Piraterna ponerar på parlamentsplats

Hur kan det komma sig att Piratpartiets skepp seglar snabbt ikapp de traditionella partierna? Hur kommer det sig att tusentals unga människor överväger att ge sin röst till ett "en-fråge-parti"? Är överhuvudtaget de etablerade partierna medvetna om den kraft som finns hos den nya "nätgenerationen" som vuxit upp med Internet som en kommunikationsform "som funnits hela livet"?


Nu har de första opinionsundersökningarna kommit inför EU-valet. Junilistan är ute men Piratpartiet är inne.


Troligtvis har de flesta etablerade partier gjort en stor miss då de skapat övervakningssystem och lagar som hindrar, begränsar och kontrollerar den personliga "friheten".


Det råder tyvärr stor "okunnighet" i debatten.


Det finns sådana som talar om att fildelning borde förbjudas. Då har man avslöjat så stora kunskapsluckor om hur IT fungerar att man har gett sig själv rött kort för fortsatt debatt. Skulle fildelning vara förbjudet kan vi lika gärna släcka ned alla datorer.


Däremot är det sunt att föra en debatt om upphovsrätt etc. Men debatten har till stora delar urartat och många, framförallt unga, människor, visar sitt missnöje mot "vuxenvärlden". En röst på Piratpartiet är en sådan markering.


Den unga generationen som vuxit upp med Internet ser detta som ett naturligt kommunikationsmedel och man använder det för just kommunikation. Om man har något angeläget att berätta om eller dela med sig så gör man det. Därför sprider man bilder, filmer, texter och bilder med varandra.


Några hävdar att upphovsrättsinnehavarna förlorar miljoner kronor på illegal fildelning, men andra visar att det är tvärt om . Den som lyssnar mycket på musik, laddar ned mycket musik, men är också en stor köpkonsument av musik.


Skiftet i musikvärlden är kanske att vi går mer mot livemusik som den "riktiga" musiken och all inspelning betraktas som promotion för den "riktiga" konserten.


Då vi talar om de stora tekniska paradigmskiftena i historien så har det alltid funnit motstånd.

När Johannes Gutenberg börjar använda lösa typer, gjutna i bly, och "uppfinner" boktryckerikonsten känner alla "skrivare" sig hotade. De har utvecklat ett hantverk och skriver böcker för hand. Då de inser att Gutenberg hotar deras yrken så mobiliserar de motstånd. Vem skulle vilja stå på "skrivarnas" sida idag?


Då lokomotiven visade sig kunna dra åtskilliga vagnar bakom sig och dessutom var det på "släta"järnvägsrälsar som de erbjöd en rätt så behaglig resa, så var motståndet från kuskarna kompakt. En hel yrkeskår kände sig hotad. Vem skulle vilja stå på kuskarnas sida idag?


Jag anser att en upphovsrättsinnehavare har rätten till sitt verk. Den som använder ett verk ska betala ersättning för det. Jag har flera konstverk på väggarna i min bostad. Jag har köpt dem av konstnärer. Men att kräva en avgift till konstnären av alla gäster som besöker mitt hem känns helt främmande. Likadant att jag skulle lämna in listor till "konstnärens intresseorganisation" på alla mina gäster känns horribelt. Det är nog så som unga människor uppfattar det då de kommunicerar musik och bilder med varandra. Någon har ju köpt "tavlan" och sedan delar man upplevelsen med sina vänner.


Om man däremot "stjäl" tavlan från konstnären så är det ju ett solklart brott, men det är ju knappast det som debatteras.


Att Piratpartiet nu seglar ikapp "gammelpartierna" är nog ett uttryck för frustration och att man inte har blivit lyssnad till eller tagen på allvar.


Under maj månad måste partierna börja lyssna och ta till sig argumenten annars kommer Piraterna att få ett så starkt "folkligt" stöd att de tar plats  Europaparlamentet. De tre bokstäverna FRA skakade Sverige. Nu kommer piraterna med storm.


Jag tycker att KDU har en linje i dessa frågor som Kristdemokraterna bör anamma. David Högberg och Charlie Weimers skriver vettigt och nyanserat om behoven av en ny syn på "fildelningen"



Piratpartiet, EU-valet, Kristdemokraterna, KDU, fildelning, övervakning
Artiklar på Valborg 2009: GP, Aftonbladet, Expressen, Dagen, DN, SvD

Two-step-flow - hypotes eller metod för att vinna val

Hur vinner man ett val? Hur påverkar man bäst väljarna att lägga en röst på sitt eget parti? Om någon kunde svara på denna typ av frågor så vore slaget om väljarna avgjort.

Medieforskarna har alltsedan Katz och Lazarfield lanserade sin kommunikationsmodell, two-step-flow, ofta kallad två-stegs-hypotesen på svenska, intensivt diskuterat denna syn på påverkan av väljare via medier.

Principen är enkel. I modellens första steg tar en person del av ett "budskap". Det kan handla om att man läst en insändare i tidningen eller lyssnat till ett intressant debattämne. I det andra steget tar denna person upp frågan i ett annat sammanhang, t ex vid lunchen på jobbet. Denne säger: "Läste ni insändaren i tidningen i morse om ..." Det har inte arbetskompisarna gjort och får därför en förklaring om vad insändaren handlade om och sedan diskuteras den.

I medierna finns opinionsbildarna. De för ut ett budskap. Samtidigt finns det tusentals andra "lokala" opinionsbildare (de har ingen aning om att de är opinionsbildare) som sprider det som de "stora" opinionsbildarna står för.

Ett aktuellt exempel kan t ex vara den aktuella beskrivningen i medierna om socialdemokraternas ras och Mona Sahlins svaga ledarskap.

Steg ett. En företrädare för Alliansen talar om Mona som en svag ledare. Steg två. Diskussionen kring lunchen inleds med: "Hon har nog ingen chans att vända trenden". På detta sätt förstärks budskapet om sviktande stöd för socialdemokraterna och deras ledare.

Om two-step-flow stämmer eller inte kommer säkert att fortsätta diskuteras. Min personliga övertygelse är att det parti som får många "lokala opinionsbildare" kommer att vinna valet. Det avgörs inte, enligt min uppfattning, i medierna, utan det är genom den personliga kommunikations, samtalen människor emellan, som avgör valet.

Kristdemokraterna är ett parti med en stark folkrörelse. Mängder av människor "vittnar" om politiken bland vänner, familjer och arbetskamrater. När nu partiet kommer att använda sig av TV-reklam, så kommer många att säga: "Såg du Ella på TV igår". Därmed är det andra steget i full gång. Så kommer medlemmarna att verka för att Ella Bohlin blir vald som EU-parlamentariker den 7 juni.

Kristdemokraterna, Ella Bohlin, opinion, Mona Sahlin

Modellen publicerades ursprungligen 1955. Katz, Elihu & Paul F. Lazarsfield (1955). Personal influence: the part played by people in the flow of mass communication.

Ambulans, var god kör själv

Dagens heta fråga i regionfullmäktige handlade om ambulanserna i Skaraborg. Min partikamrat Eva-Lott Gram ställde en fråga med anledning av att en utredning visar att de mindre orterna i Skaraborg inte har en tillfredsställande inställningstid för ambulanserna.

Media i Skaraborg har vid flera tillfällen rapporterat om incidenter som inträffat därför att ambulanser dirigerats fel eller hetl enkelt tagit lång tid att komma på plats.

Radio Skaraborg har också beskrivit några händelser där man ringt SOS Alarm och mötts med förslagen att man själv bör köra patienterna till akuten. Därav dagens fyndiga radiotitel: Ambulans, var god kör själv.

Vi kristdemokrater har nu lyft frågan om ambulanserna i Skaraborg vid ett antal tillfällen och kommer att bevaka den tills dess att vi fått en tillfredsställande situation.

Kristdemokraterna, ambulans

Trivialitet och trams - sociala medier försvinner snart?

När Lincoln mördades 1865 dröjde det lång tid innan budskapet nådde Europa. Idag tar vi för givet att medierapporteringen sker direkt. Det känns som att radio och TV alltid finns på plats och förmedlar händelseutveckling från hela världen. Denna typ av nyheter "litar" vi på. Den bygger huvudsakligen på en seriös och professionell journalistik som förmedlar inte bara ord och bilder, utan också känslor.

Samtidigt har vi en helt annan typ av rapportering, den som sker via nya medier i form av bloggar och sociala medier. Det går en kommunikationsvåg över hela jorden och vi upplever att vi är "on-line" med massor av människor och att vi till stora delar är oberoende av både tid och rum för denna typ av kommunikation.

Många uttrycker en avsky för sociala medier och menar att det är mest yta i form av "trams och trivialiteter" och betonar all yta, utan djup, som det finns gott om i bloggosfären. Jag tror att de mesta motståndarna till denna typ av kommunikation är de som saknar förståelse för den kraft som det innebär då tankar och åsikter fritt får förmedlas. Samtidigt måste vi konstatera att mycket är onödigt och "flamsigt". Fördelen med sociala medier är att det är jag själv som aktiverar en sida. Den prackas inte på mig. Jag söker den. Däremot blir man inte bara irriterad, utan riktigt sur, över all SPAM som sköljer över mejlen. Den har vi inte bett om, vill inte ha, och försöker att via olika filter stoppa den, men kan konstatera att även SPAM-sändarna har en stor kreativitet och verkar kunna passera den mest effektiva gatewayen. Alla försök att tvinga på någon information känns motbjudande. Sedan vi gått med i NIX-registret har antalet telefonförsäljare minskat radikalt. Jag har inget behov av att ständigt bli uppringd, och dessutom alltid på fel tid, av en hurtig säljare som vill pracka på mig någonting jag inte efterfrågat. Jag vet var jag ska handla eller söka efter en vara eller tjänst då det är aktuellt.

Jag gillar nya medier och den frihet som de innebär, samtidigt som jag uppskattar "gammelmedierna" för deras grundläggande professionella förhållningssätt.

Jag tror att de sociala medierna har kommit för att stanna och att de kommer att utvecklas oerhört snabbt och intensivt. Om det handlar om "vinna eller försvinna" för sociala medier - så håller jag på "vinna".