Läs på www.brännberg.se istället

Under en tid testar jag att koncentrera mina blogginlägg till min "vanliga" hemsida. Allt för att göra det enklare för den som vill följa mig och mina åsikter. Adressen är www.brännberg.se eller www.brannberg.se
 

Härlig höststämma för Kristdemokraterna

Så här års är det stämmor eller årsmöten bland kristdemokraterna. Många viktiga beslut ska fattas, men dessa möten är också till för att inspirera och utmana medlemmarna. Denna gång var vi, kristdemokrater i Västra Götaland, samlade i Falköping. På plats fanns många ombud, medlemmar och våra riksdagsledamöter Aron Modig, Annika Eclund, Penilla Gunther och Roland Utbult medverkade.

 

Huvudtalare var vår Europaparlamentariker, Lars Adaktusson, som talade om förföljelsen av kristna minoriteter och framhöll vikten av Mänskliga Rättigheter. Tillsammans med Utbult hade vi ett seminarium för kultur- och fritidspolitiker och jag fick också förtroende att svinga klubban på vårt regionårsmöte. Stämningen bland medlemmar som samlas på denna typ av möten är väldigt god. Entusiasm råder och den kristdemokratiska politiken känns helt rätt. Familjepolitik, hälso- och sjukvård och äldreomsorg är i fokus, men partiet har ett heltäckande program och många vill vara med och delta i kommande valkampanj. Det partiet saknar just nu är väljarstöd. Ebba Busch Thor har varit mycket aktiv i medier, flygblad delas ut, debattartiklar formuleras, samtal sker på arbetsplatser och social medier används flitigt. Det råder en stor aktivitet bland partiets medlemmar och företrädare. Dagen i Falköping var inspirerande och många tänkte nog att lägga in ytterligare en växel för att nå fler väljare. I dag kom en opinionsundersökning som pekar i rätt riktning, men mycket återstår. I många frågor står kristdemokraterna ensamma och anser därmed att vi gör skillnad och har ett stort existensberättigande. När Lars Adaktusson framhöll vikten av alla människors lika värde och angelägenheten att framhålla mänskliga rättigheter så kändes det som att allt det kristdemokraterna gör är i rätt riktning. Populism och vända kappan efter vinden är ingen framkomlig väg. Däremot att hålla fast vid den kristdemokratiska grundläggande filosofin känns helt rätt. Nu behöver vi övertyga väljarna om att Kristdemokraterna behövs i den kommande svenska regeringen.


Avstånd ska mätas i tid - inte distans

Jag har skrivit flera inlägg om detta tidigare. Jag bor i Skövde. Reser mycket. Då är Skövde en väldigt bra ort att utgå från.
Jag har denna mandatperiod flera olika uppdrag. Det innebär att jag ofta har resdagar, i praktiken åker jag tåg eller buss någonstans nästan varje vardag. Då är Skövdes strategiska läge väldigt bra. I fredags t ex var jag och hade ett föredrag om vår region. Det var i Falun. Med tåg fungerade det alldeles utmärkt. I går kväll hade jag ett åtagande i Stockholm, men hann inte med sista tåget hem. Därför fick jag övernatta och tog morgontåget. Förmiddagen tillbringade jag med ägarutskottet i Vänersborg och nu under eftermiddagen har vi haft en överläggning i Göteborg med våra kulturförvaltningar. Nu sitter jag på tåget hem och kan konstatera att alla tåg har gått enligt tidtabell idag. I morgon bitti blir det morgontåget till Stockholm.
 
Att åka bil är ibland nödvändigt, men inte alls lika effektivt som att åka tåg. Ombord på tåget kan jag arbeta. Som politiker läser man mycket handlingar och skriver många texter. Kollektivtrafikresenärerna börjar bli bättre på att erbjuda wifi ombord. Det finns t ex på alla stadsbussar i Skövde. SJ är duktiga på detta, men Västtrafik har en del kvar.
 
När man reser mycket så är det tiden som är det viktiga, inte avstånden. Att mäta en resa gör jag i tid, inte i distans. Jag räknar med att det är två timmar till Stockholm med tåget. Det gör att man kan åka upp på morgonen, delta i ett möte över dagen, och sedan vara hemma på kvällen.
 
Med andra ord, Skövde är en bra stad för resande, och rekommenderas

Handelsresande i politik

 

Ofta känner jag mig "som ständigt på väg". Denna mandatperiod har jag lokala, regionala och nationella politiska uppdrag. På detta sätt blir det heltid för mig, men jag har ingen samlad huvudman för mina uppdrag. Det innebär att jag får resa rätt mycket till olika uppdrag. Jag är väldigt tacksam för denna möjlighet, men hade helst sett ett samlat huvuduppdrag, t ex som regionråd, kommunalråd eller riksdagsledamot. Nu börjar snart nomineringarna till nästa mandatperiod och nu handlar det om vad partiet vill med mig i framtiden. Om vi sköter oss under en mandatperiod kan det hända att vi får förnyat förtroende, men efter fyra år upphör alla uppdrag och det kan komma in ett helt nytt gäng som ersätter.
Som "handelsresande i politik" och med ambition att åka kollektivt så blir vänthallar en vardaglig miljö.

 

Vilken gästvänlighet

Ytterligare ett inlägg från vår resa till Rumänien. Detta om gästvänlighet och värme. Vi mötte sådan vänlighet och generositet bland rumänerna. Det märktes så tydligt att de verkligen uppskattade vårt besök. Det var intressant att ta del av deras måltider. Då dukade de verkligen upp och erbjöd många lokala råvaror. 2019 är Sibiu Gastronomic Region in Europe och då kommer många att resa dit och ta del av gästabuden. Bilden nedan får illustrera en lunch ute på landsbygden.
De säger att deras kål är den godaste i världen och deras variation av kåldolmar håller klass. Nyligen hade de Cabbage Festival och är verkligen stolta över sin kål.
 

Inspirerande besök i Rumänien

Genom den europeiska organisationen ECTN (European Cultural Tourism Network) har vi kommit i kontakt med Sibiu-regionen i Rumänien. De har varit på besök hos oss vid flera tillfällen och tjänstepersoner från Västra Götalandsregionen har varit hos dem. Nu var det dags för ett politiker möte och syftet är att vi ska skriva ett samverkansavtal mellan våra regioner. Det handlar om erfarenhetsutbyten och kulturell utveckling.

 

Möte med ledate i Sibiu. Här talar Daniela Cimpean som är landstingets ledare.
 

Under vår resa fick vi inblickar i det imponerande arbete som sker vid ASTRA , ett stort filuftsmuseum där man har ett antal historiska byggnader. Kan liknas vid ett Skansen, men de arbetar också med film och litteratur. Bland annat genomfördes nyligen Astra Film Festival, en festival tillägnad dokumentärfilm.

Astra har nybyggda lokaler och av de senaste utställningarna har skett genom samverkan med museer i Trondheim.
Vid Astra finns många byggnader som ska vårdas men museet tar också hand om många uppdrag kring olika typer av renovering/restaurering av olika föremål.
Astra har moderna labb för sin verksamhet.
 
 

Utöver politiska samtal fick vi också besöka några kulturprojekt på landsbygden. Ett av dem handlade om hur man stärker byarna och tar vara på deras egen kultur. Bland annat hade man ordnat Transylvanian Brunches. Byborna går samman, lagar mat och erbjuder kulturutbud av olika slag för besökare. Något som skapat tilltro till framtiden för byarna men också resulterat i att bönderna kan sälja sina varor och nu till ett något högre pris. B

 
 

land annat besökte vi ett bageri som ger 6 personer sin försörjning. Inte bara det att de bakar goda alster, det ger dem också hopp om att kunna bo kvar i sin by.

Ett annat imponerande projekt var då vi mötte Eugen Vaida, en arkitekt som värnar byggnadsminnen och har ett eget etnografiskt museum. Han har också en passion för taktegel och har lett ett arbete så att det genuina, lokala och kvalitativa tegelbrukskunnandet har kunnat fortsätta. Det var ett oerhört inspi

 
 

rerande möte där han visade hur det genuina hantverkskunnandet fått renässans och ett 10-tal bybor får sin försörjning från tegelbruket. Vi hörde ofta om hur Prince Charles, Prince of Wales, personligen engagerat sig och medverkat till att ett antal renoveringsprojekt pågår i Rumänien.

 
 
 

Rumänen är ett land med många kontraster. Ibland tänker vi ofta att vi har kommit väldigt långt i vår utveckling men då man möter deras kamp för en framtid så inser man att vi har mycket att lära av varandra. Deras engagemang att ta vara på sin lokala historia och vara stolta över den imponerade stort. Genom vårt framtida samarbete hoppas vi att kunna bidra till att också en del av deras gedigna hantverk kan säljas i Sverige. Det var också inspirerande att höra hur de arbetar för att stärka den romska minoriteten.

Det finns ett lärande som gagnar båda parter då man möts och delar livet. Därför hoppas jag att många av våra professionella aktörer inom kultur och besöksnäring får möjlighet att framöver träffas och utbyta erfarenheter.


Många möten som berikar

Som politiker träffar jag väldigt många människor. Ofta blir jag inbjuden men ibland blir jag "haffad på stan" och någon vill prata med mig. I det mänskliga mötet sker något. Ofta har den som vill träffa mig ett specifikt syfte med mötet. Ofta handlar det om att någon vill förmedla en idé, uttrycka något men också att de önskar något. Ofta pengar. Det handlar då om projekt som de vill finansiera.
När man träffar en grupp människor som man aldrig mött förut så gäller det att snabbt analysera och förstå vilka som man möter. I dag har jag t ex mött en grupp från Danmark. Då blir den första utmaningen att förstå vad de säger. Men mötet inleddes med en allmän uppmaning att tala tydligt och långsamt. Båda var överens om att vi skulle sträva efter att förstå våra respektive språk men kom snabbt överens om att vid problem använda engelska.
Varje möte har sin kultur och det är sådant man får snappa upp och försöka att anpassa sig till. När man möter en ny grupp så uppstår mängder av frågor; Hur ska man hälsa? Är det fri placering? Ska man sätta sig eller stå kvar tills någon säger något. Alltså en massa enkla och praktiska frågor. Det är då man känner sig lite osäker som man älskar om någon kommer och säger här kan du sitta eller varsågod och ta en frukt.
Att möta människor påverkar liksom man hoppas att få påverka dem. Mänskliga möten är spännande!
 

Om vänlighet, uppmuntran och mjuka ord

Jag möter ibland personer som minns sådant som sagts för länge sedan. Sådant som ligger och skaver och gör ont. Några slags inre sår. Det kanske bara var några få ord som uttalades men de har följt med och lett till stora följder. Att säga några nedsättande ord till ett litet barn kan få detta barn att bära ett tungt ok hela livet. Vissa ord verkar etsa sig fast inom vissa människor. Andra är som teflonpannor, det bara rinner av.
Att få höra "du är kass" eller "du är ful" tar bara någon sekund att förmedlas men kan bli så oerhört destruktivt.
Men motsatsen fungerar också på liknande sätt. Positiva ord, något uppskattande, en komplimang, blir som ett frö som slår rot och växer till något större, Att säga vackra och mjuka saker stärker vår inre människa och gör att vi mår bättre.
Därför är ord så viktiga. De förmedlar mycket mer än bara de tecken som de kan beskrivas som. Ord formuleras av någon och riktas till en annan. Tänk om vi kunde lägga band på tungan och undvika de där negativa uttrycken, de nedsättande kommentarerna, det som kränker, det som mindregör och istället använda positiva uttryck.
Sådana människor, de som förmedlar positiva saker, de som delar med sig av uppskattning, sådana personer dras man till. Man vill vara i deras närhet.
Dagens uppmaning: Bli en sådan person som förmedlar positiva budskap. i längden så är det inte bara andra som växer utan du förändras också själv. Testa och se!

Varför storregioner?

I går hade regionfullmäktige i Västra Götaland en temadag om bildandet av större regioner i Sverige. Indelningskommitténs ordförande, Barbro Holmberg, var på plats och delgav sina erfarenheter från arbetet med att dra upp riktlinjer för ett nytt regionaliserat Sverige. Hon framhöll att andra län ser vår regionbildning i Västra Götaland som en förebild och många talar om oss på ett positivt sätt. Detta är något som vi inte är särskilt medvetna om. Sedan bildandet av Västra Götalandsregionen har allt fler accepterat idén om ett storlän. Vi skaraborgare var tveksamma, till och med fanns det motstånd, när frågorna diskuterades 1997-1998. Då såg vi Göteborg som en stor fiende och var rädda för att bli uppslukade av den stora staden. Men nu är tongångarna helt annorlunda. Göteborg är dragaren och alla kommuner eftersträvar goda förbindelser med Göteborg. För skaraborgarna är väg och järnväg till och från Göteborg bland de viktigaste satsningarna.
Att vara en stor region innebär också att man har stora resurser och i vårt fall har också dessa använts för att utjämna skillnader i regionen. Jag tror aldrig att Dalsland hade klarat sig på egen hand, liksom Skaraborg och Sjuhärad. Samtidigt så lever begrepp kvar och det blir nog aldrig så att vi blir västragötalänningar. Begreppet och varumärket Bohuslän står starkare än någonsin men egentligen finns det inget administrativt Bohuslän längre.
När frågan nu diskuteras så är Värmland och VGR på väg att bilda något nytt tillsammans. Det handlar inte om att Värmland ska gå upp i Västra Götaland, utan att, om nu riksdagen så beslutar, ska en ny region bildas. Men en värmlänning kommer fortsättningsvis att vara en värmlänning. Nya administrativa gränser ändrar inte vår identitet.
I dagarna kommer remisserna in till departementet och en sammanställning ska ske. Civilministerns ambition är att vårriksdagen ska ta ställning till bildandet av nya regioner och minst tre nya län är föreslagna inför 2019. Vår hållning, dvs VGR, är att förändringen ska ske vid ett tillfälle och inte både 2019 och 2023. Riksdagen avgör frågan och nu måste respektive riksdagsledamot ta ställning.

Annorlunda form av gerillaslöjd

I Montevideo stötte jag på en ny form av gerillaslöjd.
På nätterna ger sig någon eller några ut på gatorna och lägger ut mosaik.
 
Det är fastighetsägarna som ansvarar för att trottoarerna är framkomliga och att stensättningen är intakt.
 
När det saknas plattor eller annan form av stenar så smyger sig något ut på natten och ser till att håligheterna blir ifyllda. Motiven varierar men är i olika former av mosaik. Man ser detta lite överallt i innerstaden. I Sverige har vi sett gerillaslöjd i form av virkade eller stickade konstellationer som finns på räcken eller kanske en mössa på en staty. Ingen verkar veta vem det är som gör detta i Montevideo, men spaning pågår.

Demokrati och Mänskliga Rättigheter i Uruguay

Under den här veckan befinner jag mig på en läranderesa till Montevideo och Uruguay. Inom SKL ingår det att en gång per mandatperiod vara med om en läranderesa. Mellan Sverige och Uruguay finns många långvariga relationer och då inte minst sedan militärjuntans dagar då tusentals uruguayaner flydde till Sverige. Många av dem har nu återvänt och är delaktiga i utvecklingen av sitt land. Detta märker vi vid många av våra besök.
Under veckan träffar vi många politiker och samhällsledare och har mycket intressanta samtal. Väldigt mycket handlar om demokratiutveckling och mänskliga rättigheter, Den politiska medvetenheten och engagemanget är högt och vi har bland annat tagit del av deras arbete med medborgarbudget. Ett slags utveckling av våra medborgarförslag. Alla talar om vikten av utbildning. Därför var det intressant att få besöka en skola och lyssna till deras erfarenheter och utmaningar.
När man åker på en studieresa och ingår i en delegation får man möjlighet att träffa personer och organisationer som man aldrig kan göra då man reser privat. På bilden är jag tillsammans med Daniel Sturla, som är ärkebiskop för den katolska kyrkan i Uruguay och som nu också är kardinal.
 
Daniel Martinez är borgmästare för Montevideo eller en bättre titel är nog regionstyrelsens ordförande. Han leder också Borgmästarrådet i Uruguay där de 19 borgmästarna möts. Han poserar stolt med sin Maté som är en nationaldryck. Termos under armen och muggen som man gärna delar med andra ser man överallt. Så intressant att få möta ledare som brinner för att utveckla sitt land.
Laura Rosanos är oerhört engagerad i Slow Food rörelsen och propagerar för ekologiska odlingar och hälsosam kost. Hon är också matambassadör för Unesco och besöker skolor för att undervisa om hälsosam mat. Att möta henne var en upplevelse.
Under dessa intensiva dagar har vi mött massor av företrädare för olika organisationer och politiska ledare. Intrycken är många och vi inser att på några områden har vi i Sverige kommit långt, men på andra områden har vi en hel del att lära av andra länder. Det som slår en i Uruguay är klyftor mellan medelklass och de fattiga. Många har en god välfärd men utmaningarna är också stora. Det bor ungefär tre miljoner i landet och inflyttningen från grannländerna ökar.
 
Att få göra en sådan här resa är en stor förmån och att få ta del av satsningar på demokrati och mänskliga rättigheter har inspirerat och vi inser att vi har mycket att ta itu med på hemmaplan. En bärande tanke som jag fått med mig är hur tacksamma uruguyanerna som flydde till Sverige är för det mottagande de fick. När de kom till Sverige trodde de aldrig att de skulle kunna återvända. Men juntan försvann, demokratin återerövrades och deras utbildningar och erfarenheter från Sverige kom till nytta då de återvände. Hur tar vi hand om alla de flyktingar som finns i Sverige idag? Hur stärker vi dem så att, om det blir möjligt, en dag kunna återvända till sina hemländer och bygga fungerande demokratier?
 
 
 
 

Imponerad av alla frivilliginsatser

Eldsjäl är ett vackert ord. Det innebär att man brinner för något. Man har passion och satsar. Inom civilsamhället finns det många eldsjälar. Personer som klipper gräs, tvättar kläder, lagar mat, ringer uppmuntrande samtal, tar sig tid till samtal, erbjuder en stödjande arm för en promenad, som fixar och donar och ser till att saker och ting fungerar. Många, kanske de allra flesta eldsjälar, gör det utan ekonomisk ersättning. Det är något inre som driver dem att ställa upp för alla människor.
På min näthinna finns de som stod på perrongerna i höstas och delade ut matpaket till trötta flyktingar som kom till en station. Ett vänligt mottagande, kanske några värmande klädesplagg och lite vätska och mat var första kontakten för tusentals nyanlända till Sverige. Migrationsverket har de fullt upp och slet verkligen för att ordna logi, men vad hade de inte gjort utan alla dessa frivilliga.
Vi kan säga att i vårt samhälle lever många vardagshjältar. Sådana som ställer upp för sina medmänniskor och gör en oerhört värdefull insats.
Kanske möter du en eldsjäl idag? Ge då denne en rejäl uppmuntran!

Vad betyder siffrorna, egentligen?

Alla har en födelsedag. Det innebär att man kan säga att man har nått en viss ålder. Men vad säger dessa siffror, egentligen?
När jag var liten minns jag en bonad som kallades för ålderstrappan. Den förekom också i andra former av avbildningar. Den kunde man se på olika väggar och beskrev vår livsvandring.
Den beskriver livets höjdpunkt, 50 år. Sedan går det utför. Idén var att 50 var någon slags topp och det förekom även att man fick en silverknopp till sin käpp som alla män ansågs behöva som stöd i den fortsatta livsvandringen.
 
I dag säger vi att 70 är det nya 50, Men vi säger också att 12 är det nya 20. Dagens 12-åringar har en fullständig inblick i vuxenvärlden och inget är fördolt. Det innebär att barn har information som tidigare generation först fick del av långt senare i livet.
 
Jag har haft många lärare. En av dem, Paul Zettersten, var jag i kontakt med häromdagen. Han har under många varit verksam som pastor och lärare i USA. Han är en av de lärare som påverkat mig mest och jag rankar honom väldigt högt. (Jag har haft många lärare). Jag möte honom då jag studerade teologi och han undervisade på skolan i USA där jag är utbildad. Han föreläser ännu och predikar regelbundet. Nu berättade han att han är på väg till Sverige för att besöka flera församlingar. Han fyllde 94 år förra veckan. Still going strong.
 
Men jag möter också människor i 40-års-ålder som kämpar med sjukdomar eller motgångar i livet så att varje dag är en kamp om överlevnad.
 
Så vad säger siffrorna egentligen? Kanske ingenting annat än att de är en statistisk markör.
 
När riksdagen 1913 införde folkpension i Sverige satte man pensionsåldern till 67 år. Då var medellivslängden 60 år. Mycket har hänt sedan dess och idag känns siffror som anger en viss persons ålder inte riktigt ha samma betydelse som tidigare.
 
Jag är engagerad tillsammans med många personer som är +75. Jag undrar hur samhället skulle fungera utan alla de fantastiska insatser som dessa "äldre" gör. Många av de som jag möter som "går i pension" är ju fullt arbetsföra, men kan satsa sin tid på annat än förvärvsarbeten. Civilsamhället bärs till stora delar av personer som är äldre. Jag vet att vissa vill byta ordet äldre mot "årsrika".
 

Offentlig gestaltning skapar trivsel och upplevelser

 
 
Nästan varje dag åker jag tåg. Centralstationer ligger ofta mitt inne i städerna och då får man ofta en möjlighet till en promenad och ta del av den offentliga miljögestaltningen. I min egen hemstad, Skövde, har park- och gatuansvariga, tillsammans med kulturförvaltningen, sett till att det skett många förändringar de senaste åren. Det finns gott om skulpturer men också gröna kreationer.
 
 
Många av planteringarna är mobila och därmed kan man förändra den gröna miljön regelbundet.
 
 
 
Cavallobrunnen har är ett skulpturverk som tusentals personer flanerar förbi och många stannar till för att ta del av den vackra konstnärliga gestaltning som verket utgör. Man kan alltid fundera på placeringen av ett verk. Detta skulle platsa bättre i en stor och lummig park, men å andra sidan ligger det nu nära så många personer eftersom resecentrum är en av stadens mest besökta platser.

 
Jag är glad över att bo i en stad där konstnärliga uttryck gestaltar stadsmiljön och vårt gemensamma rum, sprider både grönt och skönt!

Tall Ships Regatta North Sea in Gothenburg

Förra veckan i Blyth undrade jag om mottagandet i Göteborg. Det var en riktig folkfest i nordöstra England då skeppen avseglade. Men idag kan jag konstatera att det blev ett riktigt lyckat arrangemang i Göteborg. Göteborg & co m fl visade att Göteborg är en bra arrangemangsstad.
Många hade mött upp till frihamnen och det bjöds ombord på skeppen, rejält med underhållning, många utställningar och dessutom riktigt bra väder.
Festen pågår ännu några dagar. I kväll var det också prisutdelningar och jag hade uppdrag att vara med som prisutdelare.
Jag fick, liksom i Blyth, möjlighet att hålla tal och försökte ge en beskrivning av att Nordsjön är en förenande länk mellan nordöstra England och västra Götaland. Förr var vattnet det som förenade oss och nu känns det som avstånd och att Nordsjön blir en barriär. Vi har ett kulturellt partnerskap med North East England och nu fick vi chansen att visa att Nordsjön förenar oss. Kultur är en länk mellan våra regioner.
 
 
 
 
 
 
 
 

North Sea Tall Ships Regatta

I Blyth är det folkfest. Northumberland County Council genomför en av sina större satsningar någonsin på en festival och med de stora skeppen som utgångspunkt har man en stadsfestival som lockar många.
I dag avseglar skeppen från hamnen i Blyth och nästa helg anlöper de Göteborg. Då blir det mottagning i Frihamnen.
Sedan några år tillbaka har vi ett partnerskap med North East England och detta event blir nu en del i vårt utbyte. Jag är här för att träffa de ansvariga kulturpolitikerna och tjänstemän och knyta nya kontakter. Vi har mycket att lära mellan våra regioner och då jag höll tal igår påpekade jag att Nordsjön är en förenande faktor, inte en åtskiljande. Som grannar har vi mycket att tillföra varandra
 
 
På dagarna var det fyllt med utställare där både organisationer och näringsliv visade upp sig. På kvällarna var det en stor ljusfest där eld, fyrverkerier, musik och ljus fyllde hamnen och i publiken fanns kanske 50 000 åskadare.
Över allt i Blyth blev man påmind om regattan och intrycket är att hela stan var med på denna satsning och man såg det som ett av de stora eventen där invånarna ville visa upp en stad på frammarsch.
 
 
För att få så många människor till hamnområdet hade man ordnat Park and Ride. Man parkerade utanför staden och fick sedan åka buss, gratis, till festivalområdet.
Senare idag seglar skeppen och nästa helg får vi säga: Välkomna till Västsverige.
 
 
 
 

Big brother is watching you

När Orwell myntade det begrepp som vi idag kallar storebrorssamhället (1984 skrevs 1948) så var det en rätt overklig skildring av det framtida samhället. Det som då ansågs som något väldigt negativt trodde nog inte många skulle bli realitet. Nu är vi där och kan bara spekulera i vad som är nästa fas


Imponerad av danska satsningar på kultur

Under några dagar är jag på lärresa i Danmark. Måste säga att jag är imponerad av deras känsla för form, arkitektur och satsningar på kultur. Inte minst det som sker i Århus. Förstår att de har utsetts som europeisk kulturhuvudstad 2017.
Satsningen på t ex DOKK1 som nyligen nominerats till världens bästa bibliotek är imponerande. Men Musikhuset och Konstmuseet markerar också tydligt att kommunen bestämt sig för att satsa. Genomgående är det också färger och former som imponerar. Design genomsyrar de offentliga miljöerna vi besökt och jag måste säga att Danmark har mycket som är intressant för oss som är intresserade av kultur.
 

Lätt att smuggla in vapen

Jag gillar respekt för privatlivet och att man värnar den personliga integriteten. Samtidigt måste man konstatera att ibland får man göra avkall på detta för att skapa trygghet och säkerhet. I Skövde har vi åter tagit upp diskussionen om kameraövervakning. En kamera på offentlig plats kan bli avgörande då ett brott ska utredas. Men många anser att den personliga integriteten inte respekteras om man blir filmad på allmän plats. Idén är ju att ingen ser dessa filmer utan det sker först i samband med utredning av brott. Vi har börjat en process att se över om det går att finna sätt att använda sig av kameror.
Men integriteten är ibland så stark att man måste ifrågasätta regelverken. Det måste väl vara självklart att skolelever inte ska använda mobiler och läsplattor för privata saker som tar deras uppmärksamhet från läroprocesserna. BUP-personal måste få hindra unga patienter att under behandling befrias från nedbrytande information på nätet. Man kan inte åberopa integritet i alla sammanhang.
I dag läser jag på nyheterna om att personal på rättspsykiatriska anstalter inte får kolla post till de som blivit dömda till rättspsykiatrisk vård. Landets största rättspsykiatriska kliniker slår larm. Karsudden, Säter, Vadstena,
Sundsvall, Växjö och Stockholm larmar gemensamt om att dömda brottslingar på grund av dagens lagstiftning kunnat smuggla in:                          
* Skjutvapen                                       
* Knivar                                      
* Narkotika                    
* Brandfarliga vätskor                                     
* Drönare
Detta är ju helt orimligt. Personalen får tydligen inte ens känna och klämma på ett postat paket. Då måste de ha ett särskilt tillstånd. Känns ju helt absurt att personalen ska ta emot ett vapen och sedan överlämna det till en person som vistas på grund av ett brott begånget på rättspsyk.
Någonstans har det blivit fel. Juridik är oerhört viktigt, men det är också sunt förnuft.

Det finns normer

Ett civiliserat samhälle bygger på värderingar. Man måste vara överens om ett antal bärande principer och värna dem. Samtidigt som det finns regler måste man vara tolerant och öppen för nytänkande. Om man använder begreppen etik och moral så kan de beskrivas som att etik är den inre kompassen och att moral är det liv som vi de facto lever. I en kultur råder särskilda värden. Dessa skiljer sig mellan kulturer. När mina vuxna barn kommer hem så frågar de inte om lov för att dricka ett glas vatten. När de är törstiga så förser de sig själva med glas och vatten. Men jag skulle reagera om en främmande person går in i mitt kök och släcker sin törst. Att det är OK för den ene, men inte för den andre handlar om normer och respekt.
Den senaste tiden har orden "svensk norm" dykt upp i debatten. Självklart finns det specifika normer i den miljö som jag ingår i. I Sverige finns en gemensam kärna, kan kallas den svenska modellen, som är en överenskommelse om vad som gäller i vårt land. Jag förstår vad normkritiken innebär och delar detta i den bemärkelse att det som är osunt ska inte hävdas. I mitt grönsaksland rensar jag ogräs, likaså måste vi göra i samhället. Då handlar det om att göra sin röst hörd och säga ifrån då man upplever sig kränkt eller negativt påverkad. 
Samtalet om normer är viktigt och bör få större plats. Att hävda att det inte finns normativa värden anser jag orimligt och vill gärna samtala om etikens och moralens plats i samhället.

Tidigare inlägg
RSS 2.0