•Föräldrarna ska få fatta sina egna beslut

Under valrörelsen lovade vi att värna familjen. Detta återkommer med jämna mellanrum i debatter, förslag och artiklar. Med anledning av beslut som socialdemokraterna fattat känner vi det angeläget att upplysa om att vi har ett helt annat alternativ. Vi vill att föräldrarna själva ska få bestämma över sina föräldradagar. Nedan är ett inlägg publicerat i veckan i SLA.

 

Familjens frihet hotas. Det borde vara självklart i en demokrati att de beslut som familjen själv kan fatta ska den få göra. Statens roll är att agera i det offentliga rummet, medan familjen tar ansvar för det privata.

 Sverige har en föräldraförsäkring som politiker ansvarar för. Den innebär att samhället anser att det är bra att barn och föräldrar får tid tillsammans. Vi kristdemokrater vill utvidga denna och att barnen och föräldrarna ska få ändå mer tid tillsammans. Tyvärr kommer idén om vårdnadsbidraget troligen att röstas bort. Vi har aldrig vara nöjda med den låga ersättningen, men att avskaffa bidraget är att gå åt fel håll.  Här finns en tydlig skillnad i svensk politik. Kristdemokraterna vill öka möjligheterna för föräldrarna att få vårda sina barn. Andra partier vill inskränka denna möjlighet.

En annan stor skillnad i synen på familj är vem som ska fatta beslut. Vi menar att det är politisk klåfingrighet att reglera sådant som föräldrarna själva kan bestämma. Socialdemokraterna valde på sin kongress att tydligt klargöra att det är politikerna som ska bestämma om föräldraförsäkringens uttag, inte föräldrarna.

Vi kristdemokrater anser att föräldrarna ska själva komma överens om vem som ska vara hemma med barnen. Detta är en valfrihetsfråga men också ett bemyndigande av familjen. S menar att föräldraförsäkringen är en jämställdhetsfråga och därför ska dagarna delas lika mellan föräldrarna. Vi anser att föräldrarna själva ska fatta beslut om vem som ska vara föräldraledig. Den typen av frågor tillhör privatlivet och politikerna ska hålla sig undan från sådana beslut. Politikens uppgift är att skapa goda förutsättningar för föräldrarnas möjligheter att vara tillsammans med sina barn, inte att peta i detaljer.

 Föräldraförsäkringen är inte i första hand en fråga om jämställdhet mellan föräldrarna. Den har barnen i fokus och ska säkerställa att barnen får så mycket tid tillsammans med sina föräldrar som är möjligt.

 Sedan valet girar Sverige åt vänster. Familjen som är samhällets grundläggande byggsten är utsatt av flera hot. Regerande partier vill styra och ställa, så till den grad att de även vill reglera privatlivet, och därmed säger de att politiken vet bäst.

 Kristdemokraterna tror på familjen och menar att föräldrarna ska själva få bestämma över sina föräldradagar.

 

Conny Brännberg (KD)

 Kommun- och regionpolitiker


Så mycket medmänsklighet

Skövde lever i kontrasternas tid. Glädje-Sorg. Död-Liv. Ljus-Mörker. Kärlek-Hat. Man kan stapla dikotomierna på varandra. Men trots det tragiska så har också medmänsklighet visats i en oerhört stor omfattning. Mängder av ljus, blommor och hälsningar har placerats på flera platser. På sociala medier har hundratusentals personer varit engagerade. Igår då jag inledde kommunfullmäktiges budgetmöte berörde jag detta och visade några bilder, bland annat denna som är ett kollage av några ljus som tänts hemma hos folk för att även där visa sitt stöd. Jag är så stolt över Skövdebornas uttryck för medmänsklighet och stöd till en drabbad familj. Jag nämnde också de goda insatser som både offentliga myndigheter och civilsamhället gjort, inte minst Missing People, men också vår egen person där många olika yrkesgrupper har varit involverade. Skövde är fortfarande en stad i sorg.
 

Inlägg med anledning av Ingrid Norrmans krönika i GT 14 juni 2015

 

I en krönika i GT 14/6 ifrågasätter Ingrid Norrman det essästöd som Kulturnämnden i Västra Götalandsregionen nyligen inrättat. Hon anför huvudsakligen två skäl för sin kritik, men inledningsvis vill jag teckna något av en bakgrund till detta nya stöd.

Kulturlivet är beroende av en infrastruktur. Denna tar sig olika uttryck men bland annat är kulturtidskrifter något som både fungerar som ett kitt för att hålla samman ett konstområde eller intresse, men också för att utveckla tankar inom området.

När den dåvarande alliansregeringen i höstas la fram ett förslag om en drastisk neddragning av kulturtidskriftsstödet engagerade det oss kulturpolitiker över hela landet och det väckte massiva protester. På flera håll i landet var vi alliansföreträdare, särskilt besvikna på våra partiers representanter i riksdagens kulturutskott, som inte var beredda att ta ansvar för säkra kulturtidskrifters fortsatta möjlighet till utgivning.

Parallellt med dessa händelser hade Västra Götalandsregionens kulturnämnd bestämt sig för att på olika sätt bidra med läsfrämjande insatser. Detta i form av flera nya stöd, däribland ett stöd för kvalificerad kulturjournalistik, ett s k essästöd, just för att stärka kulturtidskrifternas ställning.

Nyligen fördelade Kulturnämnden stödet för första gången. Ingrid Norrmans kritik handlar att inte alla av författarna som får stöd är folkbokförda i Västra Götaland. Hon provocerar genom att säga att våra skattepengar går till Stockholm. Det är korrekt att inte alla svenska kulturjournalister bor i vår region. Det gör inte heller alla artister, skådespelare, läkare eller professorer. Samtidigt utför mottagarna av stödet sina uppdrag för regionen och tidskrifterna berikar såväl västragötalänningarna som andra svenskar. Dessutom når de en läsekrets även utanför Sverige. Skulle vi framöver bara ge stöd och arvoden bara till de som är folkbokförda i vår region så skulle vi inte heller kunna ha internationella solister, eller dirigenter, som scenkonstföreträdare. Kritiken från Ingrid Norrmans sida faller på sin egen orimlighet.

Men självklart ger vi gärna stöd till våra framstående författare, som bor i regionen, och som söker stöd hos Västra Götalandsregionen. Men stöd ges utifrån en kvalitetsbedömning.

Ingrid Norrman framför även synpunkter på sammansättningen av den jury som fått i uppdrag av Kulturnämnden att fördela stödet. Denna jury, som består av tre mycket kvalificerade personer, är tillsatt just för att vi politiker ska ha armlängds avstånd till vad professionen anser vara kvalitet. Juryn får ett uppdrag och nominerar sedan kvalificerade personer som ska skriva för att i första hand läsare i Västra Götaland ska få tillgång till kvalitativa kulturtexter. Men vi vill vara så generösa att texterna får publiceras även till andra än våra egna skattebetalare.

Kulturnämnden vill ta ansvar för att det finns kvalificerade texter tillgängliga för kulturtidskrifterna som många gånger inte själva har möjlighet att arvodera sina skribenter tillräckligt.

Hade vi inte infört detta stöd hade vi fått kritik för det. Nu har vi infört ett stöd och får kritik för det. Vad vi än gör så finns det delade meningar om detta.

Ingrid Norrman ställer också frågan om vi ska ”belöna kulturarbetare från andra delar av landet”? Vi menar inte att essästödet är en belöning utan ett stöd för att möjliggöra att texter tas fram. I veckan kommer vi att belöna ett stort antal kulturarbetare med våra stipendier. Dessa ges utan krav på prestation, men essästödet har som syfte att det framöver ska skapas texter.

Kulturnämnden vill ta ett ansvar för att utveckla kvalitet inom de olika konst- och kulturyttringarna och genom olika former av stöd bidrar vi till att ge våra regioninvånare en god tillgång ett rikt kulturliv. Detta menar vi är en del av vår vision av det goda livet. Kultur bidrar till invånarnas välbefinnande.

Conny Brännberg (KD)
Ordförande Västra Götalandsregionens Kulturnämnden


En stad i sorg

I går var kommunens flaggor på halv stång. Det markerade en sorg över hela kommunen. Ett deltagande i ett brutalt och ofattbart mord. Egentligen skulle alla flaggorna vajat för nationens blickar var riktade mot Stockholm och prinsbröllopet. Istället markerades sorg.
Det är omöjligt att i ord beskriva den känsla som uppstår då någon berövar en annan person livet. Att det var en 17-åring gör att vi alla känner avsky, men samtidigt måste vi påminna oss om att alla mord, oavsett vem som mördas, är ohyggliga och strider mot alla de rättsbegrepp som vi värnar.
Samtidigt, mitt i tragedin, har medmänsklighet visats på ett fantastiskt sätt den senaste veckan. Missing People, en kraft i civilsamhället, gjorde en heroisk insats under sökningar på Kinnekulle och, som vi förstår det, hade en avgörande del i fyndfinnandet. En stor kram och många lovord till de tusentals människor som deltog i sökandet. De lokala medierna har också visat på vikten av lokal journalistisk närvar och har också utnyttjat modern teknik så att vi hela tiden kunnat följa händelseförloppen.
Många initiativ har tagits de senaste dagarna. Blommor har lagts ned. Ljus har tänts på offentliga platser. Kommunen har satt igång sina krisplaner och stöd har erbjudits. Ikväll kommer en särskild minnesgudstjänst hållas i S:ta Helena kyrka,
I går kväll var det en uppmaning att tända ljus i hemmen för att hedra Lisa. Mängder av ljus tändes och sociala medier har haft en stor funktion för samordning, utbyte av tankar, men också att kunna ge tröst. Men många har också mötts och kramat och stöttat varandra.
Våra tankar går nu särskilt till en familj som mött något av det mest fruktansvärda man kan möta.
Så här såg det ut vid vårt hus på lördagskvällen
 

Att hylla Mor på Mors dag

Under många år så brukade jag plocka liljekonvaljer till min mamma och lämna dem på Mors dag. Om det var möjligt att hämta dem på Torsö så var det särskilt uppskattat. Sedan några år tillbaka så lämnas de på graven istället. Det blir då en stund för reflektion och uppskattning för allt det som Mor stått för. I år fick en ny generation följa med. Det kommer en dag då vi inte längre kan träffas och därför gäller det att vi tar vara på alla tillfällen att mötas när vi kan och uttrycka tacksamhet och varma ord till varandra.
Men barnbarnen kunde sedan både fira sin mamma och mormor.
 
 

RSS 2.0