Kristdemokraterna har en ny partiledare

Det finns de partier som kraftfullt talar om
 
 
feminism och jämställdhet. Men ändå blir det lätt så att det är män som leder. Jag gillar Kristdemokraterna som inte talar så mycket om detta, men som ständigt handlar i en anda av jämställdhet. Det är liksom skrivet i den kristdemokratiska ryggmärgen.
Nu har vi en kvinna som partiledare.
Vi har en kvinna som partisekreterare. I Skaraborg har vi en kvinna som riksdagsledamot. I Västra Götaland är vårt regionråd en kvinna och lokalt i Skövde har vi en kvinna som ordförande.
Jag har under flera år fått vara ordförande för våra riksting. Det känns alltid som ett hedrande uppdrag. Det är ett rätt tufft jobb men tillsammans med övriga ordförande och sekreterare har vi utvecklat en teamkänsla som gör att vi arbetar väldigt bra tillsammans.
 
 
Det är många avstämningar som ska göras med alla funktionärer under ett sådant här stort arrangemang. Vårt kansli har mycket duktiga personer som förbereder och håller ihop arbetet men som ordförande gäller det också att se till att var och en gör sitt uppdrag, på rätt sätt i rätt tid. Ibland kan det vara lite stressigt att hålla ihop intensiva processer där det är många bollar i luften, men det brukar oftast ordna sig. Jag gör en del missar men blir oftast förlåten.

Vid avslutningen bad jag tidigare ordföranden Alf Svensson och Göran Hägglund komma upp på scenen och vara med när jag överlämnade ordförandeklubban till nyvalda Ebba Busch Thor. Alf avslutade med en västgötaberättelse som han hävdade var helt sann.
I oktober samlas Kristdemokraterna till ordinarie riksting i Västerås.
 

Lars Adaktusson i Skövde

Vi hade förmånen att få gästas av Lars Adaktusson i fredags. Det var ett välbesökt möte på Assyriska Föreningens lokal där många mött upp för att möta en engagerad parlamentariker. Adaktusson har gjort sig känd för att verka för mänskliga rättigheter och kämpar för förföljda kristna minoriteter. Detta berättade han om under sitt besök i Skövde. Det var mycket uppskattat och flera ställde frågor kring arbetet i Europaparlamentet som avser mellanöstern, Besöket sammanfall också med markeringen av 100-årsdagen av SEYFO, det folkmord som ägde rum på assyrier, kaldéer och syrianer. Adaktusson berättade också om många iakttagelser och samtal som han hade vid en nyligen genomförd vistelse i norra Irak.
 
 

Vad är konstnärlig kvalitet?

 
I går anordnade KLYS (Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd) en konferens - Kvalitetskonferensen. En hel dag som handlade om vad är konstnärlig kvalitet, vem definierar den, varför är begreppet viktigt och liknande frågor kring begreppet armlängds avstånd. Under hela konferensen fanns det också samtal kring kultursamverkansmodellen och vad den åstadkommit.
Samtalen var givande och man inser snabbt att begreppen är svåra att definiera, men alla var rörande överens om att de måste finnas kvar i styrdokumenten. Konferensen som hölls på Södra Teatern i Stockholm hade samlat stor del av svenska kulturproffsens företrädare och det var mycket berikande för mig att vara med som deltagare. För oss förtroendevalda som hanterar stora belopp är det mycket viktigt att ha dessa begrepp klara för sig men också vara helt överens om var gränserna mellan politiken och professionaliteten går. Denna typ av dagar, då man lyssnar på olika perspektiv, vrider och vänder på begreppen, är mycket värdefulla då vi ska sätta upp regler för våra olika stödformer.
 

Närkontakt med en operasångerska

Jag gillar att gå på opera. Det är något magiskt över det stora huset där sångare och musiker berikar publiken, där scendekor och ljus skapar illusioner och där man är med om något eskapistiskt, men ändå nutidsberörande. Många av operaverken handlar om liv och död och gestaltar våra inre tankar. Operakonsten har utvecklats under några hundra år och mötet med en professionell ensemble är alltid imponerande. Rent moraliskt delar jag inte alltid det som gestaltas men anser ändå att var och en har rätt att framföra sina åsikter. Min svärfar sa att han gillar fisk, men då syftade han inte på benen och fenorna. Ibland får man njuta av vissa delar och bortse från andra.
Att sitta i salongen i det stora huset är en upplevelse. Igår var inte föreställningen i det stora huset utan förlagt till ett tält. GöteborgsOperan hade igår premiär på Rigoletto. Regissören Rikard Bergkvist hade förlagt handlingen till ett gym/nattklubb men skulle också kunna varit en cirkusarena. Publiken satt på sina gradänger på tre sidor av scenen och allt var väldigt nära. Skådespelarna kom oss på första raden så nära att man ibland var rätt att lägga krokben på dem. Med andra ord en rätt intim föreställning. Trots att det var i ett tält så var akustiken oerhört bra. Vid flera tillfällen stod Sofie Asplund, som gestaltade Gilda, alldeles framför mig och sjöng. Att få möta en sopran så nära och med en sådan enorm volym är en upplevelse som är oerhört svår att beskriva med ord. Den måste man få känna med hela kroppen. Man tror knappt att det är möjligt att få kunna leverera sådan skönsång. Operakonsten kan ibland vara svår att förstå, men ändå njutbar. Rent moraliskt vet jag inte vad Verdi ville med Rigoletto, men den kvinnosyn som "kungen/hertigen" visade gör att man blir rasande och vill markera avstånd från hans fruktansvärda beteenden. Verdi skrev detta 1861 och visade då på det förakt som män visar kvinnor. Man skulle ju kunna tänka sig att någon förändring i jämställdhetens tecken skett sedan dess, men tyvärr måste jag konstatera att många kvinnor är fortfarande utnyttjade av män idag. Sofie Asplunds gestaltning av att vara kär och sedan förnedrad visar på ett mycket tydligt sätt den utsatthet som många unga kvinnor känner idag. Därför känns det som att operan har ett budskap även till oss samtidsmänniskor. Ibland kan provokation vara ett medel för att åstadkomma en förändring. Igår fick Verdi mig att ta rollen som en kvinnoaktivist. Med andra ord, jag blev berörd av gestaltningen av Gilda i föreställningen i ett tält där regnet smattrade över tältduken under hela föreställningen.