Ännu ett inlägg om adventsfirande

SLA (Skaraborgs Allehanda) är mitt husorgan och en tidning som många i Skövde läser. Den senaste tiden har den fått flera "papperstidningsutmaningar" vilket är bra eftersom det leder till konkurrens om läsarna. I dag publicerar de min debattartikel (den är något kortare i tidningen är i mitt tidigare blogginlägg). Jag ställer frågan: "Är Lucia för kristet får våra barn?" Ska Skolverket som nästa steg förbjuda att skolor arrangerar Luciafirande. Det är en klart kristen symbol. Om ateisterna ska få dominera debatten och vi kristna håller tyst så blir det säkert så att det gång på gång görs inskränkningar i det som kan kopplas till det kristna kulturarvet. Här ska inte myndigheter bestämma utan det är föräldrarna som ska avgöra om barnen ska delta eller inte. Jag hoppas på ett fortsatt samtal om politikens och myndigheternas gränser och föräldrarnas frihet.

Debatten om skolavslutningar engagerar allt fler

Veckans snackis. Det kan man nog kalla diskussionen om vad som är tillåtet eller inte för våra skolelever. Många skriver och talar om detta.
Läs t ex vad socialministern och Kristdemokraternas partiledare, Göran Hägglund skriver. Det verkar också som att många tidningar runt om i landet ägnar utrymme åt detta.
Sveriges biskopar verkar ta strid i frågan och ställer den enkla frågan om vad som inte är kristet i adventsfirandet. En rätt så berättigad fråga. Läser mer i www.dagen.se.
Ett bra blogginlägg gör min partikamrat Peter Kullgren.
Googla och du finner många inlägg om du vill skaffa mer kunskap i frågan. 

Ska Lucia förbjudas?

En god vän ringde mig häromdagen. Han var upprörd. Samtalet handlade om Skolverkets nya regler för avslutningar och adventsfirande i kyrkan. Som lärare ville han få veta vad som gäller och hade tagit del av Skolverkets nya juridiska handledningar för rektorer som ska ta ansvar för om elever ska få gå till en kyrka. Som kristdemokrat står jag för frihet och talar gärna om politikens gränser. Myndigheter och politiker ska inte bestämma över sådant som föräldrar själva kan ta ansvar för. Vi kallar det för subsidiaritsprincipen. Men sekulariseringens företrädare gör allt för att verka för att barn och ungdomar hålls borta från kyrkan och dess budskap. Och hittills har de verkligen haft framgång. Många skolledare är så rädda att göra fel, någon förälder kan protestera, och då ser de till att inga barn får gå till kyrkan vid advent eller avslutningar.
Samtalet föranledde mig att skriva nedan inlägg som jag skickat till mitt husorgan, Skaraborgs Allehanda. Jag vet inte om de kommer att publicera det, men jag lägger ut det även här.
Såg också att landets biskopar ger sig in i denna debatt. http://www.dagen.se/nyheter/biskopar-kritiserar-skolverkets-riktlinjer/

Är Lucia för kristet att erbjuda våra barn?

Det är en märklig debatt som pågår om skolavslutningar i våra kyrkor. Krafter har lyckats att få många att inte våga göra sin röst hörd och därmed stoppas traditionella samlingar i våra kyrkor. Det hävdas att det är skadligt för våra barn och ungdomar att möta det svenska kulturarvet i form av psalmer och gudstjänster. Medan mormor och farfar växte upp med både bön och psalmsång i skolan berövas nu deras barnbarn till och med att få gå till en kyrka.

Nu har Skolverket tagit fram juridiska regelverk som ska stötta rektorerna. Detta efter att Sveriges kyrkominister, kristdemokraten Stefan Attefall, rytit till och menar att visst ska skolelever kunna besöka en kyrka.

Får en präst vara präst?

Församlingar har en tradition att låna ut sina kyrkor till skolorna. De tillhandahåller då vaktmästare, ibland musiker och en präst eller pastor som medverkar. Det är möjligt, menar Skolverket, att vara i en kyrka för t ex adventsfirande men anvisningarna säger ” En sådan samling får dock inte rymma religiösa inslag som bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse.”  Det är nog självklart att ingen vill tvinga på barn sådant. Men man skriver också ” Det är därför inte tillåtet att ha en adventssamling i kyrkan om prästen förmedlar religiösa budskap.” Man måste då fråga hur en präst förmedlar religiösa budskap. Är det genom sin närvaro och klädsel? Ingen präst eller pastor gör ”religiösa övergrepp” på några barn. Däremot vill de gärna dela med sig av sin erfarenhet och ge allmänt goda råd. Dessa är självklart baserade på kristen etik. Om barnen går till en annan religions lokaler utgår jag från att deras ledare talar utifrån sin värdegrund.

Är det farligt för barnen att vara med om adventsfirande, att tala om ljus, sjunga sånger som talar om hopp, fred och försoning? Jag tror precis tvärtemot; barnen behöver positiva budskap. När det gäller sommaravslutningar så skriver Skolverket i sin juridiska handledning att det är OK att sjunga ”den blomstertid nu kommer”. Den har tydligen fått myndighetens godkännande.

Vi har religionsfrihet

Våra barn ska hindras från att besöka våra kyrkor. Däremot ska vi i jämställdhetens och yttrandefrihetens namn tillåta böneutrop från moskéer. Ibland får jag intrycket att våra nysvenskar, med annan religiös bakgrund, ska få en högre frihet än vi som bott här längre. Jag tillhör de som värnar yttrandefriheten och anser att var och en ska fritt få uttrycka sina åsikter. Därför önskar jag att fler föräldrar säger att de vill att deras barn ska få möta svenska traditioner och ta del av det vårt gemensamma kulturarv. Självfallet ska det vara frivilligt deltagande och ingen ska känna sig tvingad att gå till kyrkan i advent, men det ska vara möjligt för de som så önskar. Det står ingenting i Skolverkets anvisningar om Lucia. Men det kanske också är något som vi ska hålla våra barn borta ifrån? Denna ljusets budbärare är kanske en så stark religiös påverkan att våra barn kan skadas?

Är det bättre med en djävul?

Nej, det verkar då som att det är bättre att uppmuntra dem att vara häxor, trollkarlar och gå omkring hornprydda och delta i Halloween. Sådana partyn verkar till och med kunna anordnas av skolan utan att någon reagerar, men möte med en präst i kyrkan ska begränsas.

Vad är det som sker egentligen? Ska vi låta myndigheter och politiker bestämma över våra liv? Borde vi inte som föräldrar få rätten att själva avgöra vad som är bäst för våra barn? Jag tror att många anser att det är helt OK att fira advent i kyrkan eller låta barnen få vara med om Lucia. Denna frihet vill jag verka för.

Conny Brännberg (KD)

 

Biblioteket i Skövde satsar på teknik

Ännu en gång får biblioteket i Skövde utrymme i Media. Denna gång handlar det om en satsning på IT-teknik för äldre (SN). Självklart värnar biblioteket boken och åtskilliga satsningar görs för att främja boken och läsandet. Samtidigt så har man gjort ett antal satsningar på ny teknik. Sedan många år finns en bra kapacitet för att använda datorer på biblioteket. Tidigt tog man initiativ till att vara med och utveckla möjligheten till e-böcker. När man införde mediajukebox vara man bland de första i Sverige att erbjuda denna tjänst. Under åren har man också arbetat med att göra tekniken tillgänglig för personer med funktionsnedsättning.
Nu tar man tag i att erbjuda en person som ska vara behjälplig så att man "vågar" använda IT. Detta är mycket välkommet. I Sverige har vi idag världsunika nivåer då det gäller IT-användande. För varje mätning så blir det fler som använder sig av ny teknik, men vi vet också att många, särskilt äldre, drar sig för detta och därmed går miste om mycket information. Därför är IT-satsningen på biblioteket i Skövde mycket välkommen och förhoppningsvis kommer många att utnyttja detta förträffliga erbjudande.

Konstdebatten i Skövde går vidare

Det verkar som att Livets Brunn blivit dagens snackis i Skövde. Jag överhörde en mycket intressant diskussion idag och så många som besökt skulpturgruppen på Hertig Johans Torg och noga studerat den har vi inte sett på mycket länge.
Vår konstchef har också skrivit ett inlägg som publiceras av Skövde Nyheter som ger en nyanserad bild av frågeställningen men också det uppdrag som Konstmuseet har.
 
Läs den gärna:
http://www.skovdenyheter.se/nyhet/26006/dialog-och-engagemang-om-offentlig-konst
 
Som kulturpolitiker gillar jag detta intresse!

Ska ett konstverk rivas för att det inte speglar vår samtid?

I Skövde rasar en konstdebatt. I fokus står verket Livets Brunn som invigdes 23 september 1950. Konstnären Ivar Johnson var själv med vid invigningen, som för övrigt skedde i Prins Bertils närvaro, och beskrev sitt verk.

Det består av en fontän med en skulpturgrupp bestående av fyra större skulpturer. Några av dem anses idag vara kvinnoförnedrande och det är om detta en intensiv debatt blossat upp.

Vid en konferens i Skövde 19 nov medverkade Alexandra Pascalidou och använde ordet ”talibankonst” som en reaktion på några synpunkter som vår konstchef Ingemar Arnesson uttryckt. Det dröjde inte länge förrän riksdagsledamoten Monica Green twittrade och så var det hela igång. När hon dessutom skrev på sin blogg ”att hon inte sett statyn” dvs hon hade inte haft denna tolkning tidigare så var det fler som drogs in.Dessutom har tidningarna citerat konstchefen som att han sagt att "konstverket ska rivas". Debatten är i full gång.

Vad handlar det egentligen om?

Ivar Johnson skapade ett verk som beskriver olika skeden av mänskligheten. Som monumentalskulptör utnyttjade han ytan runt brunnen med de fyra grupperna. Där finns Såningsmannen som strör säd över marken, Soldaten som piskar en kvinna, Kvinnan som betraktar skörden och mannen som är på väg att bestiga sin häst.

Det som nu upprör är nog två saker; nakenheten och våldet.

Vid invigningen 1950 lär Ivar Johnson ha sagt: ”Våldet, som med sin knutpiska och sin tunga mantel sveper fram över jorden och människan vilken med armarna försöker skydda sig mot stormen.” som en kommentar till soldaten som piskar den nakna kvinnan. För övrigt är soldaten också naken förutom stövlarna, hjälmen och manteln.

Såningsmannen, beskrev Johnsson, ”som strör ut korn med jordens ande svävande vid sin sida”.

Jag är uppvuxen i Skövde och har otaliga gånger både gått förbi och stannat upp vid skulpturgruppen. I samband med studier i konstvetenskap för några år sedan intresserade jag mig särskilt för gruppen som under flera skeenden kunnat anses som en ”modern” skildring även om den tydligt syftar på världskrigen.

Att män förgriper sig på kvinnor är avskyvärt. Under kriget i forna Jugoslavien blev våldtäkt en uppmärksammad del av krigsstrategin. Det räckte inte med att bara skända fiendens kvinnor. Om man dessutom gjorde dem gravida skulle barnen för all framtid inte vara ”äkta” och i ett krig baserat på etnicism så var detta en medveten strategi. I dagarna hörs samma rop från kvinnorna i Kongo som i tiotusentals utsätts för vidriga övergrepp.

För mig har Soldaten på Livets Brunn alltid stått för: ”Aldrig mer” – Aldrig mer ska en kvinna få skändas, varken i krig eller i civila sammanhang.

Men tydligen är denna tolkning alldeles för naiv och troligtvis saknar den helt genusperspektiv.

Varje konstnär präglas av sin samtid. Även om denne vill uttrycka historiska eller futuristiska perspektiv så påverkas man av sin samtid. För kommande generationer blir det då nödvändigt att också sätta sig in i konstnärens samtid för att kunna tolka verket. Dessutom finns det ju ingen som har rätten till tolkning, inte ens konstnären. Det är alltid betraktarens privilegium att få tolka bilden och därför säger en ”bild annat än tusen ord” och orden är olika för varje betraktare.

Vad har vi då för nytta av denna debatt?

-          Den skapar uppmärksamhet kring vår offentliga konst

-          Den tvingar oss att fundera kring genus

-          Den får oss att åter känna avsky mot våldet

-          Den visar att konstpedagogik behövs

-          Påtagligt säger den också att Skövde kommun måste sätta upp skyltar vid verken (något som diskuterats under många år)

-          Den visar på vikten av konst i det offentliga rummet

-          Censur smakar illa – (vem har rätt till tolkningsföreträde)

Det är bra att denna debatt dragit igång. Monumentalskulpturen mitt i Skövdes centrum har fått en renässans och folk i allmänhet pratar om konsten i det offentliga rummet.

Samtidigt så är det en märklig tid som vi lever i. Pippi Långstrump ifrågasätts, Tin-Tin anses vara olämplig på bibliotek och nakna skulpturer upprör. I vår iver att vara ”politiskt korrekta” träder kulturens företrädare fram på ett elitistiskt sätt och talar om vad som är tillåtet respektive olämpligt. Jag minns Göran Hägglunds försök att träda in på denna arena med bilden om ”verklighetens folk” som kontrasteras mot ”kultureliten”. Han var nog före sin tid.

För övrigt finns det en intressant historia bakom tillkomsten av Ivar Johnsson verk ”Livets Brunn” i Skövde. En förmögen bryggare, Thedor Egnell, testamenterade 147.600 kronor efter sin död ”till stadens förskönande”. Detta togs emot 15 september 1932. Sedan dess har Egnellska medlen använts för inköp av skulpturer. Det var med dessa medel som Livets Brunn köptes in. Det skedde då i form av en tävling. Ivar Johnsson vann med sitt bidrag, men juryn blev så förtjusta i andrapriset att även det köptes in. Det är Gyllen, en magnifik granitskulptur som nu pryder Kyrkoparken. På så sätt blev också Helge Johansson en ”vinnare” trots att han kom tvåa i kampen.

Det är fortfarande en del skövdebor som minns invigningen 1950. Då Prins Bertil deltog så var intresset högt och från detta tillfälle har jag lyssnat på en inspelning på en trådbandspelare (enda gången i mitt liv som jag lyssnat på en sådan). Där finns bland annat ett tal som hölls av riksdagsledamoten Walter Sundström.

 


Ska ett konstverk rivas för att det inte speglar vår samtid?

I Skövde rasar en konstdebatt. I fokus står verket Livets Brunn som invigdes 23 september 1950. Konstnären Ivar Johnson var själv med vid invigningen, som för övrigt skedde i Prins Bertils närvaro, och beskrev sitt verk.

Det består av en fontän med en skulpturgrupp bestående av fyra större skulpturer. Några av dem anses idag vara kvinnoförnedrande och det är om detta en intensiv debatt blossat upp.

Vid en konferens i Skövde 19 nov medverkade Alexandra Pascalidou och använde ordet ”talibankonst” som en reaktion på några synpunkter som vår konstchef Ingemar Arnesson uttryckt. Det dröjde inte länge förrän riksdagsledamoten Monica Green twittrade och så var det hela igång. När hon dessutom skrev på sin blogg ”att hon inte sett statyn” dvs hon hade inte haft denna tolkning tidigare så var det fler som drogs in.Dessutom har tidningarna citerat konstchefen som att han sagt att "konstverket ska rivas". Debatten är i full gång.

Vad handlar det egentligen om?

Ivar Johnson skapade ett verk som beskriver olika skeden av mänskligheten. Som monumentalskulptör utnyttjade han ytan runt brunnen med de fyra grupperna. Där finns Såningsmannen som strör säd över marken, Soldaten som piskar en kvinna, Kvinnan som betraktar skörden och mannen som är på väg att bestiga sin häst.

Det som nu upprör är nog två saker; nakenheten och våldet.

 

Vid invigningen 1950 lär Ivar Johnson ha sagt: ”Våldet, som med sin knutpiska och sin tunga mantel sveper fram över jorden och människan vilken med armarna försöker skydda sig mot stormen.” som en kommentar till soldaten som piskar den nakna kvinnan. För övrigt är soldaten också naken förutom stövlarna, hjälmen och manteln.

Såningsmannen, beskrev Johnsson, ”som strör ut korn med jordens ande svävande vid sin sida”.

Jag är uppvuxen i Skövde och har otaliga gånger både gått förbi och stannat upp vid skulpturgruppen. I samband med studier i konstvetenskap för några år sedan intresserade jag mig särskilt för gruppen som under flera skeenden kunnat anses som en ”modern” skildring även om den tydligt syftar på världskrigen.

Att män förgriper sig på kvinnor är avskyvärt. Under kriget i forna Jugoslavien blev våldtäkt en uppmärksammad del av krigsstrategin. Det räckte inte med att bara skända fiendens kvinnor. Om man dessutom gjorde dem gravida skulle barnen för all framtid inte vara ”äkta” och i ett krig baserat på etnicism så var detta en medveten strategi. I dagarna hörs samma rop från kvinnorna i Kongo som i tiotusentals utsätts för vidriga övergrepp.

För mig har Soldaten på Livets Brunn alltid stått för: ”Aldrig mer” – Aldrig mer ska en kvinna få skändas, varken i krig eller i civila sammanhang.

Men tydligen är denna tolkning alldeles för naiv och troligtvis saknar den helt genusperspektiv.

Varje konstnär präglas av sin samtid. Även om denne vill uttrycka historiska eller futuristiska perspektiv så påverkas man av sin samtid. För kommande generationer blir det då nödvändigt att också sätta sig in i konstnärens samtid för att kunna tolka verket. Dessutom finns det ju ingen som har rätten till tolkning, inte ens konstnären. Det är alltid betraktarens privilegium att få tolka bilden och därför säger en ”bild annat än tusen ord” och orden är olika för varje betraktare.

Vad har vi då för nytta av denna debatt?

-          Den skapar uppmärksamhet kring vår offentliga konst

-          Den tvingar oss att fundera kring genus

-          Den får oss att åter känna avsky mot våldet

-          Den visar att konstpedagogik behövs

-          Påtagligt säger den också att Skövde kommun måste sätta upp skyltar vid verken (något som diskuterats under många år)

-          Den visar på vikten av konst i det offentliga rummet

-          Censur smakar illa – (vem har rätt till tolkningsföreträde)

Det är bra att denna debatt dragit igång. Monumentalskulpturen mitt i Skövdes centrum har fått en renässans och folk i allmänhet pratar om konsten i det offentliga rummet.

Samtidigt så är det en märklig tid som vi lever i. Pippi Långstrump ifrågasätts, Tin-Tin anses vara olämplig på bibliotek och nakna skulpturer upprör. I vår iver att vara ”politiskt korrekta” träder kulturens företrädare fram på ett elitistiskt sätt och talar om vad som är tillåtet respektive olämpligt. Jag minns Göran Hägglunds försök att träda in på denna arena med bilden om ”verklighetens folk” som kontrasteras mot ”kultureliten”. Han var nog före sin tid.

För övrigt finns det en intressant historia bakom tillkomsten av Ivar Johnsson verk ”Livets Brunn” i Skövde. En förmögen bryggare, Thedor Egnell, testamenterade 147.600 kronor efter sin död ”till stadens förskönande”. Detta togs emot 15 september 1932. Sedan dess har Egnellska medlen använts för inköp av skulpturer. Det var med dessa medel som Livets Brunn köptes in. Det skedde då i form av en tävling. Ivar Johnsson vann med sitt bidrag, men juryn blev så förtjusta i andrapriset att även det köptes in. Det är Gyllen, en magnifik granitskulptur som nu pryder Kyrkoparken. På så sätt blev också Helge Johansson en ”vinnare” trots att han kom tvåa i kampen.

Det är fortfarande en del skövdebor som minns invigningen 1950. Då Prins Bertil deltog så var intresset högt och från detta tillfälle har jag lyssnat på en inspelning på en trådbandspelare (enda gången i mitt liv som jag lyssnat på en sådan). Där finns bland annat ett tal som hölls av riksdagsledamoten Walter Sundström.

 


Skönt att kunna låta bilen stå

Västtrafik, vårt regionala trafikbolag, står inför stora utmaningar. Då trängselskatten snart blir verklighet kommer mängder av bilister låta bilen stå och åka kollektivt istället. På sikt ska antalet kollektivtrafikresenärer fördubblas. Nu gör Västtrafk en stor satsning för att nå bilister och erbjuda dem ett provåkarkort. För många av oss är kollektivtrafik en möjlighet, men inte för alla. Många är helt beroende av bilen. Utan den frihet som bilen ger blir boendet omöjligt. Det är rätt med satsning på kollektivt åkande, men vi får aldrig glömma bort att många saknar denna möjlighet. Men för oss som bor nära en busshållplats med täta turer är det inget problem. Samtidigt så är det med stor tillfredsställelse som jag kan låta bilen stå kvar hemma. Tillgången till bilen, då jag behöver den, är en styrka, men det känns också riktigt bra att kunna välja bort den. Jag inser att jag har det detta alternativ, vilket är ett privilegium. För många finns inte detta alternativ och vi får aldrig glömma dem i vår iver att verka för ett ökat kollektivt resande.


Viktigt med ett levande centrum

Skövde satsar på utveckling. Det pågår nybyggnation på flera platser runt om i kommunen. Vi har varit noga med att betona både "stan" och våra tätorter. Vi har också sett en stark expansion av handelsområdena Stallsiken och Norrmalm. För sen som inte varit i Skövde på några år så uppfattas det som en stor förändring. Samtidigt som staden växer är vi också måna om ett levande centrum. I dag skedde en nyinvigning av Storgatan. Kommunalrådet Leif Walterum (c) höll tal och klippte snöret. Etapp för etapp håller på och vi räknar med en stark fortsatt utveckling av centrumkärnan. Det är en styrka när fatighetsägarna, butikerna och kommunen satsar tillsammans.


Rasism kan inte försvaras

Alla människors lka värde. Detta måste vara grunden i en demokrati. Alla försök att börja sortera människor i olika värdegrupper måste fördömas. Rasism är en av dem och tyvärr så ligger den och pyr på ett farligt och illavarslande sätt. Alla fördomar bygger på att man saknar kunskap. De allra flesta som uttalar sig fientligt mot invandrare har ofta dålig koll på vad de egentligen säger. Den senaste tiden har vi hört mycket om "vårt land", "det genuint svenska", "våra svenska traditioner" och liknande. Faktum är att det mesta som vi idag kallar svenskt har starka influenser från andra länder. Samtidigt så finns det självklart något svenskt, något som skapar vår gemensamma identitiet. Jag möter och umgås med människor från många olika länder. För dem är det något självklart att det fins något svenkt, något unikt i vår kultur, och självklart ska vi inte förneka detta.
Men rasismen får sin näring i och med att vi misslyckats med intergrationen i vårt land. Vi lever sida vid sida och har vädligt lite kontakt med varandra. Detta skapar klyftor i samhället. Att mötas svenskar och invandrare är berikande och gynnar båda parter, men sker tyvärr alltför sällan. Många av de invandrare som jag möter har aldrig varit hemma hos en svensk familj, aldrig suttit ned tillsammans och samtalat. Därför blir det lätt stora avstånd oss emellan.
Därför är det bra med de som tari initiativ och bjuder in varandra, umgås och delar olika värden och tankar. Det är i ett sådant möte som vi får ökad förståelse för varandra och inser att vi alla är människor och egentligen så delar vi väldigt mycket även om vi har olika ursprung.
Jag är oroad över tendenserna om olika värden som ständigt popppar upp. Men i en demokrati har vi ett kraftfullt instrument, nämligen vår åsikt. Den kan vi göra hörd. Varje gång som vi hör en rasistisk tendens så kan vi bemöta den och säga vår mening. Skönt att höra flera säga att alla människor har lika värde.

Om politikers pensioner

Det pågår en debatt om politikers ersättning då de avslutat sian uppdrag. Det kallas för lite olika saker beroende på vem eller vilket avtal man syftar på. Ofta kallas det för pension eller inkomstgaranti.Det är många som anser det stötande att politiker har helt andra regler än anställda i allmänhet. Därför pågår det nu en översyn bland riksdagsgrupperna kring detta.
För en del av oss som är politiker så har vi kvar vårt "gamla" jobb. Politiken och de uppdrag som följer är inte något lönebaserat arbete utan alltid ett förtroendeuppdrag. Det är rimligt att det ersätts och att det också ser till att inbetalningar till pension följer med uppdraget. Det är det nog ingen som ifrågasätter, Men det som ifrågasätts är när man är arbetsför men hellre väljer en tidig pension och dessutom kanske man också får en högre ersättning än om man gått tillbaka till sitt tidigare förvärvsarbete.
Det är bra att man ser över frågan. Samtidigt är det svårt att finna en lösning som passar alla. För den som "offrat" sin karriär och tappat sin tidigare kompetens är det helt rimligt att det finns en omställningsersättning. Hur stor denna ska vara och under lång tid diskuteras just nu. Ska bli intressant att se vad partierna kan enas kring.
 
Vill du läsa fler inlägg från kristdemokratiska bloggare? Kolla då på kdbloggar.se eller www.kristdemokraterna.se

Samtalstonen i politiken

Ibland kan det bli tuffa tag i de politiska debatterna. Det hör nog till, men det gäller att visa varandra respekt. Därför är det angeläget att vi talar om samtalstonen i politiken. Som ordförande får jag ibland påminna om detta. Samtidigt är jag väldigt glad över politikens förmåga att skilja på sak och person. Vi kan medverka i tuffa oc hårda debatter i sakfrågan, men sedan fikar vi och har trevligt tillsammans. Vi är inte "fiender" på det sätt som en del uppfattar oss. Men det finns all anledning att fundera på hur vi uppträder och talar. Inte minst gäller detta också sociala medier. En god regel är att det som inte sägs i talarstolen inte heller bör sägas via sociala meder och att det som kan sägas i talarstolen kan också spridas via olika kommunikationskanaler.
 
Vill du läsa inlägg från kristdemokratiska bloggare? Spana då in kdbloggar.se eller www.kristdemokraterna.se

Jorden vi äter

Årets bok från Naturskyddsföreningen heter Jorden vi äter. Jag har ännu inte läst den, men följande fakta väckte mitt intresse för den.
1. Vi är sju miljarder människor idag
2. Det görs mat för dubbelt så många
3. På ett sätt som förstör för de flesta
4. En tredjedel av maten äts inte upp
5. En miljard av oss äter för lite
6. Två miljarder av oss äter för mycket
7. Många av oss kan göra något åt det
 
Det är lätt att konstatera klyftor och orättvisor, men verkar vara svårare att göra något åt det. Det har skrivits en hel del om vårt matsvinn nyligen och det handlar om stora mängder. I Sverige kan det handla om 900.000.000 kg.
 
Jag återkommer när jag läst boken, men den verkar redan ha väckt mig inför ett av våra stora nutidsproblem.
 

RSS 2.0