annan form av stenar så smyger sig något ut på natten och ser till att håligheterna blir ifyllda. Motiven varierar men är i olika former av mosaik. Man ser detta lite överallt i innerstaden. I Sverige har vi sett gerillaslöjd i form av virkade eller stickade konstellationer som finns på räcken eller kanske en mössa på en staty. Ingen verkar veta vem det är som gör detta i Montevideo, men spaning pågår.

RSS 2.0