Intensiva dagar på Almedalen

 
Det ordnas mängder av seminarier (över 4000), utställningstält och montrar finns lite överallt, på gatorna går lobbyister och aktivister omkring, mängder av medier sänder direkt och samtal, samtal, samtal pågår. Almedalen är något alldeles speciellt. Att kunna slinka in på ett seminarium och möta några av de kunnigaste personerna inom ett specifikt område och få ta del av deras rön, tankar och idéer, och allt detta utan kostnad för besökaren, är något alldeles speciellt. Under de här dagarna har jag fått möjligheten att delta i flera seminarier genom att vara med i en panel som samtalat om ämnet. För mig har deltagandet varit kopplat till kulturområdet och det känns alltid förtroendeingivande då man får inbjudningar att delta. I år genomförde vi också bokade möten med de myndigheter som vi har en särskild överenskommelse med. Vi träffas en eller några gånger per år och informerar varandra om aktuella saker inom respektive verksamhet. Sådana möten brukar ta 1-2 timmar. För oss i Västsverige att åka till Stockholm för att ett sådant möte innebär en hel dag, men tanke på resan. Nu avverkade vi ett antal sådana möten genom att de kunde genomföras på Almedalen. Visst snurrar det i huvudet emellanåt och man blir trött av allt utbud, men jag känner både tacksamhet att jag fick vara med på Almedalen, men också en stor inspiration med tanke på alla nya idéer som jag fått ta del av. Jag är väl medveten om att det finns kritiker, men på en lista över plus och minus, känner jag att det är motiverat att vara med och delta aktivt under Almedalen.

Mer än att röra om i grytan

 
Vem får din röst? Att få vara med och rösta är demokratins yttersta bevis på att man tror på folkstyret och att alla medborgare har rättigheter och skyldigheter. I den representativa demokratin överlåter väljarna till några få folkvalda, att på deras vägnar, fatta en rad viktiga beslut. Alltså är det ytterst ansvarsfullt att vara förtroendevald och för väljarna är ansvaret stort att välja "rätt" förespråkare. Under en valrörelse möter man många, oerhört seriösa, väljare som noga läser partiprogram, testar valkompassen och kommer till valstugor och ställer frågor. Allt fler hör numera sig också via social medier eller e-post. Men ibland blir jag lite oroad över en viss jargong. Det kan handla om att "alla politiker är kass och måste bytas ut" eller "dags för lite nytt folk att röra om i grytan". Det dyker ständigt upp nya partier. Det är sunt och bra, men ibland är de "enfrågepartier" och driver en viss fråga som kan handla om en byskola, en viss väg eller avgifter för sjöbodar. De får stöd i denna fråga, men det som de går till val på kanske aldrig ens blir ett ärende att fatta beslut om.
Jag önskar självfallet att alla väljare gör medvetna val och att de väljer ett parti och personer som de menar förvaltar våra gemensamma tillgångar med allas bästa för ögonen. Sådana som tar ansvar och genomför en god förvaltning. Det är de bästa förutsättningarna för en god förvaltning av vårt gemensamma samhälle som vi bygger tillsammans.

Laget framför jaget

 
Valrörelsen drog igång tidigt i år. Efter en intensiv period under maj månad fortsätter vi nu. En kampanj handlar om att skapa uppmärksamhet kring partiets politik. Eftersom inte hela programmet går att presentera så blir det ett antal hjärtefrågor. Vi arbetar intensivt med att många kristdemokrater ska väljas in i kommunfullmäktige, regionfullmäktige och riksdagen. Det är den 9 september som detta avgörs.
Kristdemokraterna går till val på sina "klassiska" frågor. Det handlar inte om att vi blickar bakåt, utan helt enkelt att det som handlar om familjen, vården och omsorgen om de äldre verkligen ligger i tiden. Vi för allt mer förståelse kring vår syn på familjen som bygger samhällsgemenskapen. Trygga familjer stärker och bidrar till att fler får uppleva det goda livet.
Denna gång är det inte de enskilda personerna som står i centrum för Kristdemokraternas kampanj. Vi uppmuntrar till personval genom att väljarna kryssar, men för egen del kommer jag inte att driva någon "kryssa-mig-kampanj". Självklart bygger hela min kampanj på mina erfarenheter och den passion som driver mig, Men inte någon gång kommer du att finna någon uppmaning att kryssa just mig. Jag inser att andra politiker resonerar annorlunda men jag är oerhört mån om laget. Det innebär att laget står före jaget. Partiet har valt en ordning för de som kandiderar. Vår rekommendation är att listan ska gälla, men om en skilda politiker vill driva en personvalskampanj så är det helt ok.
Vår uppmaning är att kryssa förstanamnet om du är nöjd med listan. Det behöver inte innebära att du pekar ut just den personen, men att du markerar att listan ska gälla. Det är min rekommendation.
Under kampanjen till regionen, där jag kandiderar som regionråd, kommer jag att använda devisen "Trygg vård nära dig". Den sammanfattar på ett enkelt sätt vad jag kommer att arbeta för under nästa mandatperiod.
 

Hela landet ska leva

 
Hela landet ska leva! Det låter som en självklarhet, men ibland känns politikernas snack som ett hån mot landsbygden. Normen heter urbanisering och många utgår i sin vardagsbeskrivning från situationen i den stora staden. När man hör en rikspolitiker tala om att fler ska åka kollektivt, så utgår man från att alla kan göra det. För stora delar av Sverige finns det ingen kollektivtrafik alls. När man hör att cykeln ska användas till och från jobbet utgår man från en verklighet som många inte kan identifiera sig med. Regeringens satsning på miljöfrämjande insatser handlar om att man ska få premie för inköp av en elcykel, men detta är åter ett uttryck för stadens invånare. Att arbetspendla flera mil är en vanlig situation för många. När sedan bensinskatten höjs, trots politiska försäkringar att den inte skulle höjas, så drabbar det åter de som bor på landsbygden. Att få livspusslet att hänga ihop för många barnfamiljer utanför den stora staden kan ske genom att man har bil. Utan den fungerar inte landsbygden. Många väljer att bo utanför städerna och det borde finnas ett politiskt stöd för detta. En fråga som ofta lyfts är t ex reseavdrag för den som skjutsar sina barn till träning eller kulturskolan. Många talar om jämlikhet och att vi ska ha liknande förutsättningar över hela landet. Tyvärr är det oftast i valtider som man hör sådant och mellan valen så är det ett kraftfullt fokus på den stora staden. Detta måste ändras!