Aldrig mer!

I dag, 27 januari, markerar vi (man kan väl knappast säga att vi firar) Förintelsen. De flesta som tog del av grymheterna i Europa under 30- och 40-talen är avlidna, men deras berättelser lever kvar. Krig är fruktansvärt och det finns alltid offer. Men Förintelsen var inte bara orsakad av att det var krig, det var en ideologisk kullerbytta som låg bakom. Nämligen att man ansåg att vissa människor hade ett högre värde än andra. Därför är kampen om människovärdet angelägen även idag. Alla människors lika och unika värde är något vi alla måste erövra dagligen. Ingen har ett större värde än någon annan. När vi uppmärksammar Förintelsens Dag så säger vi också Aldrig Mer!
 

Avslutning av projektet Women in Jazz

Ikväll har jag varit med på avslutningen av ett spännande projekt. Kultur i Väst har under några år varit involverat i ett projekt som heter Women in Jazz. Den svenska jazzgruppen Raw Sound Sweden var med i mars 2015 på ett utbyte med den amerikanska gruppen Ephemera och de deltog i festivalen Women in Jazz Washington. Jag var med i samband med seminarier som vi höll på den svenska ambassaden - House of Sweden - i Washington DC.
Bilden tagen i samband med kvällens avslutning.
 
Det var premiär av Neta Norrmos film Normer Noteringar som är en reportagefilm/dokumentär om projektet. Efter lite mingel så visades The Girls in the Band, en fantastisk film som skildrar kvinnors kamp i USA för att få vara med på den manligt dominerade jazzscenen.
Som projekt har Women in Jazz nått många personer och engagerat ett 60-tal kvinnliga musiker.
 

Tal till kulturchefer

Jag fick idag frågan om vad jag sagt till kulturcheferna som jag mötte vid en uppföljningsdag. Om intresse finns för hur jag formar ett "vanligt" tal så återges det här. Jag försöker alltid tala extemporärt, dvs att jag har en struktur för mitt tal i form av ledord eller krokar som jag hänger talet på.
Nedan är ett vanligt exempel. Inleder med en bild, en illustration. Levererar sedan tre tankar (i detta fall byggde jag på KSU som är ett begrepp som dessa personer är väl bekanta med. I vår interna jargong är de själva LSU (Långsiktiga uppdrag).
Så här var talet tänkt som jag höll den 25 jan.

Institutioner med långsiktiga uppdrag

När jag kör bil så är blicken fäst framåt genom en stor vindruta. Men jag är också tacksam för backspeglarna. Men idén är att vägen framåt är den viktiga. Men tillbakablickar är nyttiga.

Som chefer sitter ni nu och gör tillbakablickar och ska för era huvudmän presentera årsredovisning 2015. Samtidigt så ska ni lägga planer för de kommande åren.

Efter ett år som ordförande för Kulturnämnden kan jag konstatera att vi har en positiv färdriktning i regionen. Vi har på många sätt stärkt vår position, men har också många utmaningen då vi spejar framåt.

Som förtroendevalda spelar vi på den arena som vi kan kalla för den politiska arenan. Ni som har uppdrag är på den professionella arenan. Vi kan också kalla vår arena för en VAD-Arena och ni agerar på HUR-arenan.

Vi beställer genom att formulera uppdrag och skicka med en påse pengar. Ni tar till er våra mål och gör professionella prestationer.

Vi har många stödformer, en av dem är KSU. Jag ska inte tala om den idag, men använda de tre bokstäverna för att dela några tankar inför blicken ut genom vindrutan.

Kulturell Kompetens

När 70-talets kulturpolitiska mål skulle formuleras så fanns begreppet ”motverka kommersialismens negativa konsekvenser” med. Det försvann, men återkom. Ingen har väl kunnat ge en exakt definition på vad som menas, men kanske handlar det om ett resonemang kring det enorma utbud som når våra medborgare idag. Många aktörer vill ta hand om oss på vår fritid och lockar med allt fler produkter, tjänster och strävar efter att sälja livsstilar. I många fall är pengar drivkraften och därmed också får det en kommersiell touch.

För att kulturen ska kunna nå våra medborgare måste de göra aktiva val för att ta del av den. Kompetens handlar om att göra de bästa valen. Jag är övertygad om att kultur är bra för individen, det som stärker individen stärker också samhället. Kulturen är det kitt som håller ihop oss och ger oss gemensamma värderingar.

Kompetens kan definieras som förmågan att göra rätta val. Denna vilar på kunskap. Utan kunskap ingen kompetens.

Många medborgare har aldrig tagit del av det som din institution erbjuder eller har kanske fått en problematisk introduktion till det. Därför har de valt bort att delta

Jag åt inte yoghurt som barn. Jag vet inte varför. Men så länge jag kan minnas var jag helt övertygad om att yoghurt var ingenting för mig. Som vuxen testade jag det och insåg att det var gott och nu är yoghurt vanligen förekommande på frukostbordet. Jag hade en förutfattad mening, visste egentligen inte varför jag valde bort yoghurt, men en dag fick jag smak på det.

I våra mål talar vi om vidgat deltagande. Vi vill att fler ska kunna ta del av kulturen. Tillsammans behöver vi verka för att medborgarna får en ökad kulturell kompetens så att de gör medvetna val och prioriterar sin tid och sina pengar för att ta del av kulturens berikande skatter.

 

Socialt hållbar utveckling

Hållbar utveckling är ett viktigt ledord i all politisk idéutveckling. Det ska vara bra för ekonomin, för miljön men också för människorna.

Kulturens sociala dimension är underskattad och behöver renässans. Att göra tillsammans, att uppleva tillsammans och framför allt dela upplevelsen stärker den.

Ordspråket säger att delad glädje är dubbel glädje och att samtala och dela ens upplevelser är oerhört berikande.

Därför bör vi också erbjuda fler möjligheter för medborgarna att mötas. Själva föreställningen är i sig en social mötesplats men den behöver kompletteras. Andra mötesplatser behöver erbjudas.

En del av er har ”eftersnack”, ”after performance”, där samtal kan erbjudas. För de som bor på landsbygden har det varit högtid då GöteborgsOperan kommit till bygdegården med sina föreställningar. Fika efteråt där även artisterna deltagit har kraftigt bidragit till att stärka upplevelserna och därmed också varumärket GO.

Om nu publiken vill dela upplevelser så gäller det också att skapa miljöer där det är möjligt.

Unga

Salomo myntade ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån när han blir gammal”.

Vi vet att värderingar grundläggs i tidig ålder. Därför prioriterar vi barn och unga i våra mål. Samtidigt så är jag lite rädd för att vi har gjort ett fel under många år. Vi har och har haft ett starkt fokus på antal barn. Lite vårdslöst säger man ”vi räknar pinnar”. Dvs vi vill kunna pricka av att unga har varit på vår institution. Fokus har varit på kvantitet, men borde vara på kvalitet.

Vi behöver kulturella ledare som lockar våra barn. Vuxna som går före och får efterföljare. Det har nog varit så att betoningen på skolan har ibland blivit att pedagogen gått bakom och föst hjorden framför sig. Det lät så rätt att ALLA barn skulle gå på skolbio, men kanske ska vi tänka på introduktion, genomförande och uppföljning av varje barn och varje föreställning.

Självklart är jag positiv till att skolan tar med elever, men jag skulle gärna se en satsning på att nå familjer. Erbjuda paket så att hela familjen attraheras av att komma, berikas och sedan vilja återvända.

Intressant är det att gå på kafé. Det är många barnvagnar på dagens kafeer. Småbarnsföräldrar vill träffas.

Att erbjuda barnvagnsföreställningar är ju inte enbart ett erbjudande till barnen utan kanske framför allt till deras föräldrar.

Vid ett 70-års-kalas berättade en vän för mig om sina erfarenheter av att bila i Europa på somrarna. Föräldrarna hade bestämt sig för att besöka kyrkor och museum under sina semestrar. Under årens lopp hade de sett åtskilliga av europas mest berömda byggnader.  Det som hade kännetecknat alla resor, under alla år, var de tre sönernas ständiga klagan; inte en kyrka till.

Nu på sitt kalas berättade vännen om sin yngste som som nu själv hade tonåringar. Vad gjorde ni på semestern? Vi besökte kyrkor och museer var svaret. Sonen hade aldrig, vid något tillfälle , sagt något positivt om sina egna barndoms semestrar, men nu när han var ute med sina egna ville han ge dem något som höll.

Mark Twain myntade inte uttrycket men har blivit känd för att förmedla det:

"När jag var en pojke på 14 år var min far så okunnig att jag knappt stod ut med att ha den gamle mannen i huset. Men när jag hade blivit 21 var jag förvånad över hur mycket han lärt sig på sju år."

Konklusion: Låt oss, tillsammans, blicka framåt, ha fokus på det som ligger genom vindrutan och verka för att kulturen får bli den kraft både för enskilda och för samhället som den har potential att vara.


Spinndoktorer - en hjälp i nöden

Då politiker hamnar i blåsväder finns det många exempel på att man tvingas bort men också att man ridit ut stormen, eller drevet som det ofta kallas. En särskild grupp rådgivare, så kallade spinndoktorer, finns för politikerna på toppen.
Då en politikers image, dvs hur andra uppfattar politiken, framställs som negativ, är det spinndoktorer som träder in. Ett skamfilad rykte ska återställas och ur svaghet ska styrka påvisas.
Ofta syns inte spinndoktorer, utan redskapen är helt andra. De egna informatörerna, men allra helst att man kan plantera idéer hos opinionens makt, allra helst hos ledarskribenter.
Spinndoktorerna ska vända en negativ mediebild till en helt annan. Förra veckan var det flera av landets mäktiga personer som förknippades med skandaler.
Den här veckan måste en annan bild målas och en annan sida av personerna visas upp. Den som följer det politiska landskapets beskrivning kommer säkert att kunna lägga märke till flera former av artiklar som visar en annan bild än den som journalisterna satte förra veckan.
Om man frågar efter en spinndoktor så blir svaret att de inte finns, men det är nog snarare så att de varken ska synas eller märkas, men ändå finnas.

Viktigt att alla generationer får mötas

På knappt hundra år har enorma förändringar skett av vårt samhälle. Flytten från landsbygden till städer har gått i en rasande fart. I det gamla bondesamhället fanns självklart många strukturer och därmed också många avarter. Men i några fall fanns en närhet som vi nu går miste om. Jag tänker på detta med flergenerationersmöten. Idag är samhället så uppdelat så att vi inte har spontana mötesplatser mellan olika generationer. Då farmor eller mormor bodde på samma gård eller till och med i samma hus var det så naturligt att man träffades och därmed också utbytte erfarenheter. I dag är det många barn som aldrig pratar med en äldre person i vardagen. Umgänget sker vid speciella tillfällen och där det där vardagsnära har många gått miste om.
För mig är detta en viktig fråga och jag strävar efter att vara med i olika roller att skapa ett människovänligare samhälle där det finns plats för alla.
I går tog jag en bild som illustrerar detta behov. Bilden är tagen utanför kyrkan där både barnvagnar och rullatorer samlats. Ett sätt att visa på att kyrkan strävar efter att vara en mötesplats för alla generationer.
 

Pamp får förnyad mening

Under några år har begreppet "pamp" inte varit så förekommande. Tidigare var det många politiker som ansågs vara pampar men mängder av etiska koder och samtal om uppförande har nog hjälpt till att man inser vikten av förtroendeskapande åtgärder.
Nu är det "fackpamp" som fått liv igen. Jag förstår alla dessa lågavlönade fackföreningsmedlemmar som tycker att avgiften är väldigt hög. När de nu får, via media, reda på hur pengarna använts så blir de inte bara upprörda, utan börjar också tvivla på tillit och förtroende till sitt eget fack.
Just fackliga diskussioner i Västsverige har ju också nyligen fått rubriker då ett fack inlett en blockad mot en företagare för att de anser att han valde fel fack. Heder åt Jonas Ransgård som tog ställning i den frågan.
Inom facken verkar det ha uppstått "fartblindhet" och man håller varandra om ryggen. Nu gäller det att de själva städar.
Förtroendekapital tar lång tid att bygga upp - men kan raseras över natt. Det är vanligt att man utser en "syndabock" men oftast är det en kultur som måste förändras.

Västra stambanan är viktig



Nu satsas det på Västra Stambanan. Elledningar ska bytas ut. Det är bra. Men samtidigt är det påfrestande. Många turer är inställda eller ändrade under renoveringsarbetet som kommer att pågå de kommande åtta månaderna. Eftersom det är en bra satsning så är nog de flesta av oss kollektivtrafikresenerärer beredda att ta en viss obekvämhet för vi vet att det blir bättre framöver.
Men samtidigt så finns det ett helt annat problem. Nämligen att det är "fordonsfel" med viss regelbundenhet. Igår var det många missnöjda resenärer när dörrarna inte gick att öppna på tåget. 90 minuters försening blev resultatet och jag inser att SJ (som i detta fall var operatör) arbetar febrilt med att lösa situationen. Det största problemet är nog egentligen inte att fel uppstår, utan att informationen om vad som händer uteblir. Många av mina medpassagerare var upprörda. Hade de fått info om att tåget var trasigt så hade flera av dem kunna välja andra tåg. Jag förstår ilskan, men samtidigt led jag med ombordpersonalen. De hade heller ingen information och kunde därför inte säga något till passagerarna. Det jag överhörde igår var inte trevligt och jag beundrar personalen som kan hantera hårda ord utan att ge tillbaka. ´Man kan nog konstatera att tågoperatörernas största tillgång är varken banor eller fordon, det är deras personal. Kan inte vara lätt att arbeta under struldagar.

Kvinnor måste respekteras

Det är bra att medierna uppmärksammar de kränkningar som sker av kvinnor, ofta unga tjejer, på offentliga platser.
Jag är inte feminist, men ivrar för alla människors lika värde. Att skapa trygghet på gator och torg, dvs i det offentliga rummet är allas vårt ansvar.
När man läser om övergrepp av kvinnor på bussar i Egypten, gängvåldtäkter i Indien, nyårsfirandet i Köln eller musikfestival i Stockholm så handlar det om samma sak: Män tror att de har rätt utnyttja och använda kvinnor. I grunden är det en fråga om människosyn.
Då vi betraktar varandra som jämlika har vi inte positioner som placerarar oss i hierarkiska ordningar eller strukturer. Varken patriarkat eller feminism är lösningen. Inget kön kan vara det andra överordnat.
Därför måste vi lyfta frågan om människovärdet. Då alla människor är lika värda, så har ingen annan, oavsett om vi talar kön, ålder, etnicism, någon rätt att vara mer värd än någon annan.
En blick i historieboken visar att maktstrukturer inte leder till det goda samhället. Det är först då vi betraktar varandra som jämlika partners som vi kan åstadkomma det samhälle som de allra flesta önskar; ett samhälle där vi respekterar varandra och skapar trygga förhållanden.
Ingen ska behöva utsättas för andras övergrepp. Här måste både civilkurage, dvs "vanligt folk" säger ifrån, samverka med olika myndigheter, inte minst polisen.
Ingen kvinna ska behöva ofredas. Självklart gäller detta också för män.

Plötsligt händer det - Om Pasokifiering

Katrine Marcals ledare i Aftonbladet pekar på hur snabbt förändringens vindare kan blåsa. Det som ser ut som en stadig vinnare, ett tåg som alltid tuffat i rätt riktning, kan plötsligt vändas. Hon använder ordet pasokifiering som en metafor och syftar på vad som skett i Grekland där ett tidigare statsbärande parti nästan försvunnit. Hon menar att det som också skett i Skottland och Polen kan ske även här. I första hand syftar hon då på socialdemokraterna, men det finns nog anledning att fundera lite vidare kring dessa tankar.
I det senaste regionvalet i Frankrike såg det ut som att Le Pen skulle göra en jordskredsseger, men i andra omgången så verkar det som att många väljare insett priset av att vara soffliggare.
Ledaren i Aftonbladet är väl värd att läsa och reflektera över.
 
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinemarcal/article22031593.ab

Ett nytt år med nya möjligheter

Varje gång som vi passerar nyåret blir det reflektioner men framför allt framåtblickar. När vi åker bil så är vindrutan och sikten framåt betydligt större och viktigare än backspeglarna. De är mindre och har en annan uppgift, men även den är viktig.
 
Tage Danielsson skrev att "Om man vägrar att se bakåt och inte vågar se framåt så måste man se upp."
 
2015 gav många värdefulla insikter, men också många utmaningar. Det är med dessa erfarenheter som vi nu tar oss an 2016.
 
Det är ju vanligt med nyårslöften eller önskningar inför nya året. En sådan lista kan göras lång:
 
Tänk om 2016 kan bli året då
 
- alla barn får äta sig mätta
- fred råder
- man får bo i sitt hem och slipper fly till andra tillfälliga bostäder
- man slipper vara ensam
- få känna sig uppskattade och behövde
- få sitt människovärde bekräftat
- känna att man tillhör en familj och har vänner
- få växa upp i en gemenskap där flera generationer finns samlade
- ta ansvar för att vårt gemensamma klimat blir mindre påverkat av människans processer
- osv osv
 
Hur ser din önskelista ut?

RSS 2.0