Kristdemokraterna har en ny partiledare

Det finns de partier som kraftfullt talar om
 
 
feminism och jämställdhet. Men ändå blir det lätt så att det är män som leder. Jag gillar Kristdemokraterna som inte talar så mycket om detta, men som ständigt handlar i en anda av jämställdhet. Det är liksom skrivet i den kristdemokratiska ryggmärgen.
Nu har vi en kvinna som partiledare.
Vi har en kvinna som partisekreterare. I Skaraborg har vi en kvinna som riksdagsledamot. I Västra Götaland är vårt regionråd en kvinna och lokalt i Skövde har vi en kvinna som ordförande.
Jag har under flera år fått vara ordförande för våra riksting. Det känns alltid som ett hedrande uppdrag. Det är ett rätt tufft jobb men tillsammans med övriga ordförande och sekreterare har vi utvecklat en teamkänsla som gör att vi arbetar väldigt bra tillsammans.
 
 
Det är många avstämningar som ska göras med alla funktionärer under ett sådant här stort arrangemang. Vårt kansli har mycket duktiga personer som förbereder och håller ihop arbetet men som ordförande gäller det också att se till att var och en gör sitt uppdrag, på rätt sätt i rätt tid. Ibland kan det vara lite stressigt att hålla ihop intensiva processer där det är många bollar i luften, men det brukar oftast ordna sig. Jag gör en del missar men blir oftast förlåten.

Vid avslutningen bad jag tidigare ordföranden Alf Svensson och Göran Hägglund komma upp på scenen och vara med när jag överlämnade ordförandeklubban till nyvalda Ebba Busch Thor. Alf avslutade med en västgötaberättelse som han hävdade var helt sann.
I oktober samlas Kristdemokraterna till ordinarie riksting i Västerås.
 

Lars Adaktusson i Skövde

Vi hade förmånen att få gästas av Lars Adaktusson i fredags. Det var ett välbesökt möte på Assyriska Föreningens lokal där många mött upp för att möta en engagerad parlamentariker. Adaktusson har gjort sig känd för att verka för mänskliga rättigheter och kämpar för förföljda kristna minoriteter. Detta berättade han om under sitt besök i Skövde. Det var mycket uppskattat och flera ställde frågor kring arbetet i Europaparlamentet som avser mellanöstern, Besöket sammanfall också med markeringen av 100-årsdagen av SEYFO, det folkmord som ägde rum på assyrier, kaldéer och syrianer. Adaktusson berättade också om många iakttagelser och samtal som han hade vid en nyligen genomförd vistelse i norra Irak.
 
 

Vad är konstnärlig kvalitet?

 
I går anordnade KLYS (Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd) en konferens - Kvalitetskonferensen. En hel dag som handlade om vad är konstnärlig kvalitet, vem definierar den, varför är begreppet viktigt och liknande frågor kring begreppet armlängds avstånd. Under hela konferensen fanns det också samtal kring kultursamverkansmodellen och vad den åstadkommit.
Samtalen var givande och man inser snabbt att begreppen är svåra att definiera, men alla var rörande överens om att de måste finnas kvar i styrdokumenten. Konferensen som hölls på Södra Teatern i Stockholm hade samlat stor del av svenska kulturproffsens företrädare och det var mycket berikande för mig att vara med som deltagare. För oss förtroendevalda som hanterar stora belopp är det mycket viktigt att ha dessa begrepp klara för sig men också vara helt överens om var gränserna mellan politiken och professionaliteten går. Denna typ av dagar, då man lyssnar på olika perspektiv, vrider och vänder på begreppen, är mycket värdefulla då vi ska sätta upp regler för våra olika stödformer.
 

Närkontakt med en operasångerska

Jag gillar att gå på opera. Det är något magiskt över det stora huset där sångare och musiker berikar publiken, där scendekor och ljus skapar illusioner och där man är med om något eskapistiskt, men ändå nutidsberörande. Många av operaverken handlar om liv och död och gestaltar våra inre tankar. Operakonsten har utvecklats under några hundra år och mötet med en professionell ensemble är alltid imponerande. Rent moraliskt delar jag inte alltid det som gestaltas men anser ändå att var och en har rätt att framföra sina åsikter. Min svärfar sa att han gillar fisk, men då syftade han inte på benen och fenorna. Ibland får man njuta av vissa delar och bortse från andra.
Att sitta i salongen i det stora huset är en upplevelse. Igår var inte föreställningen i det stora huset utan förlagt till ett tält. GöteborgsOperan hade igår premiär på Rigoletto. Regissören Rikard Bergkvist hade förlagt handlingen till ett gym/nattklubb men skulle också kunna varit en cirkusarena. Publiken satt på sina gradänger på tre sidor av scenen och allt var väldigt nära. Skådespelarna kom oss på första raden så nära att man ibland var rätt att lägga krokben på dem. Med andra ord en rätt intim föreställning. Trots att det var i ett tält så var akustiken oerhört bra. Vid flera tillfällen stod Sofie Asplund, som gestaltade Gilda, alldeles framför mig och sjöng. Att få möta en sopran så nära och med en sådan enorm volym är en upplevelse som är oerhört svår att beskriva med ord. Den måste man få känna med hela kroppen. Man tror knappt att det är möjligt att få kunna leverera sådan skönsång. Operakonsten kan ibland vara svår att förstå, men ändå njutbar. Rent moraliskt vet jag inte vad Verdi ville med Rigoletto, men den kvinnosyn som "kungen/hertigen" visade gör att man blir rasande och vill markera avstånd från hans fruktansvärda beteenden. Verdi skrev detta 1861 och visade då på det förakt som män visar kvinnor. Man skulle ju kunna tänka sig att någon förändring i jämställdhetens tecken skett sedan dess, men tyvärr måste jag konstatera att många kvinnor är fortfarande utnyttjade av män idag. Sofie Asplunds gestaltning av att vara kär och sedan förnedrad visar på ett mycket tydligt sätt den utsatthet som många unga kvinnor känner idag. Därför känns det som att operan har ett budskap även till oss samtidsmänniskor. Ibland kan provokation vara ett medel för att åstadkomma en förändring. Igår fick Verdi mig att ta rollen som en kvinnoaktivist. Med andra ord, jag blev berörd av gestaltningen av Gilda i föreställningen i ett tält där regnet smattrade över tältduken under hela föreställningen.

Bibliotopia - framtidens bibliotek

 
Idag samlades 220 personer på Bibliotopia för att ta del av framtidens bibliotek. Många intressanta personer föreläste och det gavs många goda exempel kring bibliotek, bibliotekarier, boken och läsandet. Jag hade förmånen att få inledningstala och det är en speciell känsla att få adressera professionella personer, de flesta inom bibliotekssektorn. Det blev en spännande dag men många intressanta inblickar i nytänk. Men det som slår mig är eldsjälarna och deras betydelse. Många har ungefär samma förutsättningar, men ändå det vissa som sticker ut. Ofta handlar det inte om pengar utan om engagemang. En inspirerande dag och konferensen ska genomföras även 2016.
Länkar till lokalmedia:
http://sla.se/skovde/2015/04/15/katti-vill-ha-kok-i-fler-bibliotek
http://www.skovdenyheter.se/artikel/303360/tv-valbesokt-bibliotopia

Att våga göra sin röst hörd

Skolan har som en av sina uppgifter att värna demokratins utveckling. Tanken är att alla elever ska utveckla ett kritiskt tänkande och inte bara göra "vad alla andra" gör. Självständiga individer, som fritt framför egna åsikter, som hävdar sin åsikt är något som vi försökt att åstadkomma. Men frågan är om det lyckats. Jag möter många som "bara hänger på", som inte tar ställning utan verkar mer ha en överlevnadsstrategi att inte säga något alls för att inte heller komma i riskzonen att tvingas argumentera för sin hållning. Helt enkelt svansar med utan att ta ställning. Jag hade nog räknat med att många av dagens unga skulle våga vara sådana som verkligen tar ställning. Istället har våra idéer om öppenhet och tolerans lett till att alla åsikter, alla livsstilar, egentligen allting ska vara mångfald och därmed är det heller ingen som behöver argumentera för sitt eftersom det ändå inte leder till någon skillnad. Men om man tror på absoluta värden, att det finns sådant som är viktigt över tid, krävs det att man tar ställning för det, att man driver detta värde.
Jag gillar alltså människor som tar ställning. Som gör sin röst hörd. Som säger ifrån. Som t ex inte accepterar orättvisor eller mobbning. Våga vara den du är - det är en bra uppmaning till samtidsmänniskan och det innebär då att man vill och vågar säga sin mening.

Möte med romer

Förra året bildades ett nätverk för romer bland några av kyrkorna i Skövde. De har försökt att på olika sätt hjälpa romer som finns som tiggare i Skövde. Bland annat har de ordnat husvagnar så att romerna har fått det varmt under den kalla årstiden. Jag har varit inblandad på lite olika sätt men främst följt arbetet genom att uppmuntra de som engagerat sig men också funnits med som part i andra sammanhang. Det är lätt att konstatera att romerna har svårt att få hjälp i Sverige. Det är nog bara den kristna barmhärtigheten som överhuvudtaget verkar. EU-lagstiftning och svensk socialtjänst har begränsade möjligheter.
I Skövde har Sverigedemokraterna lämnat en motion till fullmäktige om att vi ska införa tiggeriförbud i kommunen. På detta sätt vill SD bidra till lösning av ett, som många tycker, växande problem. I sitt förslag uttrycker de sig på ett sätt som fick mig att reflektera. Jag tror inte att de träffat några romer och fört samtal med dem. Därför bestämde jag mig för att ta ett initiativ och föra samman några romer med företrädare för SD i Skövde. Vi har nu genomfört en sådan träff och på plats fanns också några från kyrkornas nätverk.
Det blev ett intressant samtal. Vi fick chansen att ställa frågor och de delade med sig av sina erfarenheter. Jag tyckte att det blev ett bra möte där vi fick svar men samtidigt väcktes många fler frågor.
Nu är de säkerligen inte representativa för alla romer, men deras svar visade t ex
- De upplever det mycket förnedrande att tigga, men vad är alternativet
- Det är fattigdomen som driver dem till Sverige
- Någon diskriminering för att de är romer finns inte i Rumänien, men av många olika skäl får de inga arbeten
- Deras barn går i skola i Rumänien
- Tiggandet anser de ska ske diskret och oprovocerat. De anser inte att man ska "störa" människor som handlar.
- Kvinnor får in mer pengar än män
- De känner inte till EU-reglerna om tre månaders rörlighet
- De förnekar att det finns kriminella ligor som utnyttjar tiggare.
Detta är ett axplock av svaren vi fick Hur detta påverkar Sverigedemokraterna vet jag inte, men alla var vi överens om att tiggeri är ingen lösning på problemet med fattigdom.
Jag hoppas med mitt initiativ att den fortsatta debatten inte handlar om anonyma tiggare utan om människor som vill ha arbete och försörja sig själva. Om pappor (i vårt fall var det män på träffen) som är måna om sina barn. Om personer som tvingats till förnedring på grund av den fattigdom som de inte kan ta sig ut. Vi får se vad som väntar i det fortsatta politiska samtalet.
 

RSS 2.0