Att kunna njuta av det lilla

 
Ibland längtar man efter stora och fantastiska upplevelser. Sådant som få är med om. Samtidigt är det viktigt att lära sig uppskatta det dagliga, det lilla, och det där som är alldeles vardagligt. Utanför vårt köksfönster har vi ett fågelbord. Jag uppskattar det väldigt mycket. Ett litet, enkelt, sätt att ta del av naturens fascination. Samtidigt så påminner det också om vikten av att värna miljön. Jag gillar att njuta av fåglar, går regelbundet ut till min varmkompost och strävar efter att köpa ekologiska livsmedel. Om alla tänker över sina vanliga vanor så kan det räcka rätt långt för att verka för ett bättre klimat. Tänk bara det senaste halvåret hur många färre plastpåsar som vi använt. Nu får man en fråga varje gång du handlar och den får en att tänka till: Behöver jag verkligen en plastpåse?
Jag gillar fåglarna utanför köksfönstret. De påminner mig om vikten av att vårda och värdera det lilla.

Alldeles för många skjutningar i Sverige

 

Jag minns en gång då jag diskuterade mord i USA med några vänner och förklarade att mord ofta blir löpsedlar i Sverige. Mina vänner förvånades och undrade över hur det kunde komma sig då skjutningar var så vanliga i USA. Där blev det bara någon mindre artikel såvida det inte var något alldeles särskilt med det som inträffat.

Nu några decennier senare har situationen förändrats även i Sverige. Hittills i år har 40 personer skjutits ihjäl och över 300 kända skjutningar har inträffat. Men fortfarande blir det stora rubriker även om det inte alltid blir löpsedel. Många av skjutningarna är i det offentliga rummet, men, tack och lov, verkar de flesta vara uppgörelser i den undre världen och de flesta som är ute dras inte in i detta. Men det är ändå oerhört oroande.

Det som är mest angeläget är att förstärka resurserna till polisen. I dag finns strax under 20 000 poliser i Sverige och det finns vakanta platser på polisutbildningar. Här krävs stora insatser genom att öka utbildningarna och minst 10 000 ytterligare poliser behöver anställas. Men det krävs också större insatser för det övriga rättsväsendet. Domstolarna ska inte behöva ha ärendeköer och åklagarna måste också förstärkas.

Den senaste tiden har många upprörts över att många sexualbrott inte utreds eller att utredningarna har varit bristfälliga.

Polisen måste få förstärkningar. Men vi måste också se över straffsatserna för de som fälls för brott. Det krävs alltså rätt stora insatser inom rättspolitiken framöver. En ny alliansregering kommer att ta itu med dessa frågor.

Men vi vet också att tuffa och hårda krav leder också till ett tufft och hårt samhälle. Det allra viktigaste är att barn och unga kan växa upp under trygghet och med kärlek. Väl fungerande familjer är bästa åtgärden för att bekämpa ett allt tuffare samhällsklimat.

Jag verkar för att kunna leva i ett samhälle där man tryggt och säkert kan vara ute på gatorna även efter mörkrets inbrott.

Vi kan, tillsammans, skapa trygghet

 

Vi vill skapa ett samhälle där vi kan känna oss trygga. Tyvärr är det många som talar om motsatsen. De undviker att gå ut då det är mörkt, låser rejält om sig, och försöker på olika sätt att skydda sig. Jag förstår att många väljer olika säkerhetslösningar, men längtar till ett samhälle där vi kan känna tillit till varandra och därmed också känna oss trygga på gator och torg.

Den här mandatperioden har jag flera olika uppgifter. En är att vara ordförande för Brottsförebyggande Rådet i Skövde. Vi är en grupp som representerar kommunen, polisen, räddningstjänsten, fastighetsägare, näringslivet, försäkringsbolag, brottsofferjouren och andra sammanslutningar som träffas för att verka för åtgärder som stärker tryggheten i Skövde.

En av metoderna som vi använder är trygghetsvandringar. Då går vi ut och gör iakttagelser i ett område tillsammans med boende som känner till "oros-platserna". Vi samtalar och funderar på vilka trygghets- och ev brottsförebyggande åtgärder som kan genomföras.

Ett annat sätt är att arbeta med Grannsamverkan. I Skövde finns nu över 80 grupper som tar ett ansvar för varandras hus och tillhörigheter. På detta sätt kan man på enkla sätt ta ansvar för varandra och därmed också stärka gemenskapen.

Skövde har också satsat på Trygghetsvärdar. Det är personer som har till uppgift att finnas ute i vimlet och skapa trygghet. Det har visat sig ge mycket positiva resultat. I stadsdelen Södra Ryd, där jag bor sedan över 30 år, har det blivit betydligt lugnare sedan trygghetsvärdarna började sitt arbete. De skapar kontakter och verkar dämpande. Vid resecentrum där trygghetsvärdar funnits några år har det blivit mycket lugnare.

Vi har också försökt att få sätta upp trygghetskameror i centrum och i Södra Ryd. Länsstyrelsen har avslagit detta då de menar att det kan kränka integriteten. Vår idé var att filmerna bara skulle kolla kunna kollas på om något brott begåtts, men då lagen kommer att förändras frampå vårkanten så kommer vi nog att försöka med nytt tillstånd för övervakningskameror.

Men det allra bästa är att vi är ute och rör oss. Ju fler som är ute desto tryggare blir det. Flera av mina grannar som är hundägare träffas regelbundet och går promenader tillsammans då de ska rasta sina hundar. De medverkar aktivt för att skapa ett tryggare samhälle. Så gå ut med hunden, även om du inte har någon hund!

Konst ger både uttryck och intryck

 

Konsten har många roller och olika tilltal. Ibland fastnar man bara i hänförelse över något i bilden som tilltalar, ibland motivet, ibland själva tekniken, men oftast att den förmedlar något. Det finns också bilder som man bara snabbt iakttar och som inte ger det där direkta tilltalet. Verkshöjd är svårt att definiera, men ofta brukar man säga att det innebär att det är något unikt med just detta verk, något som ingen annan kan gestalta. Men det är något som gör att en bild är något annat än en konstbild.

Jag gillar att ta del av konst. Ibland förstår jag den inte alls, men inser att andra kan ändå uppskatta den. Ibland är tilltalet i bilden omvälvande och man ställs inför frågor som tar tag inom en. Konsten kan roa men också oroa. Den kan förmedla skönhet och njutning, men också leda till ett inre uppror.

Många av bilderna på väggarna därhemma är väl bekanta, men ändå kan de ha ett förnyat tilltal allt emellanåt. Det som är känt och bekant kan ibland kännas som nytt eller annorlunda.

Jag går gärna på vernissage. Det är ofta ett bra sätt att introduceras till konsten och den aktuella konstnären. Ofta är det någon initierad person som sätter in verken i olika sammanhang och helst lyssnar jag till konstnären själv. Konstnärens uttryck stannar ofta inom en och då man ser verken hör man vad denne ville uttrycka. Men ibland ser jag helt andra saker än vad konstnären velat skildra. Det gör att samtalen om konsten blir så spännande och så berikande.