Media har alltid en vinkel

Det är väldigt intressant att följa medias bevakning och tolkning av Kristdemokraternas val av ny ledning. En gång om året sker ett val av partiledare och partistyrelse. I år är intresset ovanligt stort. Så sent som i somras valdes Göran Hägglund enhälligt som partiordförande. Nu är valberedningen igång och ställer frågor till de olika distrikten. Medierna hänger på. En stor undersökning som Dagens Samhälle gjort visar på ett starkt stöd för Göran och rubriken på framsidan av tidningen är "Rör inte Göran". Samma undersökning används i andra tidningar med då handlar det om att flera kräver hans avgång. Samma undersökning, men helt olika vinklingar. De senaste dagarna har också SVT lagt resurser på denna fråga. Distrikt efter distrikt uttalar sitt stöd för Göran, men då väljer man att lyfta fram Uppsala. Se SVT. Frågan är vad är en nyhet och hur ska ett beslut värderas rent nyhetsmässigt. Om ett distrikt väljer att säga vi vill se Göran även i framtiden så är det ointressant medan däremot ett besked om att de vill se någon annan får huvudrubriken.
Det är också intressant att se bildsättning. En glad och leende partiledare eller en bild av en stukad person. Nu går drevet och media verkar ha en gemensam agenda. Det känns tryggt att det inte är media som väljer partiledare utan det gör partiets medlemmar. De senaste sju åren har de sagt att de vill se Göran Hägglund som ledare och mitt stalltips är att de kommer att säga samma sak i januari. Göran är den bäste att leda Kristdemokraterna.

Trafiknykterhetens dag

I dag blir det massor av aktiviteter runt om i landet för att uppmärksamma vansinnet med rattonykterhet. Bli inte förvånad om du får ta del av någon flash mob, där personer aktivt kommer att illustrera dödsolyckorna orsakade av alkohol. Runt om i landet blir det också ett 100-tal ljusmanifestationer.
Vi kan konstatera att alldeles för många kör rattonyktra. Att alkoholen orsakar alldeles för många olyckor. Att alkoholen medverkar till livslånga tragedier.
Tyvärr behövs en trafiknykterhetens dag.

Läs mer på MHF:s hemsida

Maria Larsson vann kampen om ersättningarna

Maria Larsson har lyckats med att förena de övriga partierna kring ersättningsfrågan till "vanvårdade fosterbarn". Hon har i flera år visat ett stort engagemang i frågan och därför var det många som blev oerhört förvånade över att statsministern krävde att hon gick ut och meddelade regeringens beslut om att den först inte ville betala ut några ersättningar. Det är inte lätt att vara minister och alla som tagit del av Marias engagemang i frågan visste att hon ville kompenserad de som råkat illa ut, men eftersom hon inte fick igenom kraven i regeringen hade hon ingen annan möjlighet än att gå ut och redogöra för beslutet. Hade varit mer klädsamt att statsministern själv hade gjort detta.
Men, som hon själv sa i direktsändning på TV, politik är det möjligas konst och nu har hon lyckats sy ihop en konstruktion som innebär att regeringen kovänder. Genom att alliera sig med S, V och MP har hon lyckats åstadkomma en lösning som de drabbade bejublar.

Man kan inte säga annat än att Maria Larsson har skött frågan väldigt bra. För någon vecka sedan framställdes hon av många som en svikare, men man ska aldrig räkna ut någon förrän matchen är klar. Nu går hon ur den med segern i behåll och har visat att kristdemokraterna är de som bryr sig om de svaga i samhället.

DN, GP, SvD,


Göran Hägglund - en erfaren partiledare

Med humor och med distans till sig själv mötte Göran Hägglund Karin Hübinette i gårdagens TV-show. Han framstår som en mycket sympatiskt och engagerad person som verkligen brinner för sina frågor. I går fick han chansen att svara på många frågor om sitt ledarskap och gjorde det alldeles utmärkt. Han är varm, engagerande och vill verkligen vara med och förändra livet för invånarna, men inser också att han leder ett av regeringens små partier. Han svarade väl på alla frågor och bjöd rejält på sig själv.

Han kommer i valet 2014 att framstå som en av de mest erfarna partiledarna och han kommer att leda Kristdemokraterna till höga väljarnivåer framöver.

Missade du intervjun så kan du se den i SVTPlay.

Ta vara på livet!

De senaste veckorna har varit sorgfyllda. Flera begravningar har präglat min tillvaro. Men mitt ibland tårar och mörker finns det ändå ett ljus. Som kristen är det fantastiskt att ha en tro som bär men också en församling som delar smärtan.
Ett ord som följt med mig den senaste veckan (utöver bibeltexter) är från Vilhelm Mobergs Din Stund på Jorden: "Du ska alltid tänka: Jag är här på jorden denna enda gång! Jag kan aldrig komma hit igen! Och detsamma sa Sigfrid till sig själv: Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!"  


Är detta slutet för svensk film?

Det pågår några starka utvecklingstrender för filmen. Den allra största är att film visas i en mängd olika fönster. Biografen har fått konkurrens av en rad nya medier och den rörliga bilden betraktas som aldrig förr. Mång har uttalat biografens död, men det verkar som att vi fortfarande vill gå och uppleva film i den stora salongen, på den stora duken, med det fantastiska ljudet, men framför allt vill vi uppleva film tillsammans. En annan trend är att filmproduktion kräver allt större pengar. Genom att produktionen blir mer avancerad ställs också större krav på finansiering. Det är nog inget egentligt problem att finna finansiering till sådan film som är gångbar internationellt men nationella filmer kommer att få allt svårare att finna medel såvida man inte tillhör något av de stora världsspråken. För svensk del så är läget tufft. Att producera film för svenskar är en oerhörd utmaning och samtidigt en viktig kulturpolitiska gärning. Det svenska kulturarvet bärs av dess språk och film har en stor betydelse i att bevara och utveckla kulturarvet.

Det svenska filmavtalet kom till då TV började att bli ett hot för biograferna och man konstruerade en ersättningsform för filmen som möjliggjorde fortsatt produktion. Nu verkar det som att det kommande avtalet är hotat. Många röster gör gällande att filmen bör bära sig själv, medan andra menar att det är nödvändigt att staten, näringen och publiken enas och kommer överens om en finansieringsform som tryggar kommande produktion. I en debattartikel i DN skriver ett antal filmskapare, tillsammans med VD för Svenska Filminstitutet, om vikten av att ett avtal kommer till stånd.
Deras avslutande argumentation för ett nytt filmavtal låter:

"De konstnärliga och publika framgångar vi har sett under senare år är inte en slump. De är resultatet av några byggstenar som hänger ihop inbördes: begåvade kreatörer, kontinuitet i finansieringen och en medveten och långsiktig strategi i stödgivningen från Filminstitutets sida, med siktet ställt på högre kvalitet och bättre villkor för filmbranschen.

Vi har tillsammans lyft kvaliteten och publiken kommer i stora skaror. Svensk film är i dag ett varumärke i världen.

Låt oss hjälpas åt att bygga vidare på framgången, det är alltför lätt att rasera den."



Vilken betydelse har en partiledare?

Medierna spekulerar idag om framtiden för Centerpartiet. En ny ledare i Annie Lööf har skapat en stor entusiasm och framtidstro bland regeringens gröna parti. Men kan en enskild person klara av att vända ett partis opinionssiffror? Är det inte de tusentals lokala partiarbetarna som bär upp ett parti? Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centern har alla tre hamnat i skymundan av moderaterna i regeringen och trots stor medieexponering av partiledarna så är det inget av de tre regeringspartierna som lyckats vända en nedåtgående trend. De senaste mätningarna har visat att FP håller sig kvar i riksdagen, men både C och KD kan riskera att åka ut landets högsta beslutande organ.
Ska nu Annie Lööf göra det som inte de andra har klarat av, eller kommer vi att se en utveckling där M kommer att tappa till de övriga partierna?
Självklart är den yttersta ledaren av stor betydelse för ett parti, men det är nog den närmaste omgivningen kring partiordföranden som är minst lika viktig. Att ha goda medarbetare och få goda råd är A och O för en ledande politiker. Men det är också av yttersta vikt att gräsrötterna är med och stöttar. Det verkar som att Centern fått en ny entusisasm i partiet och att alla sluter upp kring sin nyvalda partiordförande. Det är sådant som skapar styrka och då man kopplar armkrok kan man åstadkomma mycket. I mitt eget parti verkar det just nu som att flera medlemmar använder sin energi till helt motsatta insatser. Att stötta sin partiledare tillhör ett av de viktiga ledorden för en partikamrat. Att man har en intensiv period innan någon är vald är ju en del av spelreglerna, men då man blivit demokratiskt vald, ska man ha stöd av sin omgivning. Det verkar C ha förstått.

Enade vi stå

Jag har förmånen att få vara med i många sammanhang. I alla finns ett demokratiskt perspektiv. Där är vi angelägna att föra samtal och debatt. Det är viktigt att alla får göra sin röst hörd. Men det är också viktigt att välja rätt forum och rätt tid för sitt inlägg. När väl ett beslut är fattat så gäller det och det får man respektera. Det är en av demokratins spelregler. Det gör också att en organisation blir stark. Att stå enade och krokat armkrok stärker organisationen. Ordspråket säger "enade vi stå -söndrade vi falla".

Porträtt har avtäckts i Vänersborg

Tre ordförandeporträtt avtäcktes idag i residenset i Vänersborg.
Nils Ramhöj har gjort porträttet av Roland Andersson, Erling Öhrnell har gestaltat Hans Aronsson och Anna Ekenstierna har porträtterat Cecilia Widegren.

Avtäckningen skedde i närvaro av konstnärerna och familjerna till de tre ordförandena.

Nu återstår att skapa en lämplig plats för de tre porträtten.

Inte lätt att bruka jorden då vattnet gör sig gällande

Det råder en febril aktivitet på åkrarna. Bönderna kämpar för att få in årets skörd, men tyvärr så har det ständiga regnet ställt till det rejält. Många grödor ruttnar och skördefordonen kan inte köras på de vattniga åkrarna. För några veckor sedan såg det ut att kunna bli rekordskörd. Det är inte lätt att bruka jorden med så mycket vatten som bilden visar.

Ännu ett besked att regeringen satsar på barnen

Regeringen meddelar idag att den har för avsikt att göra en satsning på förskolan. Förskolelärarna och deras ledare ska kompetensutvecklas då det gäller att se barnens behov. Detta är en välkommen satsning och medlen möjliggör för mer än 7 000 pedagoger att få utvecklas inom detta område. Under många år har vi kunnat konstatera en "försiktighetens linje" i skolans värld. Ett barn uppträder stökigt och har svårt att koncentrera sig i förskolan. "Vi får hoppas att det blir bättre på lågstadiet". När barnet börjar skolan så ser tidigarelärarna behoven, men kanske "växer han till sig då han kommer på mellanstadiet". När senarelärarna tar hand om honom så tänds förhoppningen att ett eget val av program i gymnasieskolan kommer att rätta till allting.
Självklart överdriver jag i detta resonemang, men jag har mött personal på BVC som blivit "experter" på att se vilka barn som kommer att få bekymmer i skolan. Det verkar som att många ser, men har få instrument för att ta tag i problematiken och därför får nästa instans sköta problematiken.
Att regeringen nu ser till att fler får insikter i barns behov under förskoleåren är positivt. Vi kristdemokrater menar att Sverige ska bli världens bästa land för barn att växa upp i. Därför behöver många satsningar komma tidigt i livet.

Håller med Gudrun Schyman - lite grann

Med anledning av boken "Happy, Happy" har en debatt dragits igång i tidningen Dagen. Den 9 sep skrev Alf B Svensson och Cilla Stjernkvist ett inlägg som fått Gudrun Schyman att reagera. Hon menar att vi inte ska ha äktenskapet i fokus utan kärleken. Det är inte institutionerna som är det viktiga enligt henne, utan kärleken som drivkraft. Hon vill inte förbjuda äktenskap, men ser att "en civilrättslig lagstiftning som passar alla former av samboende vore väl lämpligast. Statens roll är att se till att ingen råkar ekonomiskt illa ut." Där håller jag med henne. Det hade varit lämpligast att infört ett helt nytt sätt att ingå äktenskap eller partnerskap, nämligen via en civil registrering.
Det jag däremot inte håller med om är hennes syn på äktenskapet. Hon menar att vi ska överge , vad hon kallar, "livets snuttefiltar". Begrepp som "den ende" och "den rätte" och "äktenskaplig trohet till dess döden skiljer oss åt". Hon skriver vidare: "Ju mer vi fastnar i den typen av orealistiska flrväntningar tvingas vi använda vår energi till att leva upp till förväntningar och nomer istället för att uppleva utveckling, både personlig och i relation till andra, inte minst till barnen".
Samhällets individualisering och tendensen till själviskhet har lett till att ensamheten har hyllats. Jag tror att det är en myt och att det på sikt kommer att orsaka stort personligt lidande. Jag förstår att socialister tror att samhället kommer att ställa upp för gamla som inte har anhöriga. De räknar med att det mänskliga behov som vi alla har kan tillredsställas genom de instititioner som politiken ansvarar för, i första hand våra äldreboenden. Jag har en helt annan syn. Jag tror att det främst är utifrån perspektivet familj och släkt som vi har de verkliga sociala relationerna, inte från det som skapas via skattsedel. Därför är för mig äktenskap en institution som ska skyddas och bevaras. Den har en stark förmåga att knyta samman människor och skapa ett socialt skydd som inte liknar andra institutioner.
Shcyman slår ett slag för kärleken. Det låter bra. Men hon skriver också att vi måste befria kärleken från "alla typer av ägande och maktanspråk". Detta visar tydligt att hon inte förstår den syn som vi kristna har på äktenskapet. Det är inte fråga om makt, utan om stöd. Det är inte en fråga om att kräva, utom om att ge. Det är inte en fråga om att äga, utan att tjäna. Den som ser äktenskapet som en gudomlig institution har en helt annan syn än Schymans. Samtidigt håller jag med henne om att det inte är samhället som ska bestämma valet av livslånga eller kortare relationer. Det ska individerna själva. "Val av ceremoni - om det ska vara kyrkan eller å stranden eller skogen eller köket, det måste rimligen vara en privatsak".


Barnen måste skyddas

Maria Larsson agerar ansvarsfullt. Idag meddelar hon att regeringen kommer att satsa rejält på skyddet av barn i utsatta situationer. Hon skriver i DN:

"Delar av Sveriges historia är mörk. Utredningen om vanvård har granskat övergrepp och vanvård av flickor och pojkar som varit placerade i den sociala barnavården. Cirka 900 personer har intervjuats och berättat om försummelser och övergrepp under sina placeringar i fosterhem eller institution.

Regeringen har tagit skildringarna om försummelse och övergrepp på största allvar. Det som har hänt kan inte göras ogjort, men allt måste göras för att detta inte ska upprepas"

Det är bra att vår barn- och äldreminister ryter till. Det har skett övergrepp, det ska vi inte blunda för. Att de som utsätts för dessa övergreppt ska få en offentlig ursäkt är mycket bra. Diskussionen om ekonomisk kompensation fortsätter. Men att vi idag gör vad vi kan, här och nu, är vårt ansvar. Vi kan inte acceptera att barn far illa.


Plus och minus med att vara med i regeringen

De senaste dagarna har det varit mycket negativt i tidningarna om Kristdemokraterna och främst kring våra statsråd. Som medlemmar i partiet är vi mycket stolta över våra duktiga företrädare i regeringen (Göran Hägglund, Maria Larsson och Stefan Attefall). De gör ett gott jobb och har stort inflytande. Men samtidigt måste vi konstatera att det är en balansgång att vara fyra partier i samverkan. Alla beslut som tas i regeringen är förankrade i de fyra partierna och det är ministrarnas uppgift att försvara regeringens beslut. Men när fyra ska rösta så är det ibland svårt att vara minst. Det är inte alla beslut som gillas av oss kristdemokrater men de accepteras. Hade vi haft ett större inflytande hade många beslut blivit annorlunda. Den senaste tiden så har flera "obekväma" beslut tagits i regeringen. När vi gjort listan över "plus och minus" har vi kommit fram till att kristdemokraterna påverkar mest genom att vara med i regeringen, inte genom att stå vid sidan och ropa. Det är tufft att vara regering och särskilt i kris sätts det stora utmaningar på ledarskapet.
Någon beskrev att Göran Hägglund framstår som David då han mötte Goliat. Kanske är det en väldigt bra bild. Tyvärr trodde någon den som framförde det att den lille inte har någon chans mot den store och väldige.  Jag har läst hela berättelsen och vet vem som vann. Kanske Göran är vår nye David?

Barnen är vår framtid

Många barn mår bra. De växer upp i kärleksfulla relationer, har goda förebilder, utvecklas i skolan och har många kamrater. Men så är det inte för alla barn. Kristdemokraterna har en vision om ALLA barn ska få det bra. Vi vill att Sverige ska bli världens bästa land för barn att växa upp i. Välkommen att delta i detta arbete.

Abrupt påminnelse om att livet är skört

Igår meddelade Radio Skaraborg att en 49-årig man omkommit i en MC-olycka. Det är sådant man tyvärr, alltför ofta, tar del av via massmedier. Nu var en nära vän som avlidit. Den senaste veckan har vi träffats flera gånger och hade ett möte inbokat ikväll. Nu rycktes han bort, helt hastigt. Det känns något overkligt och vi har nog egentligen inte tagit detta till oss.
Samtidigt så börjar en massa frågor poppa upp och man står inför att besvara dem. Det är så lätt att man lever och planerar i sin almanacka och räknar med många livsdagar. Men denna typ av händelse gör att man blir påmind om att vi inte har något löfte om en morrondag. Samtidigt är det en oerhörd styrka att ha tillgång till en församling. Vår gudstjänst idag präglades av detta, där sorg och tacksamhet blandades, men säkert är det många som idag ser till att ta vara på den tid som nu är.

I kris sluter man upp bakom sina ledare

Idag försöker Aftonbladets ledarkrönikör göra sig lustig på Kristdemokraternas bekostnad. De betonar de fyra första bokstäverna i vårt namn. Jag var ordförande på vårt riksting i somras och klubbade igenom, efter att ha lyssnat noga om någon var emot valet av partiledare, att Göran Hägglund valdes enhälligt. Alla var med på detta. Starkare stöd kan man inte ha. Ändå dyker det upp gång på gång i media att han sitter löst. Märklig vinkling från media. Drevet verkar vara på gång och försöker att så splittring inom partiet. Det är i sådana tider man sluter upp kring sitt ledarskap. Det känns väldigt angeläget att få uttala att Göran Hägglund har ett starkt stöd i vårt parti.

Kyrkan måste sluta fred med religionskritikerna

I DN finns en intressant debattartikel. Den är skriven av två företrädare för "motsatta lag". Men rubriken ger sken av att det bara är den ena parten som ska sluta fred.

Artikeln handlar om de spänningar som visats i debatterna mellan kristna och humnaister. Christer Sturmark är sekulariseringens baneförare i Sverige, och har ofta uppfattats som hatisk och attackerande av kristna värden. Nu verkar han göra en slags pudel. Artikeln är skriven tillsammans med prästen Annika Borg. Deras point är att istället för att tala om det som skiljer finns det så mycket som förenar att det är bättre att fokusera på detta.

Jag läser detta när jag är på väg till en utbildningsdag för att bland annat tala om Kristdemokratin som en sekulär kraft och ett icke-konfessionellt parti. Många har svårt att skilja mellan kyrkans roll och partiets. Stor del av väljarbasen är konfessionell men partiet är inte det.

Jag tänker på denna distinkttion då jag läser artieln. Det finns något som förenar alla människor, vi kan kalla det för naturrätten eller som artikelförfattarna "de universella mänskliga rättigheterna". Vi har ett gemensamt behov av att bygga det goda samhället. I en tid då mänskliga rättigheter ständigt kränks är det värt att fundera hur vi kan formera våra styrkor snarare än att använda kraft och energi att "bråka" med varandra.

Det känns som att två företrädare, prästen och gudsförnekaren, vill röka fredspipa och fokusera på gemensamma värden. Det låter lovvärt.

Personligen kan jag inte låta bli att fundera kring begreppet "sekulär humanism". För mig är det oerhört främmande att använda denna typ av terminologi och därmed också anse att det finns en kristen humanism. Men tydligen går det inflation i begrepp och behov av förtydligande epitet är tydligen nödvändiga.


Volvo storsatsar i Skövde

Glädjande besked från Volvo. Miljardsatsning i Skövde. Volvo gör bedömningen att anläggningen i Skövde håller kvalitet och är beredda att göra ytterligare stora investeringar. De nya motorerna som ska tillverkas i Skövde tryggar produktionen och nyanställningar är på gång. I länet har vi också Trollhättan där man under många månader våndats kring SAABs framtid. Det känns skönt att Volvo nu gett besked. Men än drar vi inte en lättnadens suck. Men beskedet från Volvos ledning togs emot med glädje.

Radio Skaraborg

Stor betydelse att KD finns med i regeringen

Göran Hägglund har drivit en tuff kamp för Sveriges pensionärer. Särskilt för den grupp som har den minsta pensionen. Ibland kallas de för fattigpensionärer. Många av dem är kvinnor som arbetat hårt hela livet, men många har gjort det inom sitt eget hushåll. Därmed har de inte fått lön som den som förvärvsarbetat hos någon annan. Många av dessa har det tufft idag. Socialdemokraterna har drivit linjen att alla ska förvärvsarbeta och detta tar sig nu tydligt uttryck i pensionskuvertet. Detta är en stor orättvisa då många av dessa har gjort betydande insatser för samhället. Självklart är inte gruppen pensionärer homogen. Många har en hög pension och klarar sig mycket väl. Men ändå finns det en orättvisa som upplevs som stor då jobbskatteavdragen gynnar de som arbetar men upplevs missgynna de som har arbetat. Nu lovar regeringen att se över pensionerna inför 2013. Men redan nästa år märks Kristdemokraternas krav då de sämst ställda pensionärerna får det något bättre. Göran Hägglund har gjort ett gott arbete i förhandlingarna och idag kommer han att möta pressen för att berätta mer om detta.

DN

Kraven på sänkt skatt för pensionärer gäller

Ikväll ryktas det om att regeringen inte kommer att sänka skatten för pensionärerna. Centern och Folkpartiet stöttar moderaterna i detta och Kristdemokraterna står ensamma kvar. Tänk om landets pensionärer hade röstat på Kristdemokraterna i valet då hade detta inte kunnat inträffa.
DN skriver att loppet är kört, men vi räknar med att Göran Hägglund fortsätter att driva detta krav. Jag kan inte förstå att C och FP inte går med på detta. Nu lär landets pensionärer storma ännu en gång. Förhoppningsvis kommer ändå Göran Hägglund att segra i denna fråga.

Foton är inga sanningsvittnen

Det fanns en tid då man litade på att ett fotografi var sant. Det som visades på bilden var en ögonblicksbild från en viss händelse. Retuschering kunde förekomma och då ofta genom att man helt enkelt tog bort en viss person eller föremål från ett foto. Med den digitala tekniken har alla förändringar blivit väldigt sofistikerade och det är svårt att upptäcka en manipulerad bild.
Därför är det ingen chock, men ända stor tragik, att en av landets mest kända naturfotografer har uppenbarligen skapat bilder som inte är sanna, men som ger intryck av att vara äkta. Att han dessutom tagit emot utmärkelser för bilderna är ändå mer upprörande och måste betraktas som ett grovt övertramp. Förmodligen finns det personliga drivkrafter bakom agerandet som gjort att han "tvingat" sig själv att göra detta, men det finns inga försvarstal. Nu gäller det bara att be om förlåtelse för det inträffade.
Att ge sken av att vara ett sanningsvittne, men i själva verket vara en lurendrejare, bidrar enbart till omvärldens olust och förakt. Det är så lätt att vi går på en bild som sann, men det nu avslöjade agerandet tyder på att vi behöver fundera flera gånger innan vi säger att ett foto är ett bevis.

DN

Stoppa kommentarer - synd men nödvändigt

Vi ska värna yttrandefriheten. Det ska vara högt i tak och åsikter ska få förmedlas. Detta är ett grundvärde som vi är överens om. Samtidigt måste det finnas vissa inskränkingar i yttrandefriheten. Förtal och hets ska inte få förekomma. Detta är vi i allmänhet helt överens om.
I samband med den hemska massakern i Norge fick fler upp ögonen för de hatiska kommentarer som förekommit på tidningarnas digitiala editioner. Nu har det gått så långt att ansvariga publicister ansett att de inte längre kan vara härolder för sådana åsikter som de själva helt tar avstånd från. Därför har kommentarsfunktionerna upphört.
En av de ansvarstagande publicisterna är Aftonbladets chefredaktör Jan Helin. Han argumentar i en artikel på ett mycket bra sätt för det ansvar han har och faktiskt också visat genom att stänga fälten på aftonbladet.se. Däremot uppmuntrar han till debatt och den tryckta versionen kommer även framöver att ha insändare. Hans inlägg är väl värt att läsas.
De flesta som vill debattera på nätet håller sig inom givna spelregler, men några gör övertramp. Tyvärr har de blivit allt fler. Jag tycker det är synd att många tidningar reducerat möjligheterna till kommentarer, men får också inse att det är nödvändigt. Vi behöver få igång en diskussion om moral och etik på mängder av områden.

Välkommen satsning på järnvägar

Om några veckor kommer regeringens höstbudget. Men redan nu börjar de att släppa delar av den. För Kristdemokraternas del har äntligen avdragsrätten för gåvor blivit verklighet. Detta är ett krav som vi drivit i många år. Men det första som presenterades av extrapengarna var en miljardsatsning på svenska järnvägar. Det är bra att man inser att man måste dra igång omgående. Vi kan inte ha en vinter till med så stora problem som det var föregående år. Jag reser mycket med tåg och kan konstatera att det varit stora skillnader mellan olika sträckor. Jag reser oftast mellan Skövde och Vänersborg, då med regionaltåg, och de är nästan alltid i rätt tid. Däremot har jag gjort ett antal resor mellan Skövde och Stockholm eller Skövde och Göteborg som varit rejält försenade. Nu hoppas vi att regeringen planerar för en rejäl utbyggnad av tågen och att Västra Stambanan prioriteras. De kommande åren kommer det att krävas många miljoner!

Avdragsrätt för gåvor är en KD-framgång

I många år har Kristdemokraterna drivit frågan om avdragsrätt för gåvor. Nu har regeringen gått med på detta och det är en av nyheterna inför höstens budgetförslag. Visserligen hade vi önskat ett högre avdrag, men det skickas nu en viktig signal, nämligen att de frivilliga organisationer som får ta emot en gåva gör en viktig insats. Betydelsen av deras arbete är så stor att staten anser att gåvogivaren ska kunna få en skattefördel genom att ge pengar. Nu ser vi fram emot ett bra regelverk som kommer att gynna många att ge även i framtiden.

RSS 2.0