Att vara förtroendevald är stort

Nu är röstsammanräkningen klar. Det är med stor ödmjukhet men också glädje som jag konstaterar att jag blev personvald, både i valet till kommunfullmäktige och till regionfullmäktige.

Det innebär att många väljare har satt ett kryss för mitt namn på valsedeln. Att få förtroende är stort. Att få vara förtroendevald och agera som politiker är inget vanligt jobb och man är inte anställd. Man har visserligen bra betalt men det är ingen lön utan ett arvode.

Om man förbrukar det förtroende som är visat får man lämna sitt uppdrag. Man har ingen trygghet i uppdraget utan förtroendet måste man bevara.

Politik bygger på ärlighet och hederlighet. Att det man säger är sant. Att löften man ger ska hållas. Att man respekterar sina politiska motståndare på samma sätt som man själv vill bli behandlad. Att man skiljer noga på sak och person. Man kan ha en tuff debatt med sina meningsmotståndare men under pausen fikar man tillsammans.

Jag har nu fått förtroendet att verka i ytterligare fyra år. Det ser jag fram emot och hoppas också att kunna ha en god kommunikation med mina väljare.

Jag strävar efter att vara tillgänglig för den som vill få kontakt med mig. Därför stänger jag aldrig av min mobiltelefon (det innebär att telefonsvararen är alltid på, men under möten svarar jag inte i telefonen), min e-post-adress fungerar dygnet runt och jag har ambitionen att alltid svara inom 24 timmar. Det går också bra att skicka brev eller vykort. Men allra bäst är att mötas ansikte mot ansikte.

Den 1 november inleds alltså en ny fas i mitt liv. Den ser jag fram emot, 

Årsdagen av Estonias förlisning

Vissa händelser sätter djupa spår i våra minnen. Den 28 september 1994 förliste M/S Estonia. En djup sorgsituation drog över hela vårt land. Idag på årsdagen av denna händelse då 810 personer miste livet väcks känslorna på nytt.

För oss som hade vänner eller släktingar ombord så var det en stor tragedi, men på sätt och vis upprepas den gång på gång. Årsdagar är t ex ett sådant tillfälle.

Två unga killar i vår församling var med ombord och då vi hade en minneshögtid för dem var kyrkan fullsatt och de två fotografierna framme vid altaret blev en minnesbild som vi alla har burit med oss.

Vi ställs under vår livsvandring inför många frågor och ofta säger vi: VARFÖR? Vi lär få vänta på svaren, men i den sorgsituation som uppstår behöver vi mänskliga värme och omsorg.

Idag går våra tankar till dem mist någon närstående...

Personvalda - både bra och dåligt

Rösträkningen pågår fortfarande. Det är sammanställningen av röster avseende landsting/region som ännu inte är klara.

Det har varit många diskussioner med anledning av kryssen som förde vissa till riksdagen och som innebar att andra fick packa ihop och lämna sina uppdrag.

Det har varit många diskussioner kring konsekvensen av kryssen. De flesta har inte kryssat. Ofta har 25-30 procent av väljarna kryssat. Det innebär att majoriteten av väljarna har inte kryssat. Många av dem som lämnade in valsedeln utan något kryss tänkte att de ville att listan, som partierna nominerat, skulle gälla. Nu inser de att de skulle ha kryssat förstnamnet på listan.

Jag tycker att personval är bra, men partierna bör bli bättre på att informera sina väljare att de bör kryssa förstanamnet om de vill att listan ska antas. Annars finns det en "risk" att en minoritet kryssar en kandidat som "seglar" förbi alla andra på listan.

Nu verkar det vara många som ångrar att de inte kryssade ettan, eftersom de hade räknat med att denna skulle fått fortsatt förtroende, men det blev någon annan som drog vinstlotten.

Bokmässan - ett eldorado för ordbrukare

Bok- och biblioteksmässan i Göteborg är gigantisk, knappast ens överblickbar, men en fantastisk upplevelse. Idag tog jag mig en ledig dag och botaniserade i montrarna.

Mängder av reflekterande samtal pågår, yttrandefriheten blommar och åsikter utbyts. Intressant med alla olika företrädare för den afrikanska kontinentens bidrag till litteratursektorn.

Jag lyssnade vid några tillfällen till Elisabeth Sandlund. Som "Ulles mamma" har hon ett stort bidrag att ge till debatten om situationen för personer med funktionsnedsättning.

Hon var också oerhört engagerande i ett samtal som hon hade med Per Åkerlund med kopplingar till boken "Värstingkristna i drevet". Elisabeth gav åtskilliga exempel och träffande bilder om journalistiken om kristna i Sverige. I sin roll som journalist gav hon sina kollegor eller rättare sagt publicisterna en rejäl känga för att okunniga journalister tillåts att skriva om andliga ämnen, vilka de uppenbarligen inte behärskar. Det vore som att låta någon skildra en hockeymatch utan kunskaper om sport, menade hon. Men hon menade också att kyrkorna har ett ansvar eftersom de inte ger det underlag som journalisterna behöver.

Hon beskrev också mycket träffande det mediala ointresset för Jesus-manifestationen.

Elisabeth Sandlund har under de senaste åren kommit att bli en av de viktigaste kristna rösterna i debatten. Det är glädjande att hon accepterad att vara kvar som ledarskribent på Dagen även om ägarna har satt in en ny publisher.

Hon har en oerhörd förmåga att snabbt formulera sig och säga "sanningar". Det märktes på publiken som ofta nickande instämmande då hon beskrev de svenska mediernas sätt att hantera kristna frågor.

I övrigt så var bokmässan oerhört inspirerande. Jag fick också möjlighet att ställa frågor och samtala med en rad utställare.

I en av montrarna mötte jag Lisbeth Pipping som satsar stort på "JAG MOBBAR INTE". Hon gör en stor insats genom att lyfta frågorna kring mobbning.

Nu är jag på väg hem med några kilo "ord".