Inspirerande besök i Rumänien

Genom den europeiska organisationen ECTN (European Cultural Tourism Network) har vi kommit i kontakt med Sibiu-regionen i Rumänien. De har varit på besök hos oss vid flera tillfällen och tjänstepersoner från Västra Götalandsregionen har varit hos dem. Nu var det dags för ett politiker möte och syftet är att vi ska skriva ett samverkansavtal mellan våra regioner. Det handlar om erfarenhetsutbyten och kulturell utveckling.

 

Möte med ledate i Sibiu. Här talar Daniela Cimpean som är landstingets ledare.
 

Under vår resa fick vi inblickar i det imponerande arbete som sker vid ASTRA , ett stort filuftsmuseum där man har ett antal historiska byggnader. Kan liknas vid ett Skansen, men de arbetar också med film och litteratur. Bland annat genomfördes nyligen Astra Film Festival, en festival tillägnad dokumentärfilm.

Astra har nybyggda lokaler och av de senaste utställningarna har skett genom samverkan med museer i Trondheim.
Vid Astra finns många byggnader som ska vårdas men museet tar också hand om många uppdrag kring olika typer av renovering/restaurering av olika föremål.
Astra har moderna labb för sin verksamhet.
 
 

Utöver politiska samtal fick vi också besöka några kulturprojekt på landsbygden. Ett av dem handlade om hur man stärker byarna och tar vara på deras egen kultur. Bland annat hade man ordnat Transylvanian Brunches. Byborna går samman, lagar mat och erbjuder kulturutbud av olika slag för besökare. Något som skapat tilltro till framtiden för byarna men också resulterat i att bönderna kan sälja sina varor och nu till ett något högre pris. B

 
 

land annat besökte vi ett bageri som ger 6 personer sin försörjning. Inte bara det att de bakar goda alster, det ger dem också hopp om att kunna bo kvar i sin by.

Ett annat imponerande projekt var då vi mötte Eugen Vaida, en arkitekt som värnar byggnadsminnen och har ett eget etnografiskt museum. Han har också en passion för taktegel och har lett ett arbete så att det genuina, lokala och kvalitativa tegelbrukskunnandet har kunnat fortsätta. Det var ett oerhört inspi

 
 

rerande möte där han visade hur det genuina hantverkskunnandet fått renässans och ett 10-tal bybor får sin försörjning från tegelbruket. Vi hörde ofta om hur Prince Charles, Prince of Wales, personligen engagerat sig och medverkat till att ett antal renoveringsprojekt pågår i Rumänien.

 
 
 

Rumänen är ett land med många kontraster. Ibland tänker vi ofta att vi har kommit väldigt långt i vår utveckling men då man möter deras kamp för en framtid så inser man att vi har mycket att lära av varandra. Deras engagemang att ta vara på sin lokala historia och vara stolta över den imponerade stort. Genom vårt framtida samarbete hoppas vi att kunna bidra till att också en del av deras gedigna hantverk kan säljas i Sverige. Det var också inspirerande att höra hur de arbetar för att stärka den romska minoriteten.

Det finns ett lärande som gagnar båda parter då man möts och delar livet. Därför hoppas jag att många av våra professionella aktörer inom kultur och besöksnäring får möjlighet att framöver träffas och utbyta erfarenheter.


Många möten som berikar

Som politiker träffar jag väldigt många människor. Ofta blir jag inbjuden men ibland blir jag "haffad på stan" och någon vill prata med mig. I det mänskliga mötet sker något. Ofta har den som vill träffa mig ett specifikt syfte med mötet. Ofta handlar det om att någon vill förmedla en idé, uttrycka något men också att de önskar något. Ofta pengar. Det handlar då om projekt som de vill finansiera.
När man träffar en grupp människor som man aldrig mött förut så gäller det att snabbt analysera och förstå vilka som man möter. I dag har jag t ex mött en grupp från Danmark. Då blir den första utmaningen att förstå vad de säger. Men mötet inleddes med en allmän uppmaning att tala tydligt och långsamt. Båda var överens om att vi skulle sträva efter att förstå våra respektive språk men kom snabbt överens om att vid problem använda engelska.
Varje möte har sin kultur och det är sådant man får snappa upp och försöka att anpassa sig till. När man möter en ny grupp så uppstår mängder av frågor; Hur ska man hälsa? Är det fri placering? Ska man sätta sig eller stå kvar tills någon säger något. Alltså en massa enkla och praktiska frågor. Det är då man känner sig lite osäker som man älskar om någon kommer och säger här kan du sitta eller varsågod och ta en frukt.
Att möta människor påverkar liksom man hoppas att få påverka dem. Mänskliga möten är spännande!
 

Imponerad av allt engagemang inom Kristdemokraterna

Jag är djupt imponerad av det engagemang som jag möter bland mina kristdemokratiska vänner. Det är möjligt att andra politiker säger likadant om sina partivänner men jag har bara erfarenhet från mina egna led. Det är många kvällar och helger som går åt för att engagera sig politiskt. En del av oss har förmånen att få ersättning för våra politiska uppdrag men de allra flesta partimedlemmar är frivilligt engagerade och gör stora uppoffringar för att engagera sig för sina medmänniskor. Allt det som görs inom partierna är vanligt föreningsarbete och därmed volontärt. Det politiker gör i sina uppdrag, kommunfullmäktige, nämnder etc, ersätts ekonomiskt. Det varierar från kommun till kommun men innebörden är att ingen ska behöva betala för att vara förtroendevald då man åtar sig ett uppdrag. Men inom partierna är det annorlunda. Då är man på föreningsmöte.
De allra flesta av mina partikamrater sliter i vardagen. De är med och deltar i olika möten, står på torg och delar ut material, sprider flygblad i brevlådor, skriver på sociala medier, eller samtalar på arbetsplatser och med grannar, om vikten av att kristdemokraterna får en stark och ledande roll i Sverige. Det är många timmar, varje vecka, som sker i opinionsbildning och påverkan. Något som ofta inte märks.
Nu förbereder vi val 2018. Det är många kväller och helger som används för att förbereda ett val. När man läser om kristdemokraternas stöd i väljarundersökningar kan man få intrycket av att intresset för KD är svagt. Men då vi träffas inom partiet är det precis tvärt om. Många vill vara med och ta ett ansvar. Många engagerar sig och verkar för något som de verkligen tror på. Engagemanget är stort och många deltar.
Jag är både imponerad av mina partikamrater och stolt över att få vara med i dessa sammanhang.

Om vänlighet, uppmuntran och mjuka ord

Jag möter ibland personer som minns sådant som sagts för länge sedan. Sådant som ligger och skaver och gör ont. Några slags inre sår. Det kanske bara var några få ord som uttalades men de har följt med och lett till stora följder. Att säga några nedsättande ord till ett litet barn kan få detta barn att bära ett tungt ok hela livet. Vissa ord verkar etsa sig fast inom vissa människor. Andra är som teflonpannor, det bara rinner av.
Att få höra "du är kass" eller "du är ful" tar bara någon sekund att förmedlas men kan bli så oerhört destruktivt.
Men motsatsen fungerar också på liknande sätt. Positiva ord, något uppskattande, en komplimang, blir som ett frö som slår rot och växer till något större, Att säga vackra och mjuka saker stärker vår inre människa och gör att vi mår bättre.
Därför är ord så viktiga. De förmedlar mycket mer än bara de tecken som de kan beskrivas som. Ord formuleras av någon och riktas till en annan. Tänk om vi kunde lägga band på tungan och undvika de där negativa uttrycken, de nedsättande kommentarerna, det som kränker, det som mindregör och istället använda positiva uttryck.
Sådana människor, de som förmedlar positiva saker, de som delar med sig av uppskattning, sådana personer dras man till. Man vill vara i deras närhet.
Dagens uppmaning: Bli en sådan person som förmedlar positiva budskap. i längden så är det inte bara andra som växer utan du förändras också själv. Testa och se!

Varför storregioner?

I går hade regionfullmäktige i Västra Götaland en temadag om bildandet av större regioner i Sverige. Indelningskommitténs ordförande, Barbro Holmberg, var på plats och delgav sina erfarenheter från arbetet med att dra upp riktlinjer för ett nytt regionaliserat Sverige. Hon framhöll att andra län ser vår regionbildning i Västra Götaland som en förebild och många talar om oss på ett positivt sätt. Detta är något som vi inte är särskilt medvetna om. Sedan bildandet av Västra Götalandsregionen har allt fler accepterat idén om ett storlän. Vi skaraborgare var tveksamma, till och med fanns det motstånd, när frågorna diskuterades 1997-1998. Då såg vi Göteborg som en stor fiende och var rädda för att bli uppslukade av den stora staden. Men nu är tongångarna helt annorlunda. Göteborg är dragaren och alla kommuner eftersträvar goda förbindelser med Göteborg. För skaraborgarna är väg och järnväg till och från Göteborg bland de viktigaste satsningarna.
Att vara en stor region innebär också att man har stora resurser och i vårt fall har också dessa använts för att utjämna skillnader i regionen. Jag tror aldrig att Dalsland hade klarat sig på egen hand, liksom Skaraborg och Sjuhärad. Samtidigt så lever begrepp kvar och det blir nog aldrig så att vi blir västragötalänningar. Begreppet och varumärket Bohuslän står starkare än någonsin men egentligen finns det inget administrativt Bohuslän längre.
När frågan nu diskuteras så är Värmland och VGR på väg att bilda något nytt tillsammans. Det handlar inte om att Värmland ska gå upp i Västra Götaland, utan att, om nu riksdagen så beslutar, ska en ny region bildas. Men en värmlänning kommer fortsättningsvis att vara en värmlänning. Nya administrativa gränser ändrar inte vår identitet.
I dagarna kommer remisserna in till departementet och en sammanställning ska ske. Civilministerns ambition är att vårriksdagen ska ta ställning till bildandet av nya regioner och minst tre nya län är föreslagna inför 2019. Vår hållning, dvs VGR, är att förändringen ska ske vid ett tillfälle och inte både 2019 och 2023. Riksdagen avgör frågan och nu måste respektive riksdagsledamot ta ställning.

Annorlunda form av gerillaslöjd

I Montevideo stötte jag på en ny form av gerillaslöjd.
På nätterna ger sig någon eller några ut på gatorna och lägger ut mosaik.
 
Det är fastighetsägarna som ansvarar för att trottoarerna är framkomliga och att stensättningen är intakt.
 
När det saknas plattor eller annan form av stenar så smyger sig något ut på natten och ser till att håligheterna blir ifyllda. Motiven varierar men är i olika former av mosaik. Man ser detta lite överallt i innerstaden. I Sverige har vi sett gerillaslöjd i form av virkade eller stickade konstellationer som finns på räcken eller kanske en mössa på en staty. Ingen verkar veta vem det är som gör detta i Montevideo, men spaning pågår.

Demokrati och Mänskliga Rättigheter i Uruguay

Under den här veckan befinner jag mig på en läranderesa till Montevideo och Uruguay. Inom SKL ingår det att en gång per mandatperiod vara med om en läranderesa. Mellan Sverige och Uruguay finns många långvariga relationer och då inte minst sedan militärjuntans dagar då tusentals uruguayaner flydde till Sverige. Många av dem har nu återvänt och är delaktiga i utvecklingen av sitt land. Detta märker vi vid många av våra besök.
Under veckan träffar vi många politiker och samhällsledare och har mycket intressanta samtal. Väldigt mycket handlar om demokratiutveckling och mänskliga rättigheter, Den politiska medvetenheten och engagemanget är högt och vi har bland annat tagit del av deras arbete med medborgarbudget. Ett slags utveckling av våra medborgarförslag. Alla talar om vikten av utbildning. Därför var det intressant att få besöka en skola och lyssna till deras erfarenheter och utmaningar.
När man åker på en studieresa och ingår i en delegation får man möjlighet att träffa personer och organisationer som man aldrig kan göra då man reser privat. På bilden är jag tillsammans med Daniel Sturla, som är ärkebiskop för den katolska kyrkan i Uruguay och som nu också är kardinal.
 
Daniel Martinez är borgmästare för Montevideo eller en bättre titel är nog regionstyrelsens ordförande. Han leder också Borgmästarrådet i Uruguay där de 19 borgmästarna möts. Han poserar stolt med sin Maté som är en nationaldryck. Termos under armen och muggen som man gärna delar med andra ser man överallt. Så intressant att få möta ledare som brinner för att utveckla sitt land.
Laura Rosanos är oerhört engagerad i Slow Food rörelsen och propagerar för ekologiska odlingar och hälsosam kost. Hon är också matambassadör för Unesco och besöker skolor för att undervisa om hälsosam mat. Att möta henne var en upplevelse.
Under dessa intensiva dagar har vi mött massor av företrädare för olika organisationer och politiska ledare. Intrycken är många och vi inser att på några områden har vi i Sverige kommit långt, men på andra områden har vi en hel del att lära av andra länder. Det som slår en i Uruguay är klyftor mellan medelklass och de fattiga. Många har en god välfärd men utmaningarna är också stora. Det bor ungefär tre miljoner i landet och inflyttningen från grannländerna ökar.
 
Att få göra en sådan här resa är en stor förmån och att få ta del av satsningar på demokrati och mänskliga rättigheter har inspirerat och vi inser att vi har mycket att ta itu med på hemmaplan. En bärande tanke som jag fått med mig är hur tacksamma uruguyanerna som flydde till Sverige är för det mottagande de fick. När de kom till Sverige trodde de aldrig att de skulle kunna återvända. Men juntan försvann, demokratin återerövrades och deras utbildningar och erfarenheter från Sverige kom till nytta då de återvände. Hur tar vi hand om alla de flyktingar som finns i Sverige idag? Hur stärker vi dem så att, om det blir möjligt, en dag kunna återvända till sina hemländer och bygga fungerande demokratier?
 
 
 
 

Imponerad av alla frivilliginsatser

Eldsjäl är ett vackert ord. Det innebär att man brinner för något. Man har passion och satsar. Inom civilsamhället finns det många eldsjälar. Personer som klipper gräs, tvättar kläder, lagar mat, ringer uppmuntrande samtal, tar sig tid till samtal, erbjuder en stödjande arm för en promenad, som fixar och donar och ser till att saker och ting fungerar. Många, kanske de allra flesta eldsjälar, gör det utan ekonomisk ersättning. Det är något inre som driver dem att ställa upp för alla människor.
På min näthinna finns de som stod på perrongerna i höstas och delade ut matpaket till trötta flyktingar som kom till en station. Ett vänligt mottagande, kanske några värmande klädesplagg och lite vätska och mat var första kontakten för tusentals nyanlända till Sverige. Migrationsverket har de fullt upp och slet verkligen för att ordna logi, men vad hade de inte gjort utan alla dessa frivilliga.
Vi kan säga att i vårt samhälle lever många vardagshjältar. Sådana som ställer upp för sina medmänniskor och gör en oerhört värdefull insats.
Kanske möter du en eldsjäl idag? Ge då denne en rejäl uppmuntran!

Ohyggliga rapporter från Aleppo

Den senaste veckans rapporter från Aleppo är så negativa att man knapp finner ord för detta. Man räknar med att det fortfarande finns ca 100 000 barn kvar i en stad som bombas sönder kvarter efter kvarter. Barnen är de stora förlorarna och omvärlden borde skapa en gigantisk satsning för att få ut civilbefolkningen innan militärerna fortsätter att beskjuta varandra. För några dagar sedan trodde många på vapenstillestånd så att de humanitära förhållanden skulle bli något drägliga. Men när till och med matkonvojer anfalls då är moral och etik så låg att den inte ens kan mätas. Allt mänskligt förnuft verkar vara totalt borta.

Ska man vara tyst som politiker

Som politiker ställs man ofta inför svåra dilemman. Intresse står mot intresse och hur man än gör så anser sig några vara förlorare. Dessa personer som förlorar på ett politiskt beslut hör nästan alltid av sig. De som vinner på ett beslut brukar vara tysta, men kanske belönar partiet genom att de lägger sin röst på det gäng som de gillar.

Men ofta ställs man inför lojalitetskonflikter. Ska man ställa upp för ”Systemet” eller för ”Saken”. Ibland gör våra förvaltningar fel. Det tas beslut som inte är bra och då kommer detta dilemmat. Ska man vara tyst eller säga ifrån.

Låt mig ge två exempel från min egen erfarenhet de senaste veckorna.

Jag ser en film som gäller en rekrytering till en skola. Filmen gjorde mig riktigt ledsen. Förvaltningen som var ansvarig har satsat mycket pengar och tid för en innovativ kampanj. Min bedömning var att filmen borde stoppas. Jag gör min röst hörd och säger ”stoppa filmen”. Detta sätter igång en snackis och plötsligt finns det två läger; ett som anser att jag borde ”hålla käft” för jag har inget med saken att göra och det andra tycker det är helt rätt att jag ryter ifrån.

Det andra exemplet handlar om GöteborgsOperans SkövdeScen. Skövde kommun ställer Eric Ugglas Skola till operans förfogande. Men kommunen vill också ha något i gengäld. Kommunen vill därför att det i ett nytt avtal ska skrivas in att ett visst antal föreställningar ska finnas. Självklart, säger jag i media, att krav ska ställas. Självklart är det lättare för operan att inte ha några krav på sig, det inser också jag. Men jag tycker inte att en kommun ska ställa ett hus till förfogande och att det ska vara tomt. Nu förstår jag att det finns dom som anser att jag lägger mig i en fråga som jag inte har att göra med. Alltså samma dilemma: ska jag vara tyst eller inte.

Som politiker blir man kritiserad. Gör man något så kommer det kritik för att man gör det, och om man inte gör något, så blir det kritik för att man är slö, lat eller oengagerad.

Jag är vald att företräda väljarna denna mandatperiod och har valt att inte vara tyst. Jag förstår att några anser mig obekväm men min lojalitet är i första hand till mina väljare.

Kanske vinner jag på att vara en röst, kanske förlorar jag på det. Väljarna avgör och nästa val sker i september 2018. Fram tills dess vill jag agera lagspelare, men inte som en tyst sådan.


RSS 2.0